De terrestra ekosystemen utgör knappt 90% av Sveriges yta. Borträknat bebyggda områdenkan de indelas i skog, fjäll, myr, jordbruksområden och gräsbevuxna hedområden (SCB, 2007). Dessa ekosystem exponeras för metaller och organiska föroreningar främst via storskalig spridning i atmosfären. Den storskaliga belastningen av metaller såsom bly, kadmium och kvicksilver har i Skandinavien minskat markant sedan 1970-talet (t.ex. Rühling, 2006), men halterna i skogs- och jordbruksmark är alltjämt förhöjda. Detta har bl.a. bidragit till att svenskarnas intag av kadmium från spannmål och potatis bedöms vara för högt (KemI, 2011). De terrestra ekosystemen har även belastats av många organiska föroreningar under lång tid. Typiska organiska föroreningar som via atmosfären kan spridas till avlägsna bakgrundsområden än klorerade bekämpningsmedel såsom DDT, HCH och klordan, klorerade tekniska kemikalier såsom PCB samt förbränningsprodukter som PAH och polyklorerade dioxiner och furaner. Även om man genom internationella överenskommelser sökt minska spridningen av många av dessa ämnen, t.ex. via UNEPs Stockholmskonvention, påträffas alltjämt nya exempel på organiska ämnen som via atmosfären belastar de terrestra ekosystemen. Här kan nämnas flera typer av bromerade flamskyddsmedel, perfluorerade ämnen och klorparaffiner. Den mest välkända effekten av organiska miljögifter på terrester Nordisk biota är kanske äggskalsförtunningen hos många rovfåglar, vilket relaterats främst till DDT/DDE (t.ex. Gjershaug m.fl., 2008). I Sverige började man tidigt att övervaka miljögiftsituationen i landmiljön genom Programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK). Mätningarna i biota syftade främst till att beskriva förändringar över tid, samt geografiska haltvariationer. Därutöver har nedfallet av tungmetaller följts genom undersökningar av landmossor (Rühling, 2006) och atmosfäriskt nedfall (t.ex. Kindbom m.fl., 2001). I huvudsak var mätningarna i biota inriktade mot metaller, även om en del organiska föroreningar också analyserades. Syftet med denna rapport är att sammanställa och utvärdera främst svensk, men även internationell miljögiftsövervakning av landlevande biota. Rapporten ska ligga som underlag för framtagande av förslag till ett nytt nationellt övervakningsprogram för miljögifter i landlevande biota. Förslag till reviderat program presenteras i en separat rapport (WSP 2011)
