Berättelsen som kompletterande läromedel – att våga förändra undervisningen med hjälp av kända och okända texter.

Abstract

Abstract Titel: Berättelsen som kompletterande läromedel – att våga förändra undervisningen med hjälp av kända och okända texter. Författare: Sara Bengtsson, Kristina Eklund och Anna Skoglund Typ av arbete: Examensarbete (10p) Handledare: Niklas Pramling, IPD Program: Lärarprogrammet, Göteborgs universitet Datum: HT 2005 Syfte Syftet med denna uppsats var att studera vilken plats berättelsen (sagor, myter, sägner m.fl.) har i grundskolan. Och om det fanns skillnader i hur berättelsen används i undervisningen för de yngre kontra äldre åldrarna. Avslutningsvis ville vi göra det synligt för oss själva och andra lärare i grundskolan hur man kan arbeta med berättelsen som undervisningsform på olika sätt för olika syften. Metod Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer med 14 lärare i grundskolan, från förskoleklassen till högstadiet. Resultat I vår litteraturgenomgång fann vi att tidigare forskning främst riktat sig mot de yngre åldrarna, d.v.s. förskoleklassen upp till år tre. Bristen på studier av användandet av berättelser i undervisningen av äldre barn ville vi undersöka i vår uppsats. Resultatet av vår empiriska studie visar att alla de intervjuade lärarna på låg- och mellanstadiet använder berättelsen i någon mån i sin undervisning. Även om det är svårt att få något entydigt svar på basis av vårt begränsade material, tycks det vara så att lärare med svenska och samhällsorienterade ämnen i sin lärarutbildning använder sig i högre grad av berättelsen än lärare med naturorienterade ämnen. Förskollärarna är de som använder berättelsen mest. På högstadiet förekommer berättelsen inte i lika stor utsträckning som på låg- och mellanstadiet. Vi fann att berättelsen används av lärare för att fylla en rad olika funktioner i skolan: Att lära barn sociala och emotionella färdigheter, att lära sig gå från det faktiska till det möjliga, att lära sig läsa och skriva, som redskap för att förstå sig på andra människor men också sig själv som person, för att förvärva meningsfulla kommunikativa former, och för att lära sig specifika skolämneskunskaper. De skäl som angavs för varför berättelsen inte brukas i större utsträckning var framförallt praktiska skäl av olika slag, inte innehållsliga, pedagogiska skäl. Utifrån vår forskning har vi funnit att berättelser ges olika mycket utrymme beroende på vilka åldrar man arbetar med. Förklaringen till berättelsens ojämna fördelning i de olika åldrarna beror bl.a. på att tid, traditioner och målstyrning skiljer sig över åren. Nyckelord Berättelse, grundskolan, didaktiskt verktyg och kompletterande läromedel