Hermannsdóttir, Margaret

Swedish

Journal.fi

Margaret Hermannsd6ttir V endeltida bosättning pä Island Externa kontakter under yngre järnälder i Herj6lfsdalur pä Heimaey i Vestmannaeyjar-arkipelagen söder om Island. Enligt vedertagen historiesyn anses Islands landnam ha ägt rum under 870-talet, närmare bestämt rv 874 AD. Landsnamsdateringen har man kommit fram till genom olika komparativa studier av innehäll som text i bevarade skriftliga belägg av medeltida ursprung. Den säkallade Landnama-boken har spelat en central roll i nämnda dateringssammanhang (jfr Islenzk fornrit 1968, 41-). Heimaey 63'15' Fig 1: Heimaey, Vestmannaeyjar , Isla nd (jfr Ha llsd6ttir 1983 , 49 och Einarsson 1974). Periodvis mellan ären 1971 och 1983 pägick arkeologiska undersökningar av ett gärdskomplex i Herj6lfsdalur pä Heimaey i Vestmannaeyjar-arkipelagen utanför Island (fig 1-3). Under fältarbetets gäng framgick relativt tidigt att olika resultat var objektivt sett oförenliga med den vedertagna dateringen av Islands liksom Vestmannaeyjars tidiga bosättning (jfr lslenzk fornrit 1968, 345, 356), dvs gärds-komplexets äldre bruksperiod gick längre tillbaka i tid än till 800-talets slut. 167 hall II hall / länghus 0 III eldhus IV fjös/kostall V hall VI evt bevaringsplats för höfoder (?) VII matberedningshus VIII stall och bostad under samma tak IX byggnadsrester (?) X inhägnad XI stall för mindre boskap Sm Fig 2: Planritning av utgrävningsomrädet i Herj6lfsdalur (utgr. yta 1100 m') Fig 3: Herj6lfsdalur. 168 Datering och kronologi Herj6lfsdalur-undersökningarna har sin tyngdpunkt i de kronologiska studierna av gärdskomplexet vilka omfattar absolut datering liksom relativ sädan. Den absoluta dateringen utgär ifrän 14 C-dateringar medan den relativa dateringen bygger pä iakttagelser av kulturlämningarnas deponeringsföljd pä den undersökta gärds-platsen. I tabell 1 äterges 14 C-resultaten pä träkolsrester frän utgrävningsomrädet; dessa härrör i rege! ifrän eldstäder. Innan träkolsresterna daterades blev de vedanatomiskt bestämda för att kunna urskilja isländska vedarter, björk eller vide, ifrän utländska, dvs drivved eller importerad ved. U-2529 och U-2533 genomgick dock ej en vedanatomisk analys, medan de resterande proven bestod av inhemsk björk. U-2532 härrör ifrän en sekundär aktivitet i anknytning till anläggning II. Dateringarna U-2660 och U-4402 fär här representera det undersökta gärdskomp-lexets äldsta och yngsta fas. Om vi ser till avvikelserna enligt kalibreringsk urvorna i tabell 1, sä kan den undersökta bosättningens äldsta fas i Herj6lfsdalur ha gätt tillbaka till 500-talets slut, medan den utan tvekan hört till 700-talet och även ocksä 600-talet. Bosättningens yngsta fas gär in pä 1000-talets början och möjligen ända in pä 1100-talet. Lab.nr. 1 16 C-a lder fw,r• 1950 MASCA-kalibrert Stuiver-kalibrert Stuiver-kalibrert ( BP) (AD) ±10 (AD) ±2a (AD) U-2529 1260±60 720±80 670- 850 64 5- 935 U-2531 1060±65 915±85 895-10 20 780-1150 U-2532 550±60 1365±4 5 1305-1425 1290-1445 U-2533 1240:!:60 735±85 680- 870 655- 975 U-2660 1390:!:60 595:!:55 600- 670 54 5- 770 U-2661 1340±60 630:!:60 645- 765 585- 845 U-2652 1240±50 735:!:85 68 5- 850 66 5- 935 U-2663 1300±60 685±75 655- 775 640- 870 U-4402 1035±65 940±80 905-1025 785 -11 55 Tabe// 1. 14C-dateringar ifrän Herj6lfsdalur. Halveringstiden (T 1/ 2) är 5570 är. U = Uppsala Universi-tet. Kalibrer utf av SG/ 85-NTH . Den relativa eller inbördes dateringen bygger pä iakttagelser av kulturlämning-arnas deponeringsföljd innanför undersökningsomrädet i Herj6lfsdalur. Med tanke pä vertikala och horisontella iakttagelser sä föredrar jag att tala om deponerings-kronologi eftersom jag anser det mindre lyckat att tala om horisontell stratigrafi. Innanför deponeringskronologin sä skiljer jag mellan vertikala eller horisontella deponeringssekvenser . Utifrän de iakttagelser och tolkningar som framgätt i Herj6lfsdalur kan man se de olika jordlagrens (inklusive kulturlagrets) ackumulations- eller deponerings-takt före, under och efter att gärden varit i bruk. I tabell 2 kan man se exempel pä en kronologisk indelning utifrän vertikala iakttagelser av kulturlagrets deponeringstakt under de undersökta anläggnings-resterna. Här har anläggningarna indelats i en äldre och en yngre grupp beroende pä kulturlagrets tjocklek under anläggnningarnas väggrester i torv och sten. Enligt tabellen antar jag att deponeringstakten av kulturlagret ägt rum i en jämn inbördes takt. 169 A: I A:II A: IX därtill kommer troligen A:VIII A:XI ~ 0-10 cm tZLJJ kulturlager-ackulmulationen I. äldre anläggningar A: III A: IV A:VI A:VII A:X 10-50 cm kulturlager-ackumulationen ..!...!_. yngre anläggningar Tabe// 2. Kulturlagerackumulationen under väggresterna utnyttjas här för att skilj a emellan an-läggningarnas övre datering; härvid indelas anläggningarna i en äldre och en yngre grupp . Med tanke pä överlappningar anläggningarna emellan sä framgick dessa främst genom den horisontella deponeringsdokumentationen. Överlappningarna kan sammanfattningsvis beskrivas efterföljande: A:VIII överlappas av A:II A:I " A:II A:II " A:III A:XI " A:V (-IV) Utifrän överlappningarna kan man dela m de berörda anläggningarna en äldre och en yngre grupp enligt tabell 3. 1. äldre anläggningar A:VIII A:I A:II A:XI 11. yngre anläggningar A:III A:IV A:V Tabe// 3. Anläggningarnas inbördes överlappningar utnyttjas här för a tt kunna skilja emellan äldre och yngre anläggningsgrupperingar. Innanför undersökningsomrädet i Herj6lfsdalur har minst tvä tefralager (tefra = vulkanisk aska) belagts vertikalt som horisontellt över stora delar i kulturlagret. Dessa tefralager (se fig 4-6) har bevarats intakt i kulturlagret och benämns "landnamstefra" /LAL (Vlla + b) resp "svart tefra" / SAS. Dessa tvä tefratyper päträffades ofta i byggnadstorv i anläggningsresterna vilket i rege! innebär att tefran fallit pä eller i grässvälen/torvet innan det skurits för byggnadsändamäl. I förekomstfall av denna typ kan man endast pästä att tefran är äldre än torvet, dvs äldre än torvets funktion som byggnadsmaterial. Under 1930- och 1940-talen växte den säkallade tefrokronologin fram som en vetenskap (se bl.a. Thorarinsson 1944 och 1972). Enligt de tefrokronologiska dateringarna har nämnda "landnamstefra" / LAL (Ylla + b) antagits härröra ifrän ett utbrott frän - 896 AD (Larseri 1982), medan "svarta tefran" / SAS antagits härröra ifrän eit utbrott som ägt rum nägon gang mellan - 896 och - 936 AD (Larsen 1984). 170 ~ "landnamstefra" / LAL [II] " svart tefra" / SAS 0 Sm Fig. 4: Den horisontellt (planmässigt) belagda utbredningen av "landnamstefra" och " svart tefra" innanför utgrävningsomrädet i Herj6lfsdalur. Anläggningsresternas eller husgrundernas form kan inte vara dateringsgivande i sig, inte minst med tanke pä att samhällena under yngre järnälder varit stratifierade i sin sociala struktur, varav leder att den materiella statusen människor eller gärdsenheter emellan varit ojämn liksom differentierad. Anläggningarnas inbördes älder med utgängspunkt i deras första byggnads-fas visar att anläggning VIII (bostad och stall under samma tak) och hall I till-sammans med ett litet stall/ XI byggts tidigare än hall II och eldhuset/III, medan eldhuset är yngre än hall II. De resterande anläggningarna (se fig 2-3) till-sammans med eldhuset/III anses ha uppförts senare än de förrnämnda byggnads-resterna Ufr tabell 2-3). Man kan spära nera konstruktionslösningar i torv och sten mellan de olika anläggningsresterna och till och med i en och samma byggnad, men denna mäng-fald anser jag beror främst pä ekologiskt betingade faktorer i samspel med en omfattande traditionsbunden kunskap som man utvecklat vid behov. 171 VÄGG E Fig 6 humus erosionslager erosionslager med svart tefra/SAS m(llakt1fy]Yrdl~ II II!!• " --Fig 5: "Landnamstefra" / LAL vertikal! belagd i kulturlagret i anläggning/ A: VI. 1 M 1 M Fig 6: "Svart tefra" / SAS (samt " landnamstefra" /LAL) vertikal! belagd i kulturlagret, mellan anläggn-ing/ A:III och A:I. 172 Om vi ser till den rädande föremälstypologin sä var lösfynden ifrän Herj6lfsdalur som oftast intetsägande ur dateringssynpunkt; de bestod bl.a. av husgerädsskärvor och sländtrissor i täljsten, brynen av skiffer, 2 smälta glaspärlor, handkvarns-delar tillhuggna i lavasten, urgröpta stenar vilka tjänat som enkla tranlampor och 2-3 stensänken. Metallfynden bestod i rege! av svärdefinierbara kraftigt förrostade järnbitar och järnslagg. Via röntgenbilder och konservering kan man se att vissa järn-bitar har exvis formen av spik, tänkbara beslagsdelar och knivar , men korrideringen förhindrar i rege! alla typologiska jämförelsemöjligheter. Ett järnfynd ser dock ut till att vara en de! av ett nälhus av vikingatida typ. Därutöver päträffades en "simpel ringnäl" i brons (j fr Petersen 1928, 192-) eventuellt av irländskt ursprung samt ett nälhus i brons. Bäda bronsfynden antas vara ifrän vikingatid. Nämnda bronsartefakters fyndkontext visar att de hamnat pä fyndplatsen relativt sent eller mot slutet av gärdens kända brukstid . lnomnordiska eller externa kontakter De fyndkategorier som tyder ät externa kontakter för Herj6lfsdalur bosättningens de! är av flera slag. Bland dessa kan nämnas mycket smä avslag som kvarnats ifrän flinta vilken använts som eldslagningssten. Täljsten liksom flinta förekommer ej i isländsk natur. Med tanke pä detta mäste framgrävda fynd i täljsten ifrän Herj6lfsdalur ha importerats som färdig-produkter eller som rämaterial. Brynesfynden, ätta till antalet, bestär av mörk-grä mycket finkornig kvarts muskovitt skiffer och rämaterialet anses härröra ifrän Norge, troligen västra delen av Syd-Norge. De tvä smälta glaspärlorna fär ocksä ses som tecken pä import av nägot slag. Rämaterialet i bronsfynden har säkert importerats, men det är inte uteslutet att man stöpt föremäl i brons pä gärden i Herj6lfsdalur, eftersom man där har hittat en skärva frän degelgods med en yttre glasad yta vilkens sammansättning kan tyda ät stöpning i brons. De fyndkategorier som har uppräknats här kan än sä länge inte lokaliseras ursprungsmässigt med nägon större säkerhet, förutom brynstensmaterialet. Man kan misstänka att täljstenen ursprungligen kommer ifrän Norge liksom brynstensmaterialet gör. Med tanke pä de förrnämnda fyndkategorierna sä finns de i rege! över stora delar av norra Europa under järnälderns senare de! liksom dess slut. För Herj6lfsdalurs del är de tecken pä kontinuerliga kontakter vare sig dessa gätt direkt mellan Island och Skandinavien eller eventuellt via norra delen av de brittiska öarna. Avslutning De arkeologiska undersökningarna av gärdskomplexet i Herj6lfsdalur har pävisat att gärdens bruksperiod säkert gär tillbaka till vendeltid. De fynd som enligt typologin anses höra till vikingatid (dvs bronsfynden) hör till bosättningens senaste skede eller slut. 173 Den säkallade "landnamstefran" som belagts över stora delar av kulturlagret innanför- utgFävningsomrädet har fallit pä gärden under dess tidiga_brnksperiod. Med tanke pä detta sä är benämningen "landnamstefra" väl tillpass. Däremot visar resultaten ifrän de arkeologiska undersökningarna tillsammans med 14 C-resultaten att "landnamstefran" mäste ha fallit i Herj6lfsdalur senast under 700-talet nägon gäng men även redan under 600-talet. Om vi ser till den första bosättningsfasen pä gärdsplatsen sä gär denna pionärfas nägot längre tillbaka i tid än vulkanutbrottet som förorsakat "landnamstefrans" fall i Herj6lfsdalur. Litteratur Einarsson, P. , 1974. Gosio d Heimaey, mdli og myndum. Reykjav ik. Ha llsd6ttir, M., 1984. Frj6greining tveggja jar6vegssni6a a Heimaey . Arb6k hins ,slenzka fornleif-afe/ags 1983. Hermannsd6ttir, M., 1982 . Fornleifaranns6knir i Herj6lfsdal, Vestmannaeyjum 1971-1982. Eyjask-inna 1. Yestmannaeyjar. istenzk fornrit i 1968. islendingab6k, Landnamab6k . Reykjavik. Larsen, G., 1982. Gj6skutimatal Jökuldals og nägrennis. Eldur er i nor6ri. Reykjavik. Larsen, G., 1984. Gj6skuranns6knir vegna fornleifauppgraftar i Herj6lfsdal, Yestmannaeyjum. Norrcena Eldfjallastö6in 8402. Reykjavik. Petersen, J., 1928. Vikingatidens smykker. Stavanger. Thorarinsson, S., 1944. Tefrokronologiska studier p<i Island. K0benhavn. Thorarinsson, S., 1970. Tephrochronology and Medieval Iceland. Scientitific Methods in Medieva/ Archaeology. L.A. Di sk us sio n 174 T. Edgren: Det framgick inte helt klart vi lket material dehär 1•C-dateringarna bestod av; var det lläkol av mänghundraärigt drivtimmer el!er var det nägot annat material? M. Hermannsd6ttir: Det är i de flesta fallen träkolsrester av björk ifrän eldstäder. Björken är säkert islä ndsk eller inhemsk och kan därför ej vara av nägon högre älder vid förkolningen. Det fanns ocksä drivved i eldst äderna , men de har ej 14C-daterats. 0. Johansen: Är det överensstäm melse mellan dina 14C-dateringar och tefrakronologin pä stä llet? M. Hermannsd6ttir : lnte om ma n ser till själva tefrakronologin, dvs. geologernas datering utav de nämnda tefrafallen , i synnerhet inte den s .k. "landnamstefran" c . 896 AD. Geologernas tidgivning utav " landnamstefran" ser ut att stödja sig pä mycket vagt "C-dateringsgrundlag, - ett date-ringsgrundlag, som ma n inte ka n fä riktiga uppgifter om vare sig i skrift eller pä annat hall . B. Arrhenius: Det ä r sä viktigt med alla dom här dater ingarna Du fätt; gär det inte att komplette ra dom med termoluminescensdateringar? Du har bränd sten, eller hur? Jag tycker att det vore intres-sant med termolumi nescensdateringar, eftersom vi har nordiskt inst itut eller laboratorium för sänt. 1 detta fall vore det sä oerhört viktigt genom att Du kommer sä längt tillbaka. Det vore ju bra om Du hade oberoende dateringsmetoder. M. Hermannsd6ttir: Ja, kanske det? Men det finns ju andra indicier som pekar ät samma häll -dvs. in i vendeltid -, t.ex . i pollenanalyserna. B. Arrhenius: Jo, men det betyder fel a lltväl , för tefrakronologin ska ll ocksä fl yttas tillbaka om jag förstär rätt, och det är ju en stor sak ! M. Hermannsd6tt ir : Jo visst, men tidgivningarna utav olika tefralager har inte varit särskilt exakt alltid. !bla nd har de byggt pä rena gissningar sedda i en vertikal strat igra fisk följd. Yissa tidgivningar har ju omdaterats kpntinuerligt. 0111 vi ser till Herj6lfsdalur sä var det Th6rarinsson sjä lv som gjorde de första tefrakronologiska iakttagelserna i undersökningsomrädet i början av 1970-talet; numera har geologerna fl yttat dateringsbestämmelsen av svart tefralager nästan ett sekel lä ngre tillbaka i ti-den jämfört med de första iakttagelserna. Th6rarinsson, som utvecklade tefrakronologin till en ve-tenskap, säg inte sä strikt pä sin tidgivning eller dateringsbestämmelser av olika tefralager säsom andra varit benägna att göra, utan han ansäg att tefrakronologin var en kronologisk metod under kontinuerl ig utveckling liksom omvärdering. Problemet när det gä ller revideringen av den tidiga bosättningens egentliga älder är den, att naturvetarna även har anpassat sina dateringsbestämmelser (vi lka innefattat tidiga bosättningsspär) till den hi sto ri sk-filo logiska och närmast tab ubelagda tid -givningen av den tidigaste fasta bosättningen ti ll c. 874 AD. 175 

Vendeltida bosättning på Island: Externa kontakter under yngre järnålder i Herjólfsdalur på Heimaey i Vestmannaeyjar-arkipelagen söder om Island

https://journal.fi/iskos/article/download/128557/77663

Vendeltida bosättning på Island: Externa kontakter under yngre järnålder i Herjólfsdalur på Heimaey i Vestmannaeyjar-arkipelagen söder om Island

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Journal.fi