Att leda evidensbaserad vård : Olika uppfattningar hos ledare - En fenomenografisk studie

Abstract

SAMMANFATTNING Bakgrund: Evidensbaserad vård inom hälso- och sjukvården baseras på bästa tillgängliga kunskap och gynnar patient och samhälle. Trots sjuksköterskors positiva inställning till evidensbaserad vård tillämpas det sällan i praktiken och hälso- och sjukvårdsorganisationer har bristande beredskap för evidensbaserad vård. En hög vårdkvalitet och god patientsäkerhet grundar sig i kunskap och kompetens, och en ökad kunskap i evidensbaserad vård ökar tillämpningen. Organisationen och ledarskapet skapar förutsättningar för evidensbaserad vård och stödet från ledare har betydelse för tillämpningen av evidensbaserad vård. Syfte: Syftet var att utforska uppfattningen av att leda evidensbaserad vård på enheter inom slutenvården där kirurgiska patienter förekommer. Metod: Sex ledare inom slutenvården intervjuades individuellt utifrån en semistrukturerad frågeguide. Insamlade data analyserades med fenomenografisk metod. Resultat: Resultatet beskriver tre kategorier med uppfattningar av att leda evidensbaserad vård där fokus riktas mot evidensbaserad vård som något komplext, viktigt och utmanande där de olika uppfattningarna resulterar i ledarskap utan struktur; ledare som genom riktlinjer och rutiner skapar förutsättningar för personalen att arbeta evidensbaserat; och ledare som med en aktiv roll som underlättare håller projekten levande. Slutsats: Att vara ledare inom slutenvården innebär inte med automatik att man ser sig som en ledare av evidensbaserad vård. För att kunna leda evidensbaserad vård behövs kunskap om syftet och innebörden hos alla som har ledande positioner i en organisation, eftersom organisationen har betydelse för vilka förutsättningar som ges ledaren att leda evidensbaserad vård.ABSTRACT Background: Evidence-based practice within healthcare implies that healthcare builds upon best available knowledge and promotes both patient and society. Nurses hold a positive attitude towards evidence-based practice but seldom carries it out and healthcare organizations readiness for evidence-based practice is lacking. High quality care and patient safety constitutes in knowledge and competence, and an increased knowledge in evidencebased practice also increases its implementation. Organization and leadership creates prerequisites for evidence-based practice and the support from leaders is of importance for the appliance. Aim: The aim of this study was to explore the understanding of leading evidencebased practice within inpatient care in wards with surgical patients. Method: Six leaders within inpatient care were individually interviewed using a semi-structured question guide. Collected data were analyzed using a phenomenographic approach. Results: The results present three categories with ways of understanding leading evidence-based practice as something complex, important and challenging. Leading evidence-based practice can be summarized in a set of understandings where the leaders lead without structure, through already existing guidelines and routines where the leaders are responsible for the conditions of their personnel to be able to apply evidence-based practice, and finally as leaders with active roles being the facilitators who keep projects alive. Conclusion: Being a leader doesn’t necessarily implies seeing yourself as a leader of evidence-based practice. To be able to lead evidence-based practice the purpose and meaning of it requires knowledge of everyone with leading positions in an organization, because the organization brings prerequisites for the leaders to lead evidence-based practice