Samarbete mellan jägare och markägare är en grundläggande förutsättning för att uppnå en långsiktigt hållbar förvaltning av älg. Det visar inte minst en historisk översikt över älgförvaltningens utveckling. Genom att skapa spelregler vilka gynnade samarbete räddades älgstammen från att i det närmaste vara utrotad till att utgöra en värdefull jaktbar resurs. Älgförvaltningen har med andra ord varit framgångsrik, till och med alltför framgångsrik menar de som numera drabbas ekonomiskt av betesskador orsakade av älg. Främst markägare som därmed också väljer att plantera gran istället för tall.Tidigare forskning och offentliga utredningar har pekat ut ett antal brister med nuvarande förvaltning. Istället för samarbete uppstår konflikter bland annat till följd av att förvaltningen i dess nuvarande form inte tar tillräckligt stor hänsyn till älgens rörelsemönster i landskapet. Förvaltningens gränser är helt enkelt inte anpassad till hur älgen rör sig mellan olika betesområden. Det försvårar möjligheten att styra älgpopulationens utveckling i förhållande till exempelvis uppkomsten av betesskador. Regeringen har därför föreslagit att det ska införas en ny nivå i förvaltningen, så kallade älgförvaltningsområden, som har ungefär samma geografiska utbredning som en älgpopulation. På så sätt ska jägare och markägare i högre utsträckning än tidigare kunna göra avvägningar mellan de positiva och negativa effekterna av att vi har älg i våra skogar. Samarbetet förväntas därmed också kunna öka och konflikterna minska.I den här rapporten, den första av två, analyseras förutsättningarna att implementera ett nytt älgförvaltningssystem. Med utgångspunkt från en undersökning av jaktens organisering i Kronobergs län och jägarnas och markägarnas incitament till samarbete analyseras brister och förtjänster i dagens system, samt vad som måste åtgärdas om regeringens förslag till ny förvaltningsnivå ska kunna etableras. Analysen sker på basis av ett antal så kallade designprinciper som anses fundamentala för att öka förutsättningarna för samarbete och minska graden av konflikt.Studien visar att det finns en rad fördelar i dagens älgförvaltningssystem, särskilt att samverkan sker på frivilig basis. Av intervjuerna med markägare och jägare i Kronoberg framkommer emellertid även en rad brister vilka måste åtgärdas om förvaltningssystemet ska ha förutsättningar att vara långsiktigt hållbart. Det gäller särskilt: - Den orättvisa fördelningen av nytta och kostnader mellan markägare och jägare - Bristen på inflytande av de som berörs av förvaltningen samt avsaknaden av konfliktlösningsmekanismer. - Bristen på kunskap om resurssystemet (älg & skog) till följd av bristfälligt nyttjande av vedertagna inventeringsmetoder.Det framkommer även av intervjuerna att det saknas mekanismer för att fördela ansvar och uppgifter mellan olika förvaltningsnivåer, vilket i sin tur påverkar såväl förutsättningarna att fastställa mål med förvaltningen, men även vilka medel som ska nyttjas för att nå målen. I nästa rapport konkretiseras de förslag till lösningar på punkterna ovan som framkommit av intervjuer och fokusgruppintervjuer med jägare och markägare i Kronobergs län
