Communication at the end of life : to tailor your support

Abstract

Palliativ vård är något de flesta sjuksköterskor kommer i kontakt med under sitt yrkesverksamma liv. Sjuksköterskor kan uppleva det som svårt att kommunicera med patienter vid livets slut (end of life [EOL]). Det är avgörande för patientens välbefinnande att ha en god kommunikation med sin sjuksköterska i samband med palliativ vård. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskor och patienters kommunikation inom palliativ vård. Studien är gjord som en litteraturöversikt baserad på 14 vetenskapliga artiklar. Ur artiklarnas resultat framkom tre teman; sjuksköterskor och patienters upplevelser av kommunikation vid EOL, kommunikation inom team och dess påverkan på patientens omvårdnad och ärlighet i kommunikationen och bevarandet av hopp. Studierna visade att det fanns en vilja hos sjuksköterskor att kommunicera med patienten vid EOL men det fanns olika hinder som försvårade denna uppgift. Exempelvis känslomässiga hinder hos sjuksköterskan, patientens ambivalens angående diskussioner rörande EOL, tidsbrist och kulturella skillnader. Många sjuksköterskor önskade mer utbildning gällande kommunikation vid EOL-vård och mer forskning inom detta område behövs.Palliative care is something nurses will encounter during their professional life. Nurses may find it hard to communicate with patients at the end of life [EOL]. It is vital for the patient’s well-being to have a good communication with the nurse when receiving palliative care. The purpose of this study was to describe nurses’ and patients’ communication in palliative care. The study is a literature review, based on 14 scientific articles. From the results of the articles, three themes emerged; nurses’ and patients’ experiences of communication at EOL, communication in teams and its effect on the patients care and honesty in the communication and the preservation of hope. The studies showed that there was a willingness among nurses to communicate with patients at EOL but there were different obstacles which made the task difficult. For example, nurses’ emotional barriers, patients’ ambivalence about discussions regarding EOL, time constraints and cultural differences. Many nurses requested more education regarding communication at EOL and more research in this area is needed