Ruokoniemi, Päivi

Swedish

Julkari

62 SIC! LÄÄKETIETOA FIMEASTALEDAREStrax efter att ha blivit färdig läkare arbetade jag som enda läkare på en öppen psykiatrisk  förhållande till mina kunskaper. Jag upptäckte snabbt att mina grundläggande kunskaper om effekten och säkerheten hos läkemedelsbehand-lingar av psyket och läkemedlens ändamålsen-liga inriktning (för att inte tala om ekonomin) var alltför knappa med tanke på vad jag behövde i praktiken. Jag var nödd att själv begära hjälp av dem som var klokare än jag själv och som arbe-göra även drastiska inledande beslut med tanke på patienternas bästa på lång sikt.  Som så ofta fallet är när man arbetar på de yt-tersta gränserna av sitt kunnande var det en in-tensiv upplevelse och inlärningskurvan pekade brant uppåt. Min inre diskussion om nyttan och nackdelarna med olika läkemedel bidrog för sin del till att jag blev intresserad av läkemedelsbe-handlingar och av att främja rationell läkeme-delsbehandling i stor skala. Det innebär att erfa-renheten var mycket viktig med tanke på valet  av mitt nuvarande yrke.Av de många inlärningserfarenheter som jag har då väcktes om proportionaliteten i gränsdrag-ningen mellan ett normalt och ett sjukt psyke.  Under mitt arbete upptäckte jag att gränsdrag-ningen alltid är beroende av såväl vår tid som den omgivande kulturen. Men hur inverkar gränsdragningen i slutändan på vems psyke som ska behandlas med läkemedel och vems inte? Gränsdragningen är för läkaren enklare på den så kallade tunga och akuta psykiatrins sida. Över-vägandet blir dock allt viktigare ju närmare man kommer dörrarna till den öppna avdelningen. Efter min arbetsperiod inom psykiatrin är det mycket som har förändrats. Urvalet av psykia-triska läkemedelsbehandlingar väntar igen på nya vindar som en fortsättning på innovationer-na för ett drygt decennium sedan. De väsentli-ga diagnostiska kriterierna har uppdaterats så att de motsvarar dagens krav. Användningen av depressions- och sömnmediciner har börjat minska i Finland och idag handlar diskussio-nen om stimulantiabehandling av livliga barn. Sociala medier erbjuder tröst för ensamma men kan även ta för mycket plats av nattsömnen som behövs för att hålla psyket i balans. den ödmjuka förhoppning som jag uttalade i stillheten på den psykiatriska avdelningen  för drygt tio år sedan fortfarande är aktuell:  ”Vore jag så klok att jag ger rätt läkemedel till dem som behöver det för att överleva – och  att jag inte ger läkemedel till dem som inget ska ha.” •Päivi RuokoniemiMed.dr., specialistläkare i  klinisk farmakologi  och läkemedelsbehandlingÖverläkare, FimeaNågot nytt, något gammaltJag vill tacka läsar-na för det gångna året. Mitt arbete med tidskriften Sic! är över för nu och Annikka Kalliokoski som återvänt från sin tjänsteledighet tar igen över rodret.

Något nytt, något gammalt

https://www.julkari.fi/bitstream/10024/145736/1/2_16%2062%20Ledare.pdf

Något nytt, något gammalt

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Julkari