Sonografers förmåga att göra en korrekt bedömning efter utförd ultraljudsundersökning

Abstract

Detta arbete handlar om en relativt ny profession på den svenska arbetsmarknaden, men desto större utomlands, nämligen sonografer. För att som röntgensjuksköterska kunna arbeta som sonograf i Sverige krävs vidareutbildning inom medicinskt ultraljud. Efter avklarad utbildning får sonografen utföra ultraljudsundersökningar på egen hand och dessutom genomföra den preliminära granskningen av undersökningen. Med ökad läkarbrist och ökade krav på mer radiografisk utredning är sonografen en resurs som kan avlasta radiologen och dom radiologiska klinikerna. Arbetet har utformats som en systematisk litteraturstudie med syftet att jämföra sonografers förmåga gällande bedömning och utlåtande gentemot radiologer och andra specialistläkare inom ultraljudsundersökningar. Författarna har sökt artiklar och studier om ämnet i flertalet databaser med hjälp av olika sökord som kan relateras till syftet. Studier och artiklar har sedan valts ut och kvalitetsgranskats för att värdesätta dess trovärdighet.  Resultatet presenteras i två olika tabeller utefter två olika metoder. Sammanlagt inkluderades 13 stycken artiklar i resultatet, dessa var utförda utanför Sveriges gränser, i länder där sonografen är ett vanligt inslag i vården. Resultatet visar att sonografer håller en hög kvalité gällande bedömning och utlåtande efter utförd ultraljudsundersökning. Med hänsyn till ökad läkarbrist motiverar resultatet ökad diskussion om sonografers användningsområden och yrkesroll inom svensk sjukvård