Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sångelever talar om sina uppfattningar om, och sitt arbete med, stöd. För att ta reda på detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer med sex stycken sångelever på gymnasiets estetiska program med inriktning musik. Huvuddragen i de uppfattningar som vi mötte var att stöd är nödvändigt för att sjunga hälsosamt, speciellt vid starka och höga toner. De flesta av våra informanter hade svårt att uttrycka sig verbalt om vad som sker i kroppen vid stödanvändning, trots att flera uppgav att de har lätt för att använda sig av stöd rent praktiskt. Informanterna kopplar främst stöd till bukmuskulaturen och andningen. Andra områden så som rygg, bröstkorg och solarplexus anses också vara kopplade till stöd. Informanternas stödövningar går oftast ut på att känna muskelaktivitet någonstans i kroppen. Genom en fenomenografisk ansats har vi även kunnat ta reda på hur och på vilket sätt informanterna talade om sina uppfattningar. De flesta uppfattningarna beskrivs utifrån kroppsliga erfarenheter, i motsats till anatomiska förklaringar. Informanterna hade relativt goda uppfattningar om stöd samtidigt som de hade svårt att verbalisera sin kunskap
