Foreword: Compared to What?

Abstract

På energiområdet har den administrativa regionala nivån länge varit ”tom” på aktörer. Detta har dock det senaste decenniet förändrats och nu finns Länsstyrelserna, Energikontor och Regionförbund med flera som ser som sin uppgift och sitt ansvar att utveckla energisystemet mot ökad hållbarhet. I det perspektivet ska här Länsstyrelsernas regeringsuppdrag att ta fram regionala klimat- och energistrategier analyseras och diskuteras. De aktörer som här kommer att fokuseras är kommunpolitiker, klimat- och energirådgivare, Energikontor och Regionförbund och hur de ser på roller, mandat och legitimitet. Hur ser rollfördelningen regionalt ut på energiområdet mellan Länsstyrelse, Regionförbund och Energikontor? Vilka energistrategiska frågor har och vill dessa aktörer ha ansvar för? Hur uppfattar kommunpolitiker, klimat- och energirådgivare, Energikontor och Regionförbund sin och övriga aktörers roll, mandat och legitimitet i det regionala energistrategiska arbetet?   Djupintervjuer med representanter för Länsstyrelserna, kommunpolitiker, energirådgivare, Energikontor och Regionförbund i Dalarna och Östergötlands län har genomförts och utifrån dessa diskuteras den regionala nivåns möjlighet till energistrategiskt arbete.   I dagsläget finns det ingen egentlig ”konkurrent” till Länsstyrelsen i varken Dalarna eller Östergötland för att driva ett regionalt energistrategiskt arbete. I framtiden är det framförallt Regionförbunden som framställs som potentiella konkurrenter och som gärna tar över det energistrategiska arbetet. Både Regionförbunden själva och ledande kommunalpolitiker pekar ut Regionförbunden som de som borde driva detta strategiska arbete. Skälen till det är att kommunalpolitiker och Regionförbunden ser en framtida utveckling i enlighet med Ansvarskommittén där Länsstyrelsens verksamhet ska renodlas mot tillsyn och Regionförbunden ska ansvara för den regionala utvecklingen. Att denna ansvarsuppdelning förläggs in i framtiden beror på att Regionförbunden idag anser sig sakna resurser för att driva detta strategiarbete. Denna aktuella resursbrist gör också att dessa lokalt förankrade politiker accepterar Länsstyrelsens arbete fram tills realistiska alternativ finns.   Ser vi till rollfördelningen mellan dessa aktörer, och om även de regionala Energikontoren inkluderas, är rollerna otydliga. Det är svårt för samtliga intervjuade aktörer att redogöra för uppgifts- och ansvarsfördelning. De direkt involverade aktörerna menar att de löser ansvars- och uppgiftsfördelning genom kontinuerlig dialog med varandra. När en fråga kommer upp på dagordningen ringer man helt enkelt varandra och ser hur frågan bäst löses och av vem. Det här är ett pragmatiskt system som dock har problemet att det inte är särskilt transparant för de aktörer som står utanför denna informella dialog. Andra problem är att frågor kan falla mellan stolarna när ingen har ett uttalat ansvar för dessa.   Andra frågor som reses är vad som händer nu när dessa klimatstrategier ska konkretiseras och mål implementeras. Vilken legitimitet har Länsstyrelsens strategiarbete i länen? Ett hinder för genomförande kan vara att Länsstyrelsernas strategier delvis saknar legitimitet. Länsstyrelsernas strategier accepteras idag i brist på alternativ, men kommunerna skulle gärna se att andra organ drev och arbetade fram regionala mål och visioner. Ett annat problem är att nå ut till berörda aktörer. Det var få i kommunerna som egentligen visste vad strategin innehöll, vilka områden som täcktes och åtgärder som föreslogs. Det klassiska problemet med att planer gärna blir ”hyllvärmare” riskerar att drabba även Länsstyrelsernas strategidokument.   Det som dock talar för Länsstyrelsernas strategier är att många aktörer vinner på ett regionalt snarare än ett lokalt angreppssätt på energisystemet. Att låta Länsstyrelsen driva dessa samordningsdiskussioner har fördelen att de kan gå in som mer ”neutrala” aktörer som själva saknar egenintresse eller vill gynna visst geografiskt område. Då krävs det dock att övriga aktörer accepterar Länsstyrelsens samordningsroll, vilket inte är uppenbart idag.   Länsstyrelsen har problemet att de inte själva har makt över de åtgärder de vill få implementerade, utan att det är i huvudsak andra aktörer som måste fatta erforderliga beslut och stå för genomförandet. Det blir därmed viktigt att lyfta upp frågor kring hur aktörerna ser på varandras roller och planarbete. Tänker sig Regionförbund och kommuner att de själva inom kort kommer ta fram egna strategiska mål och visioner att arbeta efter och att Länsstyrelsens arbete mer ses som en förstudie till detta? Eller vill man arbeta vidare med de mål och åtgärder som Länsstyrelsen nu tagit fram? Detta är frågor som aktörerna borde ta upp och lufta med varandra tidigt i processen.Energibeteende i hushåll - en arena för förändrin