Syfte
Studien grundar sig i vår uppfattning att det idag förekommer allt för få gehörsmoment i instrument-
och sångundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Syftet med denna studie är att
undersöka huruvida gehörs- samt musikteoretiska moment får ett balanserat utrymme på instrument-
och sångundervisningen samt att skapa ett nytt arbetsmaterial som har som syfte att föra in fler
gehörsmoment i instrument- och sång undervisningen. Vi ämnar även med studien är att belysa den
problematik som vi tror existerar mellan läroplaner och den faktiska verkligheten i klassrummet.
Metod
Genom intervjuer och observationer med verksamma gymnasiepedagoger, samt litteraturstudier har vi
jämfört de uppdragsbeskrivningar som finnes i skolverkets läroplan, Lpf94 och instrument- och
sångundervisningens kursplan med svaren från de intervjuade pedagogerna.
Resultat
Vi har funnit att vår uppfattning om att det existerade för få gehörsmoment i instrument- och
sångundervisningen inte stämde. Av studien har vi utläst att det förekommer fler gehörsbaserade
övningar under instrument- och sångundervisningen än vad vi trodde och fann det därför onödigt att
skapa ett nytt arbetsmaterial för instrument- och sångundervisningen på gymnasiets estetiska program.
Vi har även funnit att pedagogernas undervisning skiljer sig från vad kurs- och läroplanerna förmanar.
Vid de lektionstillfällen vi observerat skiljer sig pedagogerna åt och menar vi beror på de begrepp och
definitioner av målbeskrivningar som står i Lpf94. Vi har även funnit att de kursplaner som styr
instrument- och sångundervisningen på gymnasiets estetiska program inte uppfyller de
målbeskrivningar som står att läsa i Lpf94. Med detta som bakgrund menar vi att kraven och
regleringarna från skolverket är allt för vida och otydliga för att pedagoger laglydigt skall kunna
förhålla sig till dem.
