Lindblom, L. C.

Göteborgs universitets publikationer - e-publicering och e-arkiv

Slutpåstående med anledning af den af —h— i n:r 18 af F. V. införda artikeln 'Herr L . C. Lindblom och praktisk räknelära af J . E. Johansson». Emedan folkskolelärobokskomiténs be-tänkande utsändts t i l l alla pastorat (skol-råd?) har hvarje lärare jemförelsevis lätt att få del af dess innehåll. Hvarje lä-rare bör söka sätta sig i n i dess grund-satser och eftertänka så väl, om de böra tillämpas, som huru de skola tillämpas. N y a synpunkter betonas, och tillägg t i l l kurserna anses önskvärda. Men många, j a alltför inånga gifva sig ej ro att sätta sig i n i dessa grundsatser och eftertänka deras värde. Om då en komitéledamot utgifver en lärobok, grundad på betänkan-det, så beror sedan så mycket på hans uppfattning af dessa synpunkters vigt och speciela tillämpning. Derefter rätta sig lärarne, derefter rätta sig många läroboks-författare, och då är stor fara att så väl räkneundervisningen som räknebokslitera-turen bl i r »stereotypisk» och det icke för några år, utan för lång t id . I vissa fa l l måste den bl i tva l ika , i andra åter icke. Derför måste just nu olika åsigter fram-ställas, de goda betonas å så väl den ena som andra sidan, samt brister och fel äf-ven angifvas, på det att de må blifva al l t färre. Fastän räkneboksförfattare har j ag an-sett mig berättigad, j a såsom seminariilä-rare och räkneboksförfattare har j ag an-sett mig skyldig att nu angifva mina åsig-ter och lägga dem t i l l grund för bedö-mande af så väl komiténs grundsatser som räkneböcker, grundade derpå. Och då jag under fiere år hufvudsakligen undervisat i matematik inom så väl seminariet som se-minar i i öfningsskolas alla folkskoleklasser — i öfningsskolan hafva 2 eller 3 klas-ser samtidig undervisning, omvexlande hög och tyst — samt ledt elevernas proflek-tioner i detta ämne, så har j ag haft r ik -liga tillfällen att pröfva den ena och andra metodens förtjenster och fel samt sökt taga vara på det bästa så väl med afseende på allmänna grundsatser som speciel t i l l -lämpning af dem. Åtskilligt, som jag an-såg lämpligt, då mina räkneböcker »stereo-typerades», har j a g sedan förkastat. M i n a åsigter hafva nu stadgats, m i n metod an-ses enkel af dem, hv i lka satt sig i n i den, barnen fatta den l i k a lätt som någon an-nan metod, och sedan de fattat den, lösa de jemförelsevis lätt sådana uppgifter, hv i lka andra så väl lärare som barn anse svåra eller jemförelsevis svåra. I följd häraf omarbetas min räknebok, i hvi lken jag tillämpar nästan alla komi-téns grundsatser; i följd häraf har j ag oaktadt hopade göromål granskat den af komitéledamoten Johansson omarbetade upp-lagan af »Praktisk räknelära». — Jag gör ej anspråk på att dominera området. — Nå-got ekonomiskt intresse har j ag icke nu af mina räkneböckers större eller mindre spridning, eftersom j ag en gång för alla fått betalt för dem af de n . v. förläggarne. Men intresset för barnens verkliga behof står qvar, och t i l l följd a f nutidens mång-läsning kommer j a g a l l t id att härefter be-tona det enklaste sättet att meddela bar-nen den behöfiiga räknekunskapen. Vidare några ord om mit t sätt att gran-ska. Eftersom hvarje folkskolans lärare har nå-gor lunda lätt a t t få del af lärobokskomiténs grundsatser och bör taga del af dem, samt g ranskn ing af folkskoleböeker skrifves före-trädesvis för folkskolans lärarepersonal, så har hvarje granskare sky ld ighe t a t t jemföra dem med betänkandets grundsatser, vare sig h a n har lång eller k o r t väg för at t hemta detta. Om granskaren anställer denna jemförelse och i granskningen påpekar öfverensstämmel-sen me l l an läroboken och grundsatserna, då öfverensstämmelse finnes, så kan mycke t med-delas i få ord, och han har sedan tillfälle a t t använda någon de l af en skol t idnings a l l t i d strängt anl i tade u t r y m m e för a t t granska den speciela tillämpningen af grundsatserna och dessutom ett och annat, som befinnes afse-värdt. Denna speciela g ranskn ing ska l l grundas icke på någon häfdvunnen s lent r ian , u tan på de framsteg, som ett ämnes metod ik så små-n i n g o m gjort . Origt igheter , på h v i l k a många ej förut tänkt, hafva påvisats af komitén. Om de sedan före-k o m m a i en lärobok för fo lkskolen, måste de påpekas af granskaren såsom felaktiga, u t a n at t han behöfver bevisa deras fe lakt iga na-tur . E h u r u lärarne lätt k o m m a i n i et t slen-tr ianmessigt förfaringssätt, hafva de väl nå-gon egen eftertanke. Dåliga u t t r y c k hafva v u n n i t häfd v i d räk-neundervisningen. Komitén förkastar dem. Så göra ock många lärare. D i t hör1. »Blott l i k a sorter k u n n a sammanläggas». När j ag anför såväl komiténs u t t r yck som ock bokens, så behöfves in te t vidare bevis. Jag ci terar mycke t ur boken, emedan dessa ci ta t betyda mera än länga u t redningar el ler pra t för den, som verk l igen v i l l jemföra. A l l t det anförda i s tyckena 3—15 af m i n gransk-n i n g i n:r 17 af E . V . är tillräckligt bevis för r ig t ighe ten af m i t t påstående i st. 16. — St. 17--19 innehålla bevis nog (äfven ex. 106 ur boken anfördt) för m i t t påstående i st. 19. Så äfven i det följande. — h — aktar sig för at t svara i sak. Hans sätt a t t bemöta m i g är alldeles l i k a det, som C. J . Andersson i Göteborg använde i n:r 13 B af Svensk L t d g : många ord, l i t e t i sak och ib l and förvrängning. Jemför hans y t t r ande i stycke 5—8 af hans uppsats i n:r 18 af F . V . med s tyckena 3. 5 och 6 af m i n granskning i n:r 17: samt hans utsago (st. 1), at t j ag för-k l a r a t boken »komplett oduglig» med m i n a påståenden (st. 2): »I många f a l l förtjenar boken be röm», och ( i st. 27) a t t h o n ej k a n fylla s in uppgif t . A t t »allmänheten» tager m i n a recensioner för goda och »blindt t ro r på dem» har j a g a l d r i g t ro t t . M e n j a g hoppas, at t allmänheten (lä-rarepersonalen) ska l l genom jemförelse mel -l a n boken samt den enes och den andres re-censioner komma t i l l större ins ig t om så väl bokens förtjenster som fel el ler åtminstone för en s tund kunna få sina t ankar vända från en viss s len t r ian och då eftertänka, h v i l k e t af de n y a sätten är bäst. Och då har j a g v u n n i t m i t t mål. I något följande nummer hoppas j ag blifva i tillfälle yt t ra några ord om tal-sorternas verkliga betydelse. Stockholm den 5 maj 1888. L . G, Lindblom. 

Slutpåstående med anledning af den af -h- i n:r 18 af F. V. införda artikeln 'Herr L. C. Lindblom och praktisk räknelära af J. E. Johansson».

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Göteborgs universitets publikationer - e-publicering och e-arkiv