2018 var kaninen det tredje vanligaste försöksdjuret inom EU. I egenskap av ett litet bytesdjur medföljer dock naturlig rädsla för människan och låg stresströskel vid hantering, vilket riskerar äventyra
såväl djurvälfärd som forskningskvalitet. Hittills har ett fåtal studier utvärderat strategier för att
reducera stressen hos vuxna kaniner i djurförsök. Däremot har resultat indikerat att potentialen är
lika stor för denna ålderskategori som för kaniner innan avvänjning, där effekten av tillvänjning till
hantering främst är studerad. Standardiserade riktlinjer gällande förfarandet för tillvänjning är ännu
ej formulerade.
Av det skälet ämnade denna studie utvärdera ett socialiserings-och träningsprogram för vuxna
kaniner utvecklat på S:t Eriks Ögonsjukhus i Stockholm, tidigare beskrivet av Ersbring 2021. Programmet utvärderades på en grupp om tre hankaniner av rasen New Zealand White i jämförelse med
en lika stor icke hanterad kontrollgrupp. Effekterna tolkades förutom med blindad subjektiv
beteendeanalys och approach-tester även genom analys av blodglukos och plasmakortisol. Efter
programmets fullföljande tränades även kontrollgruppen enligt samma schema medan testgruppen
fick fortsatt daglig socialisering och en utvärdering av beteendet upprepades. Strategin möjliggjorde
utvärdering av eventuella bibehållna effekter samt resultat av programmets fördröjda start.
Sammantaget detekterades inga signifikanta skillnader mellan tränade och otränade kaniner i någon
testparameter vilket sannolikt berodde på gruppernas begränsade storlek. Däremot observerades
tydliga trender i beteende, förknippade med reducerad rädsla. Störst effekt av träning observerades
hos gruppen vilken genomgått programmet innan blodprovstagning ägde rum. Det fanns även tecken
på att träning och socialisering har viss omedelbar påverkan och att daglig socialisering efter en
veckas fullföljd träning ger kumulativa resultat. Dock iakttogs ingen påverkan på blodparametrarar,
möjligtvis på grund av låg stress över lag, inadekvata mätintervall eller att acklimatisering har
samma effekt på dessa som socialisering och träning.
I sin helhet stödjer studien resultaten från tidigare forskning inom ämnet men ytterligare studier
erfordras för att säkerställa resultaten.In 2018 the rabbit was the third most used research animal within the EU. However, as a small prey
species, it possesses an innate fear of humans and a low stress threshold during handling, which puts
both animal welfare and research quality at risk. While only a few studies have evaluated strategies
toward reducing stress in adult rabbits undergoing experimental trials so far, combined results show
a similarly strong potential of reducing stress through application of habituation methods on this age
group, as the more extensive research conducted on pups before weaning have done. Still any standardized protocol for such methods remains to be defined.
For this reason, this study aimed to evaluate a training and socialization program developed for adult
rabbits at S:t Eriks Eye Hospital in Stockholm, previously described by Ersbring 2021. The program
was incorporated for a group of 3 male New Zealand White rabbits and evaluated in comparison to
a corresponding non handled control group. Impacts were measured repeatedly through methods of
both blinded subjective behavior analysis and approach tests, as well as blood glucose and plasma
cortisol evaluation. Following completion of the program the test group was subject to continuous
daily socialization whereas the controls initiated the training and socialization protocol. Another
evaluation of behavior was then conducted which allowed for further assessment regarding possible
sustained effects from training in the test group, in conjunction with consequences of delayed start
of the program in the control group.
In conclusion, none of the various tests revealed statistically significant differences between trained
and untrained rabbits, which in large probably was due to the limited number of rabbits in each
group. There was however strong indication on behavior associated with reduced fear after training,
most prominently within the group which enrolled the program prior to blood collection. Furthermore, results were indicative of some immediate positive impact following training together with a
further lasting reduction of fear achieved by continuous daily socialization up on completion of the
training protocol. Regarding the physiological variables on the other hand, no effects of training
were observed. This was likely either due to low stress in general, inadequate measuring intervals
or acclimatization having similar effect on these as socialization and training.
In final, the study outcome was in concurrence with previous relevant research. However further
studies on larger groups of rabbits are required in order to assure the investigated effects
