Idrottsrörelsen har länge arbetat med att försöka hitta nya former för att få fler barn att idrotta. Barn i Sverige idag rör på sig för lite, vilket i förlängningen riskerar att leda till negativa hälsoeffekter. Ungefär en av fem flickor och knappt hälften av pojkarna i Sverige når upp till de nivåer av daglig fysisk aktivitet som rekommenderas för barn. Det finns stora kunskapsluckor gällande idrottens, och alternativa idrottsaktiviteters, potential och på vilka grunder denna verksamhet utvecklas. Framförallt saknas fördjupad kunskap om hur de deltagande barnen själva upplever aktiviteterna. Det övergripande syftet med Flowsport-projektet har varit att fördjupa kunskapen om hur olika rekryteringsinsatser, så kallade alternativa idrottsaktiviteter, riktade till barn fungerar. Inom projektets studerade verksamheter (samverkan skola och idrottsförening) erbjöds barnen en flexibel och lättillgänglig idrottsmiljö som gav alla barn möjlighet att idrotta oavsett ekonomi och färdigheter. Verksamheterna byggde inte på organiserad tävling eller prestationsbaserade lekar och övningar utan istället har aktiviteterna framförallt haft ett tydligt fokus på inkludering och delaktighet. I Flowsport-projektet har stöd tagits i ekologisk teori sett ur ett barnperspektiv, vilket innebär ett synsätt där individen utvecklas genom att samspela med den omgivande miljön. I projektet bildar dessa perspektiv såväl utgångspunkter, etiska riktlinjer som analysverktyg. Sammanlagt har 25 fokusgruppsintervjuer med barn (n=100) och 13 intervjuer med vuxna (n= 28) från 18 olika organisationer genomförts. Intervjuer med vuxna har genomförts som fokusgruppsintervjuer, parintervjuer och individuella intervjuer. I fokusgruppsintervjuerna angav de barn som varit med i aktiviteterna att deras deltagande har känts meningsfullt och att de önskar mer av liknande aktiviteter. Vad som fungerat mindre bra är att verksamheterna inte lyckats nå alla barn och då särskilt de barn som inte heller deltar i andra fysiska aktiviteter. Vidare präglas aktiviteterna fortfarande av tävlings- och prestationsnormer, vilket ytterligare försvårar inträde och delaktighet för de mer inaktiva barnen. I intervjuerna med vuxna framkom en vilja hos distriktsidrottsförbund och kommuner att få föreningarna att arbeta mer hälsofrämjande och därmed mer inkluderande. Föreningar behöver till viss del ställa om sin verksamhet för att kunna ta emot barn som idag står utanför idrotten och är mindre fysiskt aktiva. Detta är av stor vikt för samhället i stort och för idrottsrörelsen i synnerhet, för att i framtide
