Hur lärare anpassar undervisningen för elever med språkstörning i årskursintervallet 1-9 i ämnet matematik.

Abstract

Vi använde oss av en kvalitativ forskningsansats, och som metod använde vi oss av kvalitativa intervjuer, där vi intervjuade tolv lärare/speciallärare i årskursintervallet 1 - 9. Syftet var att undersöka hur lärare/speciallärare beskriver undervisningens hinder och möjligheter för elever med diagnosen språkstörning, i ämnet matematik, inom årskursintervallet 1 - 9. Ytterligare ett syfte var att se hur lärare anpassar undervisningen  för elever med diagnosen språkstörning och matematiksvårigheter. Som dataanalys använde vi oss av att transkribera intervjuerna, koda och kategorisera nyckelord, för att sedan utkristallisera tre huvudteman, Lärarnas undervisningssituation, Svårigheter i undervisningen och Lärares arbete med anpassningar. När vi analyserade resultatet utgick vi från två teoretiska utgångspunkter, det sociokulturella och det rationella perspektivet. Resultatet visade att de områden lärare/speciallärare pratade mest om var begrepp, tid, tydlighet, brist på arbetsminne relationer och anpassningar. De flesta lärare var eniga om att det krävdes en hel del anpassningar, när man hade elever med språkstörning i klassrummet. Som slutsats vill vi säga att alla pedagoger var överens om, att det fanns en tydlig brist på kunskap om att undervisa elever med språkstörning och att mer kunskap önskades