Kivikoski, Ella

Swedish

Journal.fi

~ 99 -stäende gravfälr: j ag tänkcr 61. a. pä ett fynd av cn pilspcts av flinta furmen i rödockra pä cn holme i Evijärvi, tvä bladformiga spj utspetsar av flinra fmma i rödockra i Kiuruvcsi , »depäfyndet» av fern. flintpilspctsar frän Mäntyharju. Uppräknin gen kunde säken fon-sättas. Särskilt borde vi kanske hälla upp ögoncn för fynd frän holmar. Kanskc kände man rcdan under stenäldern bcgreppct »kalman saa ri», »de dödas ö». C.F. M. Ernst Sprockl,ojf, Jungbronzezeitliche Hortfunde der Südzone des nordischen Kreises (Periode V). 1-11. Römisch-Germanisches Zentralmuseum zu Mainz, Katalog 16. Mainz 1956. Professor Sprockhoffs n ya arbete utgör en fortsä ttning till boken om de nordtyska depafyndcn frän bronsäldersperiod IV, so1n han redan 1936 utgav i Zentra lmuseums zu Mainz kata logserie (n:o 12). D er är ctt srarligt vcrk i rvä volymer och materialer som framlägges är rikt och skifomde. Antalct publicerade depafynd seiger eil[ 285, planscherna äro 76, textbilderna 65, utbredningskan orna 53. Redan förteckningen över fynden m ed uppgifterna 0111 deras innehäl l och fyndomständigheter visar att författaren ingalunda skytt ett mödosamt och besvärli gt samlararbcte, och ett jättearbete srar ocksä bakom planschcrna, kartorna och framför alle bokcns analytiska de!, en Fon11wk1111de pä drygr 200 sidor. Man använder inga överord när man säger att materialer är grundligt bearbctat och mönstergillt framlagt . D er hör till sakens natur, att ett arbete s0111 dctta inga lunda är lättläst, knappast läs-bart i en följd . Der är ju i själva verket fräga 0111 en hand- eller uppslagsbok s0111 man med tacksa111J1et tillgriper när der gäller att utreda bestärnda frägor, att skapa sig klarhec 0111 olika rypers ursprung och utbredning. Författaren säger sig ha hyst betänkligheter bccräffande utgivandet av etc dylikt arbete som - för att använda hans cgna ord - närmas t utgör ett ordnande av fornfynd cnligt Linncs systcms lagar, och han har fraga t sig huruvida der inte i vara dagar kanhända ska ll anses överfl ödigt eller otidsenligt, men blivit öven y-gad 0111 dess berättigande. Anmälaren vill gärna här uttala som sin övertygelsc, att just arbecen med cn framläggning och bearbeming av materialer likt dectas ha och konuna att ha ett grundläggande och bes taende värde för all framtida forskning . Der m ä gärna erkännas att materialer i fraga icke ensamt räcker eil! för en hclhersbild eller en allsidig utredning av period V i T yskland, därti ll krävs, som författaren själv framhäller, en bear-betning av periodens hela fornsaksbestand, gravar och boplatser med deras fyndmaterial, framför allt keramiken. D er har inte ens visat sig m öjligt atc med bestämdhec ucrön a varje depafynds karaktär; cn enhetlig princip för en uppdelning i sakrala och pro-fana, i fynd med mans- och dylika med kviimosaker, eller i skatte- och offerfynd saknas. Men arbetet som der nu föreligger har s.a.s. tillrättalagt dcpäfyndens material för en fram-tida allsidig framställning och dct utgör en viktig led i bronsäldersforskningen över huvud. Fyndens slucna karaktär ger utomordentligt viktiga bidrag bl. a. till kronologin. För utländska forskare, icke minst för dem i N orden, utgör arbetet en stor tillgang, ett jämförelsematerial som erbjuder en säker gnmd när man bearbetar sitt eget motsvarande material och saknar insyn i det nordtyska. I den rikcdom av decaijuppgifter so111 die For-111enkunde innchaller speglas författa rens djupa och omfattande insikter i ämnet, han be-handlar sitt material suveränt. De olika fornsaksgrupperna passera revy, typerna och före-malen ucsättas för en ingaende granskning, deras ursprung klarlägges, utbredningen ater-ges pä utmärkta kartor. Visst är texten tungläst och atmii1Stone den, som inte pa förhand - 100 -är förtrogen med materialet, har kanhända ibland svart att följa med, men däremellan stannar man med nöje vid vissa partier. För anmälaren har det t.ex. varit givande att följa med utredningen av ornamentiken pa vissa föremalsgrupper och dess härledniag av kul-tiska symboler, ocksa fastän förfa ttaren redan tidigare befattat sig med fragan om sol-batens och solhästens betydelse för den och i tryck framlagt sina synpunkter. Det är givetvis omöjligt att referera ett arbete som detta, atminstone vad analysen beträffar, sa full av fakta och detaljer är den. Men det ma framhallas, att författaren pa grund av sin behandling förmar skilja ut och karakterisera nagra nya, till femte perioden hörande formkretsar (kartorna 50-52): vid nedre Oder, och i östra Hinterpommern vid Weichselmynningen samt en tredje kring Ems och Weser, som ansluter sig till en större nordvästeuropeisk kulturprovins (karta 10). Av kanske ännu större betydelse är författa-rens sammanfattande utredning av vad som i depafyndens material kan betecknas som rent nordiskt, vad nordtyskt, vad slutligen främmande, mellaneuropeiskt eller av urne-gravstyper. Det är därvid slaende hur kraftigt det mellaneuropeiska ger sig till kärma, framför allt i vad vapen och mannens övriga utrustning beträffar, men ocksa i smycke-bestandet. I det senare kan författaren dessutom pavisa, att det rent nordiska är synner-ligen fataligt, det mesta är av nordtysk formgivning och tillverkning, och det visar pa en betydande självständighet och kulturkraft hos det nordtyska omradet inom den nordiska kretsen. Ocksa i ornamentiken speglar sig urnegravskulturens inflytande mycket starkt, framför allt poängterar författaren den mellaneuropeiska solbatens betydelse härvid, och vidare är urnegravskaraktären klar hos bronskärlen. Bronslurarna gälla dock som nordiska former-med ett visst förbehall, möjliga impulser fran urnegravskulturen antydas (s. 253) -, dryckeshornen ater betecknas som nordtyska former, atergaende pa urnegravskulturens grundformer. Det är salunda en motiverad uppfattning, när författaren kraftigt understryker att Nordtyskland under yngre bronsaldern inte star efter det nordiska kärnomradet i Dan-mark och södra Sverige vad föremalstyperna beträffar, och när han hävdar att detta om-rade ägde en egen självständig kultur- och livskraft, icke endast aterspeglande central-omradet i den nordiska kretsen. Men en allsidig bedönming, byggd pa hela materialet fran omdidet, fornlämningar och fynd, maste ansta. Ella Kivikoski Bertil Al111gre11, Bronsnycklar och djurornamentik vid övergängen frän Vendel-tid till vikingatid. 127 sidor, 3 tabeller, 60 planscher. Uppsala 1955. I sin doktorsavhandling behandlar Bertil Almgren förbindelserna mellan Norden och Västeuropa under yngre Vendeltid och äldre vikingatid, en tid som under de senaste decennierna har varit föremal för en livlig debatt. Fornsaksmaterialet fran denna tid är rikligt och typrikt, medan däremot de skrifdiga källorna är njugga särskilt beträffande Norden men även beträffande Västeuropa utöver den politiska och kyrkliga historien. Just därför erbjuder tiden ett nästan outtömligt fält för konst- och kulturhistoriskt debatt. En betydelsefull fraga är, i vad man Nordens utomordentligt rika fornsaksbestand är frukten av en intensiv inre aktivitet och i vad man de nordiska länderna fatt impulser söderifran och varit delaktiga i den västeuropeiska kulturen. För utredningen av denna fraga har den s.k. germanska djurornamentiken intagit och intar fortfarande en central ställning. Även i Almgrens doktorsavhandling görs de viktigaste slutledningama med 

Ernst Sprockhoff, Jungbronzezeitliche Hortfunde der Südzone des nordischen Kreises (Periode V). I-II.

https://journal.fi/finsktmuseum/article/download/127772/77070

Ernst Sprockhoff, Jungbronzezeitliche Hortfunde der Südzone des nordischen Kreises (Periode V). I-II.

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Journal.fi