The importance of software correctness has been accentuated as a growing number of safety-critical systems have been developed relying on software operating these systems. One of the more prominent methods targeting the construction of a correct program is formal verification. Formal verification identifies a correct program as a program that satisfies its specification and is free of defects. While in theory formal verification guarantees a correct implementation with respect to the specification, applying formal verification techniques in practice has shown to be difficult and expensive. In response to these challenges, various support methods and tools have been suggested for all phases from program specification to proving the derived verification conditions. This thesis concerns practical verification methods applied to diagrammatic modeling languages.
While diagrammatic languages are widely used in communicating system design (e.g., UML) and behavior (e.g., state charts), most formal verification platforms require the specification to be written in a textual specification language or in the mathematical language of an underlying logical framework. One exception is invariant-based programming, in which programs together with their specifications are drawn as invariant diagrams, a type of state transition diagram annotated with intermediate assertions (preconditions, postconditions, invariants). Even though the allowed program states—called situations—are described diagrammatically, the intermediate assertions defining a situation’s meaning in the domain of the program are still written in conventional textual form. To explore the use of diagrams in expressing the intermediate assertions of invariant diagrams, we designed a pictorial language for expressing array properties. We further developed this notation into a diagrammatic domain-specific language (DSL) and implemented it as an extension to the Why3 platform. The DSL supports expression of array properties. The language is based on Reynolds’s interval and partition diagrams and includes a construct for mapping array intervals to logic predicates.
Automated verification of a program is attained by generating the verification conditions and proving that they are true. In practice, full proof automation is not possible except for trivial programs and verifying even simple properties can require significant effort both in specification and proof stages. An animation tool which supports run-time evaluation of the program statements and intermediate assertions given any user-defined input can support this process. In particular, an execution trace leading up to a failed assertion constitutes a refutation of a verification condition that requires immediate attention. As an extension to Socos, a verificion tool for invariant diagrams built on top of the PVS proof system, we have developed an execution model where program statements and assertions can be evaluated in a given program state. A program is represented by an abstract datatype encoding the program state, together with a small-step state transition function encoding the evaluation of a single statement. This allows the program’s runtime behavior to be formally inspected during verification. We also implement animation and interactive debugging support for Socos.
The thesis also explores visualization of system development in the context of model decomposition in Event-B. Decomposing a software system becomes increasingly critical as the system grows larger, since the workload on the theorem provers must be distributed effectively. Decomposition techniques have been suggested in several verification platforms to split the models into smaller units, each having fewer verification conditions and therefore imposing a lighter load on automatic theorem provers. In this work, we have investigated a refinement-based decomposition technique that makes the development process more resilient to change in specification and allows parallel development of sub-models by a team. As part of the research, we evaluated the technique on a small case study, a simplified version of a landing gear system verification presented by Boniol and Wiels, within the Event-B specification language.Vikten av programvaras korrekthet har accentuerats då ett växande antal säkerhetskritiska system, vilka är beroende av programvaran som styr dessa, har utvecklas. En av de mer framträdande metoderna som riktar in sig på utveckling av korrekt programvara är formell verifiering. Inom formell verifiering avses med ett korrekt program ett program som uppfyller sina specifikationer och som är fritt från defekter. Medan formell verifiering teoretiskt sett kan garantera ett korrekt program med avseende på specifikationerna, har tillämpligheten av formella verifieringsmetod visat sig i praktiken vara svår och dyr. Till svar på dessa utmaningar har ett stort antal olika stödmetoder och automatiseringsverktyg föreslagits för samtliga faser från specifikationen till bevisningen av de härledda korrekthetsvillkoren. Denna avhandling behandlar praktiska verifieringsmetoder applicerade på diagrambaserade modelleringsspråk.
Medan diagrambaserade språk ofta används för kommunikation av programvarudesign (t.ex. UML) samt beteende (t.ex. tillståndsdiagram), kräver de flesta verifieringsplattformar att specifikationen kodas medelst ett textuellt specifikationsspåk eller i språket hos det underliggande logiska ramverket. Ett undantag är invariantbaserad programmering, inom vilken ett program tillsammans med dess specifikation ritas upp som sk. invariantdiagram, en typ av tillståndstransitionsdiagram annoterade med mellanliggande logiska villkor (förvillkor, eftervillkor, invarianter). Även om de tillåtna programtillstånden—sk. situationer—beskrivs diagrammatiskt är de logiska predikaten som beskriver en situations betydelse i programmets domän fortfarande skriven på konventionell textuell form. För att vidare undersöka användningen av diagram vid beskrivningen av mellanliggande villkor inom invariantbaserad programming, har vi konstruerat ett bildbaserat språk för villkor över arrayer. Vi har därefter vidareutvecklat detta språk till ett diagrambaserat domän-specifikt språk (domain-specific language, DSL) och implementerat stöd för det i verifieringsplattformen Why3. Språket låter användaren uttrycka egenskaper hos arrayer, och är baserat på Reynolds intevall- och partitionsdiagram samt inbegriper en konstruktion för mappning av array-intervall till logiska predikat.
Automatisk verifiering av ett program uppnås genom generering av korrekthetsvillkor och åtföljande bevisning av dessa. I praktiken kan full automatisering av bevis inte uppnås utom för trivial program, och även bevisning av enkla egenskaper kan kräva betydande ansträngningar både vid specifikations- och bevisfaserna. Ett animeringsverktyg som stöder exekvering av såväl programmets satser som mellanliggande villkor för godtycklig användarinput kan vara till hjälp i denna process. Särskilt ett exekveringspår som leder upp till ett falskt mellanliggande villkor utgör ett direkt vederläggande (refutation) av ett bevisvillkor, vilket kräver omedelbar uppmärksamhet från programmeraren. Som ett tillägg till Socos, ett verifieringsverktyg för invariantdiagram baserat på bevissystemet PVS, har vi utvecklat en exekveringsmodell där programmets satser och villkor kan evalueras i ett givet programtillstånd. Ett program representeras av en abstrakt datatyp för programmets tillstånd tillsammans med en small-step transitionsfunktion för evalueringen av en enskild programsats. Detta möjliggör att ett programs exekvering formellt kan analyseras under verifieringen. Vi har också implementerat animation och interaktiv felsökning i Socos.
Avhandlingen undersöker också visualisering av systemutveckling i samband med modelluppdelning inom Event-B. Uppdelning av en systemmodell blir allt mer kritisk då ett systemet växer sig större, emedan belastningen på underliggande teorembe visare måste fördelas effektivt. Uppdelningstekniker har föreslagits inom många olika verifieringsplattformar för att dela in modellerna i mindre enheter, så att varje enhet har färre verifieringsvillkor och därmed innebär en mindre belastning på de automatiska teorembevisarna. I detta arbete har vi undersökt en refinement-baserad uppdelningsteknik som gör utvecklingsprocessen mer kapabel att hantera förändringar hos specifikationen och som tillåter parallell utveckling av delmodellerna inom ett team. Som en del av forskningen har vi utvärderat tekniken på en liten fallstudie: en förenklad modell av automationen hos ett landningsställ av Boniol and Wiels, uttryckt i Event-B-specifikationspråket
