En slutsats som dragits inom projektet är att själva kretsloppet för växtnäringsinnehållet i
trekammarbrunnsslam inte är den viktigaste frågan ur hållbarhetssynpunkt vid odling av
energigräs, eftersom återföringen av växtnäring med trekammarbrunnsslam, främst fosfor och
kalium, är mycket begränsad. I stället är själva nyttjandet av energigräset som råvara för
produktion av förnybara drivmedel mycket viktigare ur hållbarhetssynpunkt. Hållbarheten i
systemet ligger i att energigräset kan omvandlas till förnybara drivmedel, såsom biogas och
bioetanol, vilka ersätter bensin och diesel, som har en mycket stor klimatpåverkan. Enligt
litteraturuppgifter ger en vallgröda på ca 9 ton torrsubstans (ts) per ha och år, en reduktion av
växthusgasemissioner med ca 6 ton CO2-ekv. per hektar och år, under förutsättning att
fordonsgas i form av metan produceras av vallgrödan och biogödseln, som kvarstår efter
rötningen av vallgrödan, ersätter mineralgödsel på produktiv åkermark.
Inom projektet har vi uppnått skördar på 5 - 15 ton ts per ha och år beroende på odlingslokal
och vilket energigräs som odlats, om gräset varit gödslat eller ogödslat samt om baljväxter
ingått i ”biogasvallen”. Skördenivåer i detta intervall tyder på att man kan uppnå ett hållbart
system för produktion av biogas baserat på energigräs, enligt EU:s nuvarande hållbarhetskriterier
(en CO2-reduktion på minst 35 %) för förnybara drivmedel, oberoende om gräset
gödslas med trekammarbrunnsslam eller ej. Särskilt stor klimatnytta uppnås vid användning
av biogasvallar som innehåller både gräs och baljväxter, eftersom dessa ger hög biomassaavkastning
helt utan kvävegödsling. Biogaspotentialen hos de energigräs och biogasvallar
som studerats i projektet ligger normalt i intervallet 250 – 350 l CH4 per kg VS, beroende på
skördetidpunkt och förbehandlingsmetod.
Att använda energiåkrar för odling av fleråriga energigräs där biomassan används för
produktion av biogas, bioetanol eller fastbränsle innebär flera miljövinster, mest påtagligt
genom minskad klimatpåverkan, eftersom fossil energi ersätts, men även genom att fleråriga
grödor har lägre behov av insatser i form av jordbearbetning och ogräsbekämpning och lagrar
in mer kol i rötterna och marken än ettåriga grödor. Ytterligare miljövinster kan erhållas om
biomassa skördas på ogödslade energiåkrar nära känsliga vattenmiljöer, eftersom man då kan
transportera bort växtnäring till produktiv åkermark, som annars skulle kunna orsaka övergödning.
Vid användning av energigräs som biogassubstrat kan biogödseln, som blir kvar
efter rötningen, användas som ett värdefullt gödselmedel inom ekologisk eller konventionell
odling. Biogödseln innehåller lättillgänglig växtnäring och om den används för gödsling av
livsmedelsgrödor på åkermark sker en stor miljövinst genom ersättning av mineralgödsel.
För att trekammarbrunnsslam skall kunna användas som ett gödselmedel till energigräs så
krävs det en hygienisering genom t.ex. tillsats av minst 0,6 % urea och lagring i minst 3
månader. Hygienisering med urea medför dock att trekammarbrunnsslammet får ett relativt
högt kväveinnehåll i jämförelse med andra viktiga växtnäringsämnen, såsom fosfor och
kalium. Detta innebär att fosfor och kalium måste tillföras med andra gödselmedel för att
energiåkern inte skall lida brist på dessa växtnäringsämnen på längre sikt. Tillförseln av tungmetaller
med det hygieniserade trekammarbrunnsslammet till energiåkern bedöms vara något
större jämfört med om källsorterat klosettvatten eller nötflytgödsel används som gödselmedel
till energigräsen. Halterna av miljöstörande organiska ämnena i trekammarbrunnsslam ligger
dock långt under riktvärdena för avloppsslam enligt slamöverenskommelsen. Allt detta visar
att hygieniserat trekammarbrunnsslam kan användas som en växtnäringsresurs vid odling av
energigräs eller biogasvallar på energiåkrar, men att hygieniserat klosettvatten skulle vara ett
väl så bra alternativ