The goal of the thesis was to develop a fast, small-scale and easily reproducible method for determining the water requirement of sands in concrete. To enable this, 17 different sands were tested, of which 8 were manufactured, also called crushed, and 9 were natural. The developed method involved the measurement of differences in mortar spread induced by the sands, by utilizing a Hägermann cone. The attained spreads were compared to the amount of superplasticizer needed to produce concretes of similar workability with the different sands. The method was validated by confirming the existence of a linear correlation between the spreads and the amounts of superplasticizer required. The accuracy of the method was analysed with statistical analysis. Apart from testing the sands in concrete and mortar, they were also examined as such for physical properties with standardized tests. Based on the attained results, the method was deemed valid, and its accuracy is improved by comparing sands of the same size fractions, by keeping the mortar spread between 120 and 200 mm, and by using a mortar mixer that can incorporate the full range of particle sizes included in each sand. The manufactured sands generally portrayed a slightly higher water requirement than the natural sands, however there were exceptions to this.Målet med arbetet var att utveckla en snabb, småskalig och lättanvändbar metod för att bestämma vattenkravet för olika typers sand i betong. För att möjliggöra detta testades 17 olika typers sand, varav 8 var krossand och 9 var natursand. Den utvecklade metoden utgick på att med hjälp av en Hägermannkon mäta skillnader i bruksutflyt, orsakade av sandens vattenkrav. De uppmätta bruksutflyten jämfördes sedan med mängden flyttillsatsmedel som krävdes för att uppnå en viss konsistens för betong innehållande de olika sandtyperna. Metoden validerades genom att bevisa ett linjärt förhållande mellan bruksutflyt och mängden flyttillsatsmedel som krävdes. Metodens noggrannhet analyserades med hjälp av statistisk analys. Förutom bruks- och betongprover gjordes även undersökningar gällande de fysiska egenskaperna för de olika sandtyperna med standardiserade test. Resultaten påvisar att metoden är användbar, och att den ger noggrannare resultat då sandtyper av samma storleksfraktioner jämförs, då brukets utflyt ligger mellan 120 och 200 mm, samt då en bruksblandare som kan inkorporera alla av sandens kornstorlekar används. I regel hade krossanden ett marginellt högre vattenkrav än natursanden, men det förekom undantag till detta
