Veterinärers anmälningsplikt av bristande djurskydd : Erfarenheter bland svenska veterinärer. En enkätstudie

Abstract

Veterinärer och annan djurhälsovårdspersonal omfattas av djurskyddslagen (2018:1192), och ska i enlighet med dess 8 kap. 18 § göra en anmälan till kontrollmyndigheten vid misstanke om att djur inte hålls eller sköts efter djurskyddslagen. Det saknas konkreta data på i vilken utsträckning detta görs av veterinärer, och om veterinärer väljer att inte anmäla bristande djurskydd.  En onlineenkät spreds till Sveriges veterinärer via sociala medier, Sveriges Veterinärförbund, Veterinärmagazinet samt landets stora djursjukhus, med 10 frågor om deras erfarenheter om anmälningar av djurskyddsfall. Det kom in 366 svar. Resultaten visar att nästan 76 % av de som svarade hade någon gång anmält en djurägare till Länsstyrelsen, och den vanligaste anledningen till anmälan var vanvård eller bristande veterinärvård (71 %). Det visade sig också att hela 70 % av respondenterna hade någon gång låtit bli att anmäla ett djurskyddsfall, men i efterhand känt att de borde ha gjort det.   De vanligaste anledningarna till att en veterinär inte har anmält djurhållaren är risken att de inte kommer att återvända till veterinär, avsaknaden av rutiner och stöd på arbetsplatsen, rädslan för personliga hot samt hot mot yrket och arbetsplatsen samt osäkerhet på vad som klassas som djurskyddsfall. Studien visade också att mer utbildning önskas av 60 % av respondenterna, samt att det finns brister i anmälningsprocessen och förtroendet för länsstyrelsen.  Studien visar att mer forskning i ämnet behövs, inklusive att undersöka närmare hur länsstyrelsen och veterinärer kan arbeta mer effektivt tillsammans för att uppnå ett bättre djurskydd i Sverige. Veterinarians and other animal health personnel, such as veterinary nurses, are in accordance with 8 kap. 18 § Animal Welfare Act (2018:1192) obligated to report any animal cruelty to the County Administrative Board. There are gaps in knowledge and data concerning to what extent animal cruelty cases are reported among Swedish veterinarians, or when and why they would choose to not report. This study was performed with an online survey that was sent out to veterinarians in Sweden via social media platforms, the Swedish Veterinary Association, the Swedish veterinary journal Veterinärmagazinet and through emails to the country’s large animal hospitals The survey received 366 responses.  The results show that almost 76 % of the participants had reported animal cruelty or animal neglect cases at least one. The most common reason was neglect (71 %). It also revealed that 70 % of the respondents had opted to not report a case, even though they later considered they should have.  The most common reasons for not reporting animal cruelty cases were risk of the owner not returning to veterinary care, the lack of routines or support for reporting animal cruelty cases in the workplace, the fear of personal threat or threat to the profession as well as being unsure of what counted as an animal cruelty case. The study also showed that there is a need and wish for more education in the field as well as identified difficulties in the reporting process and the trust in  the County Administrative board. Further research is recommended including how veterinarians and the County Administrative Board can work better together to aim for better animal welfare