To talk about oneself or not : Forensic psychiatry caregivers’ perspective

Abstract

Bakgrund: Vårdrelationen beskrivs som grunden till främjande hälsoprocesser. Relationen är ömsesidig men vårdaren har ansvaret och tar del av patientens berättelse för att vårda tillsammans med snarare än åt patienten. Det dubbla uppdraget samhällsskydd och vård komplicerar vårdrelationen i rättspsykiatrisk vård. Att vårda en patient som begått brott är inte lika självklart som att vårda en skuldfri. Viktigt inom rättspsykiatri är vardagligt umgänge där vårdaren hittar balansen mellan personligt och privat. Negativa känslor som rädsla kan göra vårdare inskränkta och kompromisslösa. En oväntad åtgärd utanför ramarna visas vara betydelsefull för återhämtning. Rättspsykiatriska patienter beskriver längtan efter trygga, vårdande relationer men kan mötas av maktutövande, nonchalans, hot och våld som ger en känsla av förvaring och icke-vård. Syfte: Att beskriva vårdares tankar om att berätta om sig själva och det privata för patienter i rättspsykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ design med fokusgruppsintervjuer för datainsamling. Två fokusgruppsintervjuer med vårdare inom rättspsykiatrisk vård genomfördes. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet genererade fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Påverkande omständigheter: patientens behov och brottets karaktär, tidsaspekter och informationsflöde. Medvetenhet i vårdarrollen: beakta vem som hör och hantera konsekvenser, förmåga till gränsdragning och kommunikation. Nyckel till relation: att ge för att få, ärlighet, mänsklig kontakt och förtroende. Indifferens och lidande: lögner och distansering, negativa konsekvenser, varken behov eller mening. Diskussion: Resultatet diskuteras mot den teoretiska referensramen: Vårdandets symfoni som avhandlar vårdrelationen. Här återfinns många tankar som framkommer i denna studie.Background: The care relationship is described as the cornerstone of nursing processes. This relationship is mutual but the caregiver carries the responsibility and shares the patient's story in order to nurse together with rather than only nursing the patient. The dual mission, civil protection and nursing, complicates the relationship in forensic care. Nursing a patient who committed a crime is not as intuitive as relieving the suffering of an innocent patient. Important in forensic psychiatry is everyday socializing where the caregiver finds a balance between personal and private. Negative emotions such as fear can make carers narrow-minded and uncompromising while an unexpected action beyond the daily work routines can prove to be important for patient recovery. The forensic psychiatric patients express a desire for safe, caring relationships but can be met by an exercise of power, negligence, intimidation and violence that create a feeling of containment and non-care. Aim: To describe nurses' thoughts concerning their privacy and what to reveal about themselves to patients in forensic psychiatric care. Method: Qualitative design with focus group interviews for data collection. Two focus group interviews with caregivers in forensic psychiatry were conducted. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The results generated four main categories and ten subcategories. Influencing factors: the patient's needs and the nature of the crime, timing and information flow. Awareness of caring role: consider who hears and deals with the consequences, ability to set boundaries and communication. Key to relationship: giving in order to receive, honesty, human contact and trust. Indifference and suffering: lies and distance, negative consequences, neither need nor meaning. Discussions: The results are discussed within the theoretical framework of ‘The Symphony of Care’, which discusses the phenomenon of the care relationship. Many caregivers’ reflections that emerge in the results can be identified within this context