Vi granskar den uppmärksammade kritik som Lars E O Svensson riktat mot Riksbankens penningpolitik. Vi har en rad invändningar. Svensson har ett för snävt synsätt när han bedömer om Riksbanken har uppfyllt sitt inflationsmål. Hans ekonometriska resultat, vilka utmynnar i slutsatsen att Riksbankens politik gett 38 000 fler arbetslösa per år under 1997−2011, är inte robusta. De vilar på en alltför enkel modell och på ett orealistiskt antagande om konstanta inflationsförväntningar. Om vi anlägger ett längre perspektiv än Svenssons, så framstår inflationsmålspolitiken som framgångsrik jämfört med övriga penningpolitiska regimer under 1900-talet
