Människan i det perioperativa vårdandet : Antropologisk och etisk reflektion

Abstract

Att som patient få vara människa i det perioperativa vårdandet är en etisk utmaning för anestesi- och operationssjuksköterskor. Vårdvetenskap som akademisk disciplin ser människan som enheten kropp, själ och ande och det etiska utgör kärnan i allt vårdande. Sjuksköterskans etiska ansvar blir att garantera patienten, den lidande människan, hennes värde som människa och skydda och bevara hennes värdighet. Den kliniska vårdvetenskapen (vid bädden) utforskar det perioperativa vårdandet i olika kliniska situationer. Dess uppgift är att skaffa ett språk för och kunskap om det perioperativa vårdandet. Därför måste vi stanna upp och reflektera över vad som är det vårdande och icke vårdande samt vad som sker i en klinisk situation mellan patient och sjuksköterska. Ett intressant drag i det perioperativa vårdandet är att de perioperativa samtalen med sjuksköterskan från operationsavdelningen kanske blir de enda verkliga samtalen under hela sjukhusvistelsen. Kroppen kan inte ensam klara av sjukdomen själv utan alla inre krafter måste finnas tillgängliga