Skönlitterära texter bidrar till att definiera vilka sociala identiteter, och därmed könsroller, som är möjliga i samhället (Fairclough 2010:75). Undersökningen syftar till att medvetandegöra hur könsroller, och maktstrukturer mellan dessa, reproduceras genom den grammatiska kodningen av romanpersoner i spänningslitteratur. Genom en anpassad systemisk-funktionell transitivitetsanalys (Halliday 2004) undersöks mäns och kvinnors dynamiska potential, samt deras processers riktning och agentivitet. Därtill analyseras i vilken utsträckning män och kvinnor nyttjar talarutrymmet i texten. Materialet består av spänningssekvenser ur tre romaner av Camilla Läckberg, Stieg Larsson och Lars Kepler. Resultaten visar att kvinnor i processfördelningen framstår som mer dynamiska än män, men att mäns processer i större utsträckning riktar sig mot yttre deltagare och påverkar dessa. Kvinnor blir oftare föremål för andras processer och påverkas i lika stor mån som de själva kan påverka. Män dominerar även talarutrymmet. Slutsatsen blir att även om kvinnor framstår som mer dynamiska än män, framstår män som mer handlingskraftiga och förmögna till påverkan än kvinnor
