Acute effects of physical exercise of different intensities on mood in healthy adults

Abstract

Syfte Syftet med studien var att undersöka vilken träningsintensitet som var mest gynnsam för akutförändring av sinnesstämning i positiv riktning och vilka faktorer som skulle kunna modererasambandet. Studiens hypotes var att intensitet nära ventilatoriska tröskeln leder till störstförändring av sinnesstämning i positiv riktning för Positive and Negative Affect Schedule(PANAS) positiva skala, vilket motsvarade medel och hög intensitet i den här studien.Hypotesen var medelhög och hög träningsintensitet leder till större förändring avsinnesstämning i positiv riktning än lågintensiv träning. Metod Studien använde en experimentell inom-individs design där positiv och negativ sinnesstämningmättes före och efter träning med PANAS skala. Deltagarna genomförde cykelträning utifrånsin estimerade maximala syreupptagningsförmåga (VO2max) under 20 minuter på en avföljande intensitetsnivåer per tillfälle: lågintensiv (ca 40% av VO2max), medelintensiv (ca 60%av VO2max), högintensiv (ca 80% av VO2max). Resultat 12 friska unga vuxna deltagare slutförde studien. Det fanns ingen signifikant interaktion mellanträningsintensitet (låg, medel, hög) och tid (före träning, efter träning) på positivsinnesstämning, och därmed hittades inget stöd för hypotesen. Variabeln tid visade däremot ensignifikant huvudeffekt, där positiv sinnesstämning ökade efter träning, oberoende avträningsintensitet. Deltagarnas konditionsnivå hade en signifikant modererande effekt. Varkenstress, ångest eller kön hade en signifikant modererande effekt. Slutsats Det fanns inget stöd för studiens hypotes att sinnesstämning skulle förändras mest i positivriktning på medel och hög intensitet. Däremot fann vi att sinnesstämning förändradessignifikant och i positiv riktning efter träning oberoende av träningsintensitet. Framtidaforskning bör inkludera en fysisk passiv kontrollgrupp för att utröna om positiv sinnesstämningverkligen gynnas likvärdigt av låg, medel och hög träningsintensitet.Aim The purpose of the study was to investigate which exercise intensity was most favorable forchanging mood acutely in a positive direction and which factors that could moderate this effect.The study’s hypothesis was that intensity close to the ventilatory threshold leads to the greatestchange in mood in a positive direction for Positive and Negative Affect Schedule (PANAS)positive scale, which corresponded to medium and high intensity in this study. The hypothesiswas that medium and high intensity leads to a greater change in mood in a positive directionthan low intensity exercise. Method The study used an experimental within-individual design where positive and negative moodwas measured before and after exercise with the PANAS scale. Participants performed cyclingexercise based on their estimated maximum oxygen uptake capacity (VO2max) for 20 minutesat one of the following intensity levels per session: low-intensity (approx 40% of VO2max),medium-intensity (approx 60% of VO2max), high-intensity (approx 80% of VO2max). Results 12 healthy young adult participants completed the study. There was no significant interactionbetween exercise intensity (low, medium, high) and time (pre-exercise, post-exercise) onpositive mood, thus no support for the hypothesis was found. In contrast, the variable timeshowed a significant main effect, where positive mood increased after exercise, independent ofexercise intensity. The fitness level of the participants had a significant moderating effect.Neither stress, anxiety nor gender had a significant moderating effect. Conclusion There was no support for the study’s hypothesis that mood would change most in a positivedirection at medium and high intensity. However, we found that mood change significantly andin a positive direction after exercise, regardless of exercise intensity. Future research shouldinclude a physical passive control group to ascertain whether positive mood is indeed equallybenefited by low, medium and high exercise intensity