Mälardalens universitet, Akademin för utbildning, kultur och kommunikation
Abstract
Syftet med denna uppsats är att öka kunskapen kring hur några lärare undervisar elever med språkstörning på låg-, mellan- och högstadiet. Syftet uppnås genom att intervjua lärare och på så sätt få svar på frågeställningarna: Hur anpassar lärarna undervisningen för elever med språkstörning samt vilka utmaningar upplever lärarna att eleverna har? Vilka assisterande verktyg har lärarna tillgång till och använder? I vilken utsträckning anser lärarna att de har kunskaper och tillgång till stöd för att anpassa undervisningen för elever med språkstörning? I undersökningen framkommer att lärarna gör anpassningar i klassrummet för att elever med språkstörning ska kunna nå kunskapsmålen, men att de känner sig osäkra på hur de på bästa sätt skall göra lämpliga anpassningar. De assisterande verktyg som eleverna har tillgång till är bland annat inläsningstjänst och talsyntes. Dessa assisterande verktyg upplevs av lärarna både som framgångsrika men samtidigt som problematiska då de kan innebära praktiska hinder och avleda uppmärksamheten. Trots att språkstörning påverkar både sociala relationer, skolnärvaro och självbild hos dessa elever upplever många lärare att de har bristande kunskap kring diagnosen språkstörning och framgångsrika arbetssätt.
