I denna rapport redovisas den inledande dokumentationen av Oaggujeaggi, en palsmyr i den allra nordligaste delen av Lappland som tillsammans med sju andra myrar avses ingå i ett övervakningsprogram för svenska palsmyrar. Bakgrunden till detta program är palsmyrarnas stora värde från naturvårdssynpunkt och det hot mot palsarnas existens – genom att deras kärna av ständig tjäle riskerar att smälta bort – som pågående klimatförändringar innebär. En inledande dokumentation av här presenterat slag är det första steget i övervakningen av de områden som ingår i programmet. Oaggujeaggi är en välavgränsad palsmyr som ligger isolerat i björkskogsregionen på en höjd av ca 470 m ö. h. Dokumentationen omfattar en beskrivning av palsmyrens natur (morfologi, hydrologi, vegetation, djup till tjälytan m.m.) med inriktning på dagens förhållanden. Den bygger på litteratur, flygbilder, en laserbaserad höjdmodell och fältstudier. Fokus ligger på faktorer som har påverkat palsarnas status fram till dagens situation och kan påverka deras bevarande framöver. Morfologin redovisas genom en upprättad karta över utbredningen av palsar (inklusive palslika bildningar i ren mineraljord), fyra transekter och ett stort antal fotografier. Palsarna är över lag låga och flacka och uppträder tillsammans i komplex. Deras totala areal har beräknats till 21,67 ha och deras medelhöjd (enligt laserskanningen) var 1,07 m vilket innebär att den totala palsvolymen uppgick till ca 231 900 m³. Vidare konstaterades att den maximala palshöjden var 4,25 m. Vegetationen har karterats utmed de fyra transekterna. På palsarna dominerar ristuvevegetation helt, medan omgivande myrmark (topogena kärr eller mosseplan) intas av fastmattor eller mjukmattor. Djupet till tjälytan varierar och tenderar att öka med minskande mäktighet av palsarnas ytliga torvlager. Större delen av myren har en av tidigare nedbrytning präglad morfologi men karakteriseras i dag av en betydande stabilitet. Under det senaste halvseklet har nedbrytningen varit av mindre omfattning eller inte förekommit alls, med undantag för ett par begränsade områden i sydväst och i öster. Vattensamlingar som uppstått genom tidigare nedbrytning av palsar har i flertalet fall vuxit igen helt eller delvis. Nya sådana vattensamlingar har uppstått i mycket begränsad omfattning. Större delen av palsmyren syns sålunda befinna sig i ett jämförelsevis stabilt stadium och palsarna bedöms inte riskera att utsättas för mer långtgående nedbrytning så länge nuvarande klimatförhållanden består. Avgörande för utvecklingen framöver blir hur stora och snabba de pågående klimatförändringarna blir. Situationen kan snabbt förändras till det sämre och prognoserna för de närmast decennierna är inte gynnsamma för bevarandet av palsarna
