Enligt en utbredd uppfattning består språklig kommunikation i att talarenanvänder språkliga uttryck som ett medel att åstadkomma en effekt hosIyssnaren. Detta förutsätter att yttrandet och ta/situationen kan identifierasoberoende av varandra, dvs att relationen mel/an dem är extern, en förutsättningsom delas av behaviorister och generativgrammatiker (Chomsky). Uppsatsen ärett försök att visa att förutsättningen är ohål/bar: relationen mel/an ett yttrandeoch dess användning är intern, dvs de konstituerar varandra ömsesidigt. Aenasidan är beskrivningen av effekten av ett yttrande beroende av vilket yttrandesom gjorts, å andra sidan är det yttrande talaren kan sägas ha gjort beroende avvad talaren gjorde med yttrandet. Detta innebär att det inte är språkreglerna somsätter oss i stånd att förstå det som sägs, utan det är vår förståe/se av det somsägs som sätter oss i stånd att til/ämpa språkregler på det.Nyckelord: kommunikation, pragmatik, generativ grammatik, språkfilosofiAccording to a prevalent view, linguistic communication consists in using linguisticexpressions as a means of bringing about an effect in a listener. This view presupposesthat the utterance and the speech situation can be identified independent1y ofoneanother, i.e. the relation between them is external. This presupposition is shared bybehaviourists and generative grammarians (Chomsky). It is here argued that the presuppositionis untenable: an utterance and its use are internally related, i.e. they aremutually constitutive. On the one hand, the description of the effect of an utterance isdependent on what utterance was made, and on the other hand what utterance thespeaker can be said to have made is dependent on what the speaker was doing inspeaking. This means that mies of language are not what enables us to understand whatis said, but rather our understanding ofwhat is said enables us to apply mies of languageto it.Keywords: communication, pragmatics, generative grammar, philosophy of languag
