Vegetation mapping of Mönsfladan and Onsviken - a revisit

A vegetation mapping of Mönsfladan and Onsviken was carried out in summer and autumn of 2023. This as a request from the Government of Åland and Åbo Akademi University. Mönsfladan is a 1,5 km long shallow bay in the northern part of Geta and it was last mapped in 2013. Onsviken is an 800 m long shallow bay in the northern part of Saltvik and it was last mapped in 2005 and 2008. The idea with the revisit was to investigate long time changes in shallow bays. These two shallow bays were selected for different reasons. In Mönsfladan, a plan involving the construction of a canal between Mönsfladan and Engrundsfjärden has surfaced again. Therefore the Government of Åland wanted to map the vegetation Mönsfladan in order to get a more updated picture of the ecological state of the area. Onsviken again had been seen as an important charophyte bay and was said to be worth protecting, and the Government of Åland wanted to know if the situation still is the same. The mapping was done by snorkelling along a transect line and diving down to the bottom every 10 meters. The species in a 50 x 50 cm square were identified and the coverages estimated. The results were then compared with the earlier mappings. Mönsfladan had not changed so much since the last mapping and the red listed Chara horrida could still be found there. This alters the plan to make the canal. Chara horrida is red listed, critically endangered and protected by law on Åland and for this reason C. horrida or its habitat are not allowed to be disturbed, which likely rules out dredging. Onsviken had changed a lot since the last mapping. The dominating species in 2005 and 2008 had been charophytes like Chara aspera and Chara tomentosa but in the mapping 2023 the dominating species were Stuckenia pectinata and Myriphyllum spicatum. The fact that the overall coverages of charophytes had decreased rapidly in Onsviken, since the last mapping, indicates that the ecological status of the flada has decreased

The water vegetation in shallow bays, a revisit to shallow bays mapped in 2002

During the summer and autumn of 2022, a vegetation mapping of 12 shallow bays around the Åland Islands was carried out as a request from the government of Åland and Åbo Akademi University. Most of the shallow bays had not been investigated since 2002. This vegetation mapping was a revisit to these areas to be able to investigate what had happened in 20 years. Some of these shallow bays are eutrophicated and others are not. The eutrophication level might also have changed in 20 years. Some species dominate eutrophicated areas and they can outcompete the less adaptable species. When the nutrient concentration increases the species that can fastest absorb and use these nutrients are favored. When investigating the water vegetation in shallow bays, there are some species that clearly indicate a healthy bay and others that indicate a bay in a bad shape. Charophytes, like Chara tomentosa, C. baltica and many others, are common species in non-eutrophicated and clear water. Filamentous algae and Myriophyllum sp. are common in eutrophicated areas. The mapping was done by diving to the bottom along a marked transect every 10 meters of the transect. The species found inside a 50 cm x 50 cm square were identified and the coverage of the different species was estimated. When comparing the data from the 2002 mapping with the 2022 mapping the state of most of the shallow bays have gotten worse. The coverage rate of charophytes in most of the shallow bays has decreased drastically since 2002. Instead, the coverage of for example Stuckenia pectinata has increased

The momentary Ångermanälven : to represent a water landscape

Hur vi berättar om ett landskap styr hur vi ser på det. Det finns många metoder för visuell representation av landskap, men det finns också många utmaningar i hur bilden vi förmedlar representerar den verkliga upplevelsen av landskapet. Bland annat är landskapets gränslöshet och föränderlighet aspekter som kan vara svåra att representera med hjälp av konventionella metoder för landskapsrepresentation. Ångermanälven är den tredje största älven i Sverige och ligger på den plats i landet där landhöjningen är som störst. Vattnets styrande prägel på detta landskap gör det till ett dynamiskt landskap och det blir därför en utmaning att representera. Med hjälp av en fallstudie i detta landskap har några metoder för landskapsrepresentation diskuterats i denna uppsats. Fokus ligger på metodernas förmåga att förmedla bilden av ett tillfälligt och föränderligt landskap. Uppsatsen diskuterar om det är möjligt att representera ett vattenlandskap och vattnets relation till det omgivande landskapet, med utgångspunkt i nedre delen av Ångermanälven och Ådalen. Med slutsatser från litteraturstudier och fallstudie diskuteras om landskapsrepresentation ska ses som personliga berättelser om landskap, snarare än en skildrad konstant sanning om landskapet.How we narrate a landscape determines how we perceive it. There are many methods for visual representation of landscapes. There are also many challenges relating to how the picture we convey represents the real experience of the landscape. Among other things, the limitlessness of the landscape and its temporality are aspects that can be challenging to depict using conventional methods for landscape representation. The Ångermanälven is the third largest river in Sweden and is located in the part of the country where land elevation is the greatest. The vast impression of water throughout this landscape makes it dynamic and therefore demanding to represent. In this paper a number of methods for landscape representation are discussed through a case study in this landscape. Focus lies on the methods’ abilities to represent the temporality and changeability of the landscape. This paper discusses, with focus on the lower part of the Ångermanälven and Ådalen, whether it is possible to represent a water landscape and the relationship between the water and the surrounding landscape. Conclusions drawn from literature and the case study lead up to a discussion of whether landscape representation should be seen as personal stories about landscapes rather than a described perpetual truth about the landscape

Selånger deltapark

The river Selångersån runs through the northern Swedish city of Sundsvall, splitting the city in two as it winds through the valley between Södra- and Norra Stadsberget and out into the Baltic Sea. The river is a national interest of nature conservation but at the same time in the middle of an urban development string for the city, creating a complex situation of development contra conservation of natural environment. This project attempts to create a strategy of landscape urbanism for the area surrounding Selånger Bay, four kilometers upstream along Selångersån. A sensitive wetland, today rather forgotten but with great potential for introducing wild nature as an active part of the city. Or rather, initiating a process where the built environment can infiltrate and enrich the natural environment gradually. A city park in this location to initiate this process could be a joint project of the city’s residents with the scope to become a project in constant development. The idea of the project is to offer a large ecological park and meeting place near the city center. This will be achieved by clarifying the activities and values that already exist in the park, such as the largest living delta i the region, football fields and a medieval church ruin, and by creating new paths. The park is created from a central meeting place with the idea of a delta. The entire park has the logic of a delta with winding walkways on the fields and footbridges in the swamp forest and across the water.Selångersån rinner genom Sundsvall och delar staden i två delar då den slingrar sig i Selångerdalen mellan Södra- och Norra Stadsberget och ut i Östersjön. Ån är ett riksintresse för naturvård men ligger samtidigt mitt i ett område för stadens framtida stadsutveckling. Detta skapar en komplex situation vad gäller utveckling kontra bevarande av en naturmiljö. Detta projekt är ett försök att skapa en strategi för landskapsurbanism för området kring Selångesfjärden, fyra kilometer uppströms längs Selångersån. Fjärden är en känslig våtmark, i dag bortglömd men med stor potential att föra in den vilda naturen som en aktiv del av staden. Eller snarare att inleda en process där den byggda miljön gradvis kan infiltrera och berika naturmiljön. En stadspark i detta läge kan inleda denna process och den kan bli ett gemensamt projekt för stadens invånare och har kapaciteten att bli ett projekt i ständig utveckling. Tanken med projektet är att erbjuda en stor ekologisk park och mötesplats nära centrum. Detta kommer att åstadkommas genom att tydliggöra de verksamheter och de värden som redan finns i parken, till exempel länets största levande delta, fotbollsplaner och en medeltida kyrkoruin och genom att skapa nya vägar. Parken är skapad utifrån en central mötesplats med idén om ett delta. Hela parken har ett deltas logik med slingrande gångvägar på åkrarna och gångbroar i sumpskogen och över vattnet

Våtmarker som fiskevårdsåtgärd vid kusten: Utvärdering av restaurerade våtmarkers effekt på fiskreproduktion och ekosystemet längs Östersjökusten

Många av Östersjöns kustfiskar är av sötvattenursprung och fortplantar sig i grunda vikar och kustnära våtmarker. Historiska utdikningar, kustexploatering och övergödning har lett till förluster av fiskens lek- och uppväxtområden, vilket tillsammans med fiske bidragit till minskande bestånd av exempelvis gädda och abborre. För att motverka nedgången har flera förvaltningsåtgärder initierats. Ungefär 100 våtmarker har restaurerats längs svenska ostkusten för att gynna reproduktionen av gädda och abborre. I samma syfte har fiskvandringshinder i kustmynnande vattendrag tagits bort på cirka 40 platser. Det fåtal uppföljningar som genomförts visar att sådana åtgärder har en god potential att bidra till stärkta kustbestånd av gädda och abborre. Mängden gäddyngel i kustvattnen utanför våtmarkerna tenderar att öka kraftigt efter åtgärderna, medan ingen tydlig förändring kan ses för mängden abborryngel. Det är dock stor variation i utfallet. En studie indikerar även en tydlig lokal ökning av gäddbestånden i kustvattnen utanför våtmarkerna. Sammanställningen visar även att borttagning av vandringshinder i kustmynnande vattendrag förbundna med olika sjösystem kan vara en effektivare metod än att restaurera våtmarker för attgynna abborre, vilket bör undersökas vidare. Det finns få studier som specifikt undersökt om åtgärderna kan ge så stark effekt på rovfiskbestånden att det indirekt påverkar resten av födoväven och ekosystemet. Det finns en potential för sådan påverkan. Men ökningen av rovfisk till följd av de åtgärdade våtmarkerna har i dagsläget inte varit tillräckligt kraftig för att leda till tydliga ekosystemeffekter, så som mindre mängd bytesfisk och påväxtalger. Även om våtmarker kan ge en lokal ökning av mängden fisk måste fler och kompletterande åtgärder till för att stärka kustens rovfiskbestånd. Åtgärderna bör utformas som en del av en tydligt samordnad och långsiktig förvaltning av kust och hav. Förutom en starkare reglering av kustfisket behövs exempelvis bättre skydd mot exploatering av fiskens lek- och uppväxtområden. Även lokal reduktion av mängden gråsäl och storskarv kan vara en möjlig åtgärd i områden där dessa rovdjur medför hög dödlighet på gädda och abborre. Utformningen av fiskeriförförvaltningen i öppet hav måste ha en mer rigid tillämpning av ekosystemansatsen och beakta konsekvenser för kustens ekosystem. Exempelvis tyder mycket på att förändringar i utsjöns fiskbestånd är en viktig bidragande orsak till att storspigg har ökat kraftigt de senaste decennierna. Storspiggen migrerar mellan utsjö och kust. Eftersom den äter gädd- och abborryngel minskar möjligheten att med lokala åtgärder stärka rovfiskbestånden vid kusten. Sammanställningen visar på en bristfällig koordinering och uppföljningav det senaste decenniets fiskevårdsåtgärder. För att skapa en bättre kunskapsbas för framtida förvaltningsbeslut finns därför ett behov av fler och samordnade mångåriga uppföljningar av åtgärder på såväl yngelproduktionoch lokala fiskbestånd som på kustekosystemet

Närpiönjoen tarkkailu: Tulokset vuosilta 2008-2010

Regleringsprojektet för Närpes å fick vattendomstolens tillstånd år 1976, och vattendragsarbeten utfördes enligt tillståndet från mitten av 1970-talet fram till år 1995. Målet med regleringen av Närpes å och användningen av Västerfjärden har varit att trygga Oy Metsä-Botnia Ab:s tillgång på råvatten och att förhindra översvämningar. Vattenkvaliteten i Närpes å och i de konstgjorda sjöarna och kvicksilverhalten i fiskarna i de konstgjorda sjöarna har kontrollerats enligt en frivillig kontrollplan för åren 2000–2010. I denna sista kontrollrapport för Närpes å presenteras det material som samlats in under åren 2008–2010. Vattnet i Närpes å var upprepade gånger mycket surt. När det var som värst var vattnet vid alla provtagningspunkter så pass surt att det kan förekomma störningar i t.ex. mörtens (pH 5,7) eller abborrens (5,5) förökning. Mot nedre loppet av Närpes å ökade problemen med vattenkvaliteten, eftersom belastningen från de sura sulfatjordarna kumulerade. Från den bearbetade jordmånen sköljdes sulfatjoner och flera olika metalljoner. Vattnet i Närpes å var mycket mörkt redan i den övre delen av vattendraget. Närsaltshalterna ökade kraftigt ned-ströms, vilket till stor del kunde förklaras av markanvändningen. Kivi- och Levalampi hade svåra syreproblem i det bottennära vattnet under vårvintrarna 2008–2010. Syrebristen vid bottnen ledde till att järn och fosfor frigjordes från sedimentet. Också i Säläisjärvi var vattnets syrehalt lägre vid bottnen än vid ytan under vårvintrarna. Vid Säläisjärvis botten var syrehalten nära gränsen på 5-6 mg/l för vad gäddan, abborren och gösen trivs i. Närsaltshalterna i Västerfjärden var avsevärt högre än i Säläisjärvi eller Kivi- och Levalampi och en aning högre än i Närpes å. I en del av gäddorna i Säläisjärvi överskred kvicksilverhalten år 2009 1 mg/kg, vilket är maximigränsen för den del av gäddan som används som livsmedel. De gäddor som hade en kvicksilverhalt över 1 mg/kg vägde över 1,5 kg. Kvicksilverhalten i den största gäddan som fångades i Kivi- och Levalampi (2,4 kg) var 1 mg/kg. En del av de abborrar som fångades i Kivi- och Levalampi hade en kvicksilverhalt som överskred 0,5 mg/kg, vilket är maximigränsen för den del av abborren som används som livsmedel

FISK : Tematisk uteundervisning i blå miljöer - en lärarhandledning

Det här är en lärarhandledning som ska hjälpa dig som pedagog att arbeta kring temat fisk. Vi har arbetat fram ett material som ska göra det lätt och inspirerande för dig och dina elever, fastän ni inte känner till så mycket om fisk på förhand. Här finns fakta i lättillgänglig form, material för uteundervisning samt tips på efterarbetesmaterial. Vi har fokuserat på förhållandena i vår region, det vill säga Kvarkenområdet, Bottenhavets och Bottenvikens kusttrakter och de vattendrag som rinner ut i vårt brackvattenshav. Materialet passar bäst för dig som arbetar med elever i åk 4-7, men kan anpassas till andra åldersgrupper vid behov. Fiskens inre liv, företagsfostran, hållbar utveckling, glosjöar som livsmiljö och fiskbullar stekta på stekhäll över öppen eld – här finns en mängd spännande och intressanta möjligheter till upplevelsebaserat, kollaborativt lärande i blå miljöer, samt fördjupning i klassrummet som efterarbete. Kom också ihåg att vistelse i naturmiljöer ger positiva hälsoeffekter. En känsla av rymd, som du kan uppleva på en havsstrand, ger vila.202