Hur avfallshanteringen borde organiseras och ombesörjas har väckt polemik från sommargäster och invånare i glesbygden när den nya avfallslagen har trätt i kraft. Kritik har riktats mot kravet att avfallsinnehavaren måste ansluta sig till avfallstransporten som finns organiserad på orten. Också de avgifter som kommunerna uppbär för den avfallshantering de organiserar har väckt missnöje. Ändringen jämfört med situationen före den nya lagen har varit stor då utgångspunkten har varit en av kommunerna med skattemedel producerad "gratis" avfallsservice och målet nu är att uppbära till fullt belopp kostnaderna för avfallshanteringen. Kommunerna har visserligen börjat uppbära kostnaderna för avfallsservice till fullt belopp, men stegvis och med fördröjd tidtabell. Då pengarna inte har räckt till en täckande avfallsservice, har man varit tvungen att dra in på dess nivå.
Den ursprungliga avfallslagen ställde inga särskilt definierade krav på servicenivån. Därför fyllde den sällan avfallsinnehavarnas önskemål. Invånarna ansåg att avfallshanteringsavgifterna var ett tillägg i skatterna i synnerhet i gles- och fritidsbosättning, där man var vana med att göra allt själv. Placeringen av avfallsstationerna och den service de erbjöd uppmuntrade inte invånarna att använda dem på vederbörligt sätt. Myndigheterna försökte stöda en förbättrad avfallshantering genom att publicera en handbok om avfallshanteringen i glesbygden, med den ledde inte till en väsentlig förbättring av situationen. Därefter ansågs det också nödvändigt att ändra avfallslagen och att utarbeta denna guide, med hjälp av vilka det skulle vara möjligt för kommunerna att systematiskt planera och genomföra en förbättring av servicenivån i avfallshanteringen för gles- och fritidsbebyggelse.
Stadgandena för gles- och fritidsbebyggelsens avfallshantering förnyades år 2004 i samband med att stadgandena om producentansvar förnyades. I de nya stadgandena förutsätts en tillräckligt hög servicenivå för avfallsinnehavarna. Detta innebär i praktiken att bl.a. att man kan överlåta avfall för återanvändning, återvinning eller slutbehandling. En höjning av servicenivån visas av att insamlingspunkterna placeras längs allmänna leder på en plats på rimligt avstånd.
Avsikten med denna guide är att konkretisera de nya kraven och på så sätt vägleda kommunerna när de planerar och förbättrar gles- och fritidbosättningens avfallshantering. Handboken beskriver bl.a. olika servicenivåer och principer i avfallshanteringen, med hjälp av vilka tjänsterna prissätts samt förutsättningarna för självständig hantering av avfall definieras
