Deskriptiv studie av vildsvins rörelser och kontakter, samt implikationer för spridning av afrikansk svinpest

Abstract

Afrikansk svinpest (ASF) är sjukdom som drabbar alla medlemmar i familjen Suidae. Det senaste decenniet har sjukdomen spridit sig snabbt i både Europa och Asien där den har fått stora socioekonomiska konsekvenser. I dagsläget finns inget vaccin eller effektiv behandling vilket innebär att smittskydd är extra viktigt, samt förebyggande åtgärder för att undvika att smitta introduceras i nya områden. Genom den spridning vi ser i Europa idag är risken stor att ASF introduceras i Sverige och detta inte bara hos tamsvin utan även i vildsvinspopulationen. Syftet med denna bildanalys var att få en bild av vildsvinens rörelse, var och när de besöker olika platser men också notera andra observationer som kan vara viktiga för framtida smittskyddsåtgärder. Mellan den 12e april 2017 och september 2018 placerades 24 viltkameror av modellen Ltl Acorn Ltl5310WA ut i området Sandemar slott, 137 Dalarö. De placerades ut på utfodringsplatser, slaktplatser och kända viltövergångar. Detta genererade över 100 000 bilder som ligger till grund för detta arbete. Först skedde en första sortering där bilder utan vildsvin sorterades bort och därefter analyserades de kvarstående bilderna med avseende på hur många vildsvin som fanns på plats vid ett besök samt om dessa besök skedde i ljus eller mörker. Andra viktiga observationer noterades också. Av mina resultat kan man se att vildsvinsgrupper på >2 individer ofta återkommer till samma platser. Detta sker regelbundet och ibland flera gånger per dag. Grupper stannar också generellt längre på samma plats än enstaka individer. Det är också vanligare med grupper på utfodringsplatser än på övriga platser som ingått i studien. Grupperna verkar också hålla ihop och inte beblanda sig med andra grupper. Detta indikerar att vildsvinen håller sig inom begränsade habitat. Direktkontakter mellan vildsvin sågs inte många gånger under analysen och de direktkontakter som skedde var mellan unga vildsvin eller mellan kulting och sugga. I och med detta är direktkontakter troligtvis inte den största risken för smitta av ASF i Sverige. Däremot skulle flera olika grupper som besöker samma utfodringsplats kunna innebära att indirekt miljösmitta är en trolig smittväg. På grund av att vildsvinen stannar på samma platser skulle det vara viktigt vid ett eventuellt utbrott att inte stressa och störa vildsvinen så att dessa lämnar sina habitat. Sådan stress kan vara exempelvis jakt eller svampplockning, framförallt under hösten då landskapet blir mer bart. Jakt är därför ofta en ineffektiv kontrollmetod. Vildsvinen visade generellt stort intresse för kadaver som placerats ut i studien och direktkontakt med vildsvinskadaver har skett inom tiden för likstelhet. Även om konsumtion av vildsvinskadaver har misstänkts har det inte kunnat bekräftas i denna studie men den kontakt som skett bör vara tillräcklig för att sprida ASF-virus om kadavret hade varit infekterat. Därför kan en viktig kontrollåtgärd vara att undanröja och destruera kadaver. Kadavren är dock inte alltid lätta att lokalisera eller forsla bort.African swine fever (ASF) is a disease that causes hemorrhagic fever in members of the Suidae family. Over the last decade it has spread across Europe and Asia with massive socioeconomic consequences. Presently, there is no vaccine nor effective treatment which means that other disease control measures play prominent roles. The current spread of the disease in Western Europe makes it likely that Sweden could be affected and, until then, preventive action is important. The objective of this study was to, through visual analysis of photographs, get a picture of wild boar movements, where and when they visit specific places and any other important observations that could serve as an indication for better disease control. Between the 12th of April, 2017 and September, 2018, 24 Ltl Acorn Ltl5310WA cameras were placed in various locations at Sandemar castle, 137 Dalarö; feeding places, slaughter places and known passages for animals. This generated over 100 000 photos which were used in this study. The photos demonstrated that wild boar groups of more than two animals often return regularly to the same locations. Groups also tend to stay longer on feeding grounds than in other places in the study. The groups don’t mix with each other. These results indicate that the wild boar stay in limited habitats. Within a group, there were not many direct contacts and those observed were between young wild boars or between sow and piglets. Based on this it is assumed that direct contact most likely isn’t the major factor in the spread of ASF. However, more than one group visiting the same feeding grounds regularly could be an important factor for indirect transmission, as the virus is very persistent in the environment. As it seems that wild boars tend to remain in specific locations it would be counterproductive to disturb them, causing them to leave their habitat. This could happen during hunting or forest harvesting/mushroom picking, especially in autumn when the trees shed their leaves leaving a more open landscape. In general, this makes hunting a poor disease control measure. In the study, carcasses were put in some locations and there were direct contacts between wild boars and a wild boar caracasses during the period of rigor mortis. Cannibalism could not be confirmed in the study but the observed contacts would be sufficient to spread ASF virus in the wild boar population. Because of this, an important control measure could be to detect and destroy wild boar carcasses during an outbreak. However, carcasses may be difficult to find and remove