”Den där gamla fula saken borde brännas”: Kulturarvskonstruktion i Norra Savolax

Abstract

Pohjoissavolainen arkeologinen kulttuuriperintö on muodostunut, ja muodostuu, kulttuuriperintöprosesseissa, joissa toimijoina ovat tutkijoiden lisäksi paikalliset ihmiset. Tutkimuksen kerrostumat ovat rakentaneet virallista näkemystä kulttuuriperinnöstä jo vuosisatojen ajan. Tuona aikana kansanvalistuksesta on siirrytty kohti kansalaistiedettä ja kansallisromanttisista muinaismuistoista kohti moniäänistä kulttuuriperintöä.For centuries, archaeological and cultural heritage in Northern Savo has been constructed and managed by researchers and local communities alike. Different agents often have contradictory views regarding what constitutes as cultural heritage. This article outlines these processes through an account of archaeological and ethnographic phenomena in Iisalmi parish, written in 1887 by Alli Nissinen, who had received an scholarship from the Finnish Antiquarian Society for the purpose. An archaeological survey was conducted in the same area 132 years later. Over that time, national romanticism and top-down public education have been gradually replaced by ideals of citizen science and multivocal, diverse cultural heritage.flera århundraden har kulturarvet i Norra Savolax skapats och styrts genom kulturarvsprocesser, som engagerat både forskare och lokalbor. Olika aktörer kan ofta ha motstridiga åsikter angående vad som är kulturarv och värt att bevaras. I denna artikel behandlas dessa processer huvudsakligen utgående från den redogörelse som Finska Fornminnesföreningens stipendiat Alli Nissinen år 1887 utarbetade kring fornlämningarna i Idensalmi härad. Nissinens expedition jämförs med en arkeologisk inventering gjord på samma område 132 år senare. Under åren emellan har nationalromantiken och folkbildningen ersatts med ideal som bygger på medborgarvetenskap och ett mångstämmigt kulturarv