Bakgrund: Migranter som grupp har fler hälsorisker än människor som inte migrerat. En
sämre tillgång till vård leder till en sämre fysisk-och psykisk hälsa för migranter. Tillgången
till vård påverkas av bristande information och väl i vården hindrar språkbarriärer och
kulturkrockar skapandet av ett partnerskap mellan patient och vårdpersonal. I FN:s
deklaration om mänskliga rättigheter ska alla ha rätt till den sjukvård som säkerställer en
persons hälsa och välbefinnande. Den transkulturella omvårdnadsteorin har som mål att driva
en säker vård för alla, en central del i sjuksköterskans arbete som kan främjas med en
kulturell kompetens.
Syfte: Att beskriva migranters upplevelser av hälso-och sjukvården i Europa.
Metod: En litteraturstudie gjordes där tio vetenskapliga artiklar analyserades enligt Fribergs
analysmetod för litteraturöversikter.
Huvudfynd: Tre huvudteman och fem subteman framgick: Kommunikation och information,
med subteman utmaningar med tolkanvändning och tillgång till information. Erfarenheter av
bemötande med subteman diskriminering, betydelsen av bemötandet och tillit samt
huvudtemat förväntningar.
Slutsatser: Språkbarriärer hindrar tillgången till god vård för migranter. Tolkar bidrog inte
alltid till att kommunikationen underlättades. Förväntningar på vården som inte möttes
skapade upplevelser av sämre vård. Diskriminering var förekommande och baserades på
vårdpersonals förutfattade meningar och antaganden, vilket hindrade migranterna till en
jämlik vård. Upplevelser av god vård inkluderade vårdpersonal som var respektfulla, tog sig
tid att lyssna och visade på en öppenhet. Detta ledde till ett bättre välbefinnande och tillit till
vården. Studien visar hur migranters upplevelser hindrade dem rätten till den sjukvård som
säkerställer en persons hälsa och välbefinnande
