Ensamkommande barn. - Har omvårdnaden blivit bättre?

Bakgrund Varje år kommer det barn under 18 år, utan sina föräldrar, från andra länder till Sverige för att söka asyl. Antalet ökar, 2004 kom det 388 barn, 2009 kom så många som 2250 ensamma barn. Enligt många rapporter underlät kommunerna att utreda barnens behov av insatser och de tilltänkta boendenas lämplighet. Den 1 juli 2006 trädde en ny lag i kraft som skulle ge ensamkommande flyktingbarn samma trygghet som övriga barn i landet. Lagen skulle ge tydligare riktlinjer för Migrationsverket, svenska kommuner och Landsting beträffande fördelning av ansvar, vem som ansvarar för vad. Syfte Syftet är att undersöka barnens situation, hur de blir bemötta på boendena under deras asylprocess. Särskilt fokus har vi lagt på att undersöka om man på boendena tar hänsyn till att de ensamkommande barnen kommer från en annan social miljö, med en helt annan kultur. Frågeställningar Hur arbetar man med barnen sen den nya lagen kom 2006? Hur bemöter man barnen utifrån kultur, identitet m.m.? Metod Vi har valt en kvalitativ forskningsmetod som bygger på djupintervjuer med en flyktingsamordnare, två chefer för olika boenden och två asylsökande barn som bor på ett transitboende. Resultat Vi har kommit fram till att Sverige har blivit bättre på ta hand om de ensamkommande barnen, sedan den nya lagen, personalen har högre utbildning, man har anställt mer personal med kulturkompetens. Personal på boendena är mer uppmärksamma på om ett barn far psykiskt illa. Sedan finns det även delar som kan bli ännu bättre, som att undvika flytt av barn när de varit länge på ett boende och där hunnit knyta an till personer som betyder mycket för de enskilda barnen. Även att respektera barnens speciella kulturella behov kan många gånger bli bättre. Sättet på hur man behandlar barn som fyller 18 år under asylprocessen, samt barn som skall avvisas, till hemlandet eller annat EU-land, efter att ha vistats under lång tid i Sverige är andra delar som kan förbättras

Rollspel som arbetsmetod i ungdomsverksamheten

Studien gjordes som ett beställningsarbete till Finlands Röda Kors, Österbottens svenska distrikt. I studien kommer jag kort att berätta om Röda Korset och om rollspel, samt sedan fördjupar mig i samarbets-/ ungdomsprojektet På Flykt som genomfördes i med FRK Helsingfors och Nylands- Åboland- Ålands- och Österbottens svenska distrikt. Syftet med denna studie var att undersöka hur Finlands Röda Korsets ungdomsverksamhet i fortsättningen skulle kunna använda sig av rollspel i som arbetsmetod i sin verksamhet. Projektet har finansierats av medel från Folke Bernadottefonden och distrikten har haft en självrisk. Därtill har även avdelningar bidragit ekonomiskt. På Flykt är ett rollspel och en åtgärd för att motverka främlingsfientlighet och rasism. Syftet med rollspelet är att motverka främlingsfientlighet och rasism genom att öka ungdomars förståelse för vad en flykting går igenom. Rollspelet har utvecklats av danska pedagogen Sten Cnops Rasmussen och är avsett för ungdomar mellan 13-30 år. Studien klarlägger hurudan utbildning ungdomarna i projektet behöver för att kunna fungera som instruktörer i rollspel i distriktens ungdomsverksamhet. Studiens uppgift är även att få fram vilken nytta och påverkan rollspelet har bland ungdomar och deras åsikter om att använda rollspel som arbetsmetod i ungdomsverksamheten. Undersökningen gjordes med hjälp av att de finländska ungdomarna skrev dagböcker om deras erfarenheter och upplevelser under instruktörskursen i Norge, 15-18 september 2011. Utifrån deras behov som framkom i dagböckerna kommer vi att ha en tilläggsutbildning i Åbo kring samma tema med erfarna instruktörer från Norges Röda Kors, Ungdom deltar. Studien resulterade till att tilläggsutbildning för instruktörerna behövs och ordnas i december 2011. Samtliga deltagare i instruktörsutbildningen i Norge ansåg att rollspelet var en bra metod att motverka rasism och förståelse för flyktingar. Denna undersökning skall fungera som en handbok för alla som är intresserade av att komma med i FRK:s ungdomsverksamhet samt är intresserade av rollspelet På Flykt som arbetsmetod i ungdomsverksamheten.The Finnish Red Cross (FRC) have Swedish speaking chapters in Helsinki, Uusimaa, Turunmaa, the Aland Islands and in Ostrobothnia. These chapters have a joint youth project called På Flykt (author’s translation from Swedish: On the Run) that has been financed partly by the Folke Bernadotte Fund, and partly by the chapters themselves as excess. Additional funding for the project has been provided by the units he present study aims to shed light on the FRC, role playing and an give an in-depth analysis of the youth project On the Run. The study is commissioned by the Ostrobothnian chapter of the FRC. On the Run aims to combat xenophobia and racism and is a role-playing game. The aim of the game is to increase young people’s understanding of what being a refugee is and what they go through. The game was developed by the Danish Pedagogue Steen Cnops Rasmussen and is intended for young people between 13 and 30 years of age. This study was commissioned in order to ascertain what type of education the participating youths need in order to function as instructors in the On the Run role-playing game within the chapters’ youth activities. The research questions include, from the youth instructors’ perspective: what gains can be found in using the game, what type of influence does the game have on the young people using it, and what are the youths’ opinions and feelings on using the game as a working method within the youth activities/services that the chapters provide. The research material consisted of journals written by the Finnish youths, participating in the instructor course in Norway on September 15-18, 2011, about their experiences. The research method consisted of an analysis of the participant needs as expressed in the journals. The results showed that the vast majority of participants found that the role-playing game On the Run was felt to be a successful method to counteract racism and to foster for a deeper understanding of the refugees’ situation. However, the participants felt a need for further education by experienced instructors. The undertaken study resulted in the coordination of a further education course for instructors, undertaken by experienced Norwegian instructors that will be held in Turku, in December of 2011. This final study will be made available to all who are interested in joining the FRC’s youth activities particularly the role-playing game On the Run, and can be utilized as a manual

Att Komma Undan Atlantis: En undersökning av möjligheten för klimatmigranter att beviljas internationellt skydd

Med hänsyn till att effekterna av klimatförändringarna kontinuerligt intensifieras tvingas människor att migrera som en följd av antropogena effekter. Förväntningarna är att migrationen mestadels kommer att vara intern, men i vissa fall kommer de utsatta människor anse det vara nödvändigt att korsa internationella gränser för att kunna söka skydd. Medan vetenskaplig forskning tydligt visar att klimatförändringar har förödande effekter på människor liv förefaller det finnas lite skydd inom internationell rätt för människor som söker skydd utanför gränserna av deras land. Därmed kommer det i denna uppsats att undersökas vilka möjligheter som människor som fördrivits på grund av klimatförändringar har för att beviljas internationellt skydd i ett annat land. I uppsatsen analyseras 1951 års flyktingkonvention i vilket det potentiellt finns en lösning genom en "human rights based approach" tolkning av artikel 1A(2). Alternativt skulle internationellt skydd kunna beviljas med hänvisning till rätten till liv i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 6(1). FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har i ett av sina beslut slagit fast att rätten till liv skulle kunna kränkas om en individ utvisas till ett ställe där individen riskerar utsättas för hot mot sitt liv på grund av klimatförändringar. Emellertid, trots att beslutet har betraktats som ett viktigt steg framåt, visar kommitténs resonemang samtidigt en bristfällig förståelse för effekterna av klimatförändringar på människor

Ovisshetens flytt. - En kvalitativ studie baserad på ensamkommande flyktingbarns berättelser

This study is about children that have been forced to flee to another country, due to conflict, poverty or natural disasters, without their families. They are known as unaccompanied refugee children. The aim of the study is to, by focusing on individual children's feelings and experiences of being forced to flee create greater knowledge and understanding of what is hidden behind some of the statistic of migration. To answer the aim of the study, I used the following research questions: How is a child affected by being forced to leave home and to flee to a foreign country? How does an unaccompanied refugee child perceive the exodus? How do the unaccompanied refugee children handle their situation during the flight and at arrival in Sweden? The study is based on a qualitative method and consists in semi-structured interviews with five unaccompanied refugee children aged 17 to 21. The theoretical framework is based on three theoretical concepts; refugee crisis, identity and coping. The study results show that these children are a very vulnerable group, who were forced to be exposed to several losses and traumas. Regardless of transport and who had taken the decision that they should leave their home country, the flight had been marked by feelings of sadness, fear and anxiety, combined with uncertainty about what the future was going to bring. Consistently among all respondents was that they used several of coping strategies to manage their lives. The positive thinking and hope for a brighter future turned out to be indicative. School and education proved to be important both to manage their lives and partly to permit the integration of their new homeland. The overall conclusion of the study, which confirms previous studies based on unaccompanied refugee children, was that the only thing that these children actually have in common is that they have been forced to separate from their families and social context in order to search a safer future elsewhere. In the current situation, despite of the mental strain that the exodus caused them, all the informants in the study have recovered their mental balance and health in general and are being grateful to be in Sweden

Hur gemensamma är de gemensamma EU-reglerna? : Svensk asylrätt i europeiskt perspektiv

Every EU country must adapt its national regulations to the common EU and ECHR standards. There is, however, a certain discretion to apply the EU standards into national legislation. For those in need of protection, is Sweden more or less generous in comparison to the EU’s minimum rules?This study examines Swedish asylum legislation from a European perspective. Although EU Member States are bound by common rules and standards for the protection and reception of asylum seekers, States might differ in the interpretation and implementation of the common rules. The report focuses on the grounds for protection, residence permits and family reunification and analyses the way in which Sweden and other Member States have used the discretion allowed by EU law and the European Convention on Human Rights. The study seeks to offer a solid and up-to-date account on Swedish legislation on asylum and contribute to the debate on how the future of Swedish migration policy could be redesigned to align with international standards

“Utrymmet är mycket begränsat” - ensamkommande flyktingbarn och Dublinförordningen

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka möjligheter det finns för ensamkommande flyktingbarn, som sökt asyl i Sverige men som omfattas av Dublinförordningens bestämmelser, att få sin asylansökan prövad här. Syftet är också att undersöka huruvida Sverige, när vi följer Dublinförordningens bestämmelser i hanteringen av asylärenden rörande ensamkommande flyktingbarn, fullföljer de åtaganden vi förbundit oss till genom ratificeringen av Barnkonventionen. Frågeställningarna är: Hur ser möjligheterna, baserat på uppsatsens fallstudier och aktuell lagstiftning ut, för ensamkommande barn över 14 år, som omfattas av Dublinförordningen, att få stanna i Sverige? Vilka faktorer påverkar asyllagstiftningen och tolkningen av denna? Har belysningen av ämnet i media någon betydelse för möjligheten att påverka asyllagstiftningen? Följer vi våra åtaganden gentemot Barnkonventionen om vi återsänder barn enligt Dublinförordningen? Undersökningen baseras på fem fallstudier rörande fem ensamkommande flyktingbarns asylärenden, aktuell asyllagstiftning samt fem, för ämnet aktuella, tidningsartiklar, samt för ämnet relevant statistik. Empirin har triangulerats och analyserats utifrån ett rättsociologiskt, socialkonstruktivistisk samt maktteoretiskt perspektiv. Resultatet av vår undersökning visar att det finns mycket begränsat utrymme att göra undantag från Dublinförordningens bestämmelser och följaktligen små möjligheter för ensamkommande flyktingbarn som omfattas av förordningens bestämmelser att få sin asylansökan prövad i Sverige. Lagstiftning grundas i samtida idéer baserade på ideologi och politik där, beträffande asyllagstiftningen, bland annat nationella och gemensamma europeiska intressen tycks stå över principer om tredjelandsmedborgares behov av skydd och trygghet. Media kan, genom spridning av information samt belysning av fenomen vilka ger upphov till debatt och opinionsbildning, ha en viss inverkan på, i det här fallet, asyllagstiftningen. Vår undersökning visar slutligen också att vi i Sverige inte alltid följer våra åtaganden gentemot Barnkonventionen när vi följer Dublinförordningens bestämmelser

Rätten till asyl på grund av sexuell läggning

Syftet med uppsatsen är att utreda om det vid ansökan om asyl, då sexuell läggning åberopas som skyddsskäl, ställs ett för högt beviskrav på den asylsökande samt om Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas tillämpning av reglerna är enhetlig, och om så inte är fallet, vilka skillnader som finns i tillämpningen. Jag har granskat tretton beslut och domar från Migrationsverket samt landets migrationsdomstolar ur ett kritiskt perspektiv. Min första frågeställning att besvara var vilken bevisbörda den asylsökande har. Jag har kommit fram till att bevisbördan ligger på den sökande och att den består av en utredningsbörda som är delad mellan sökanden och utredaren i ärendet. Beviskravet är att sökanden ska göra sitt skyddsbehov sannolikt. Detta framgår tydligt av Migrationsverkets beslut. De krav som ställs på sökanden är att denne ska bidra med skriftlig bevisning och om den inte är tillräcklig, göra sin asylberättelse trovärdig och sannolik. I trovärdighetsbedömningen ska utredaren se på hur berättelsen framförs, t.ex. om den är sammanhängande och detaljerad. Sökanden ska också besvara frågor och vara utredaren behjälplig under utredningen. Jag har vidare undersökt hur regler och riktlinjer som finns tillämpas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna i praktiken, samt vad som avgjort att en asylsökande beviljats flyktingstatus eller inte. Migrationsverket har i flera ärenden ansett att berättelsen inte var trovärdig och därför avslagit asylansökan. Migrationsdomstolarna har i de flesta fallen beviljat flyktingstatus, t.ex. för att sökanden inte haft möjlighet till myndighetsskydd i hemlandet. Metoden och tillämpningen av reglerna har inte varit enhetlig i de beslut och domar jag granskat, och skillnaden består framförallt i den faktiska tillämpningen av tillgängliga riktlinjer. Jag anser inte beviskravet vara för högt ställt så länge trovärdighetsbedömningen görs på ett korrekt sätt, vilket jag anser att migrationsdomstolarna, men inte Migrationsverket gör.The purpose of this essay is to examine whether the evidence requirements are to high for the asylum seeker in cases when sexual orientation is invoked as the reason for need of protection. Also, whether the application of the legislation by the first and second instances in Sweden is uniform, and if not, what differences there are. To attain the purpose, I have examined thirteen decisions of the first instance and the following thirteen judgements of the second instance, in a critical perspective. First, I examined the burden of proof of the asylum seeker. Reading the decisions, it is clear that the applicant has the burden of proof. It involves a burden of investigation, which is shared between the applicant and the deciding part in the case. The evidence requirement is to make the need for protection probable. To accomplish this, the asylum seeker has to provide written proof, and when this is not enough to grant the applicant a refugee status, he or she has to make the asylum statement probable. When judging the statement, the investigator shall evaluate how the statement is presented, for example if it is coherent and detailed. It is important that the applicant answer questions and help the investigator throughout the process. Moreover, I have looked into how the legislation is applied by the two instances in practice and what the determining factors were to grant or decline the applicant a refugee status. The first instance often consider the statement implausible which is why they have declined the application. The second instance on the other hand, grant the application in most cases, often because the authorities in the applicants home country does not have the ability or the will to protect him or her from discrimination and harassments. The method used and the practical application of legislation is not uniform in the decisions and judgments I have examined, and the main difference is how the guidelines accessible are being used. I do not find the evidence requirements being to difficult for the applicant to reach, as long as the evaluation of probability of the statement is made correctly, which according to me is done by the second, but not by the first, instance

I en rättslig limbo - Om uteslutandeklausulerna i flyktingrätten och förhållandet till principer inom mänskliga rättigheter samt det straffrättsliga förfarandet

Article 1F in the Refugee Convention constitutes one of the so called exclusions clauses from the possibility to be recognized as a refugee and hence obtain international protection. The Article excludes asylum seekers who are suspected for serious crimes, such as war crimes and crimes against humanity, if there are serious reasons for considering that the person has committed the alleged crime. This regulation corresponds to chapter 4, articles 2 b-c §§ in the Swedish Aliens Act. The purpose of this thesis is to examine the connection between the refugee law, principles of human rights, the international criminal law and the Swedish criminal law when it comes to the exclusion clauses. As mentioned, the Refugee Convention excludes persons when there is a serious reason for considering that the person has committed any of the crimes in Article 1F. However, in a criminal procedure it has to be established beyond reasonable doubt that the same person has committed the same crime otherwise the person cannot be held liable in a trial. Consequently, a person can be excluded from international protection because there is a serious reason for considering that the person has committed a crime that is covered in Article 1F. However in court the evidence may not be sufficiently comprehensive to establish the crime beyond reasonable doubt. This despite the suspicion being the reason the person got excluded from the very beginning and in addition being the source for the expulsion order. The international refugee law is further constructed in a way that, with respect to principles in human rights, there can be circumstances that prevents an expulsion order to be executed. This means that the individual ends up in a form of legal limbo. In the light of the problem described above, this thesis aims to investigate the reasons for the possible perceived paradox between the various evidence-requirements in the refugee law and the criminal law. The thesis also aims to make an assessment of whether this perceived paradox can be justified on the basis of the underlying reasons for the regulations as well as of two explanatory models: natural law and legal positivism. In the last chapter I conclude that the different standard of proof in the two regulations does not necessarily have opposing purposes but rather, albeit from different standpoints, both regulations protect fundamental human rights. Their differences can be explained by the fact that the legal areas have developed at different rates and largely independently from each other, which has led to that the consequences have not got the attention required. In order for the interaction between the regulations to achieve the underlying purpose, it is important that the exclusion clauses are applied in a thoroughly manner under the rule of law. If the refugee law and the criminal law are applied as it is presumed to be, in combination with the principles for fundamental human rights, there is a well-established protection for individuals as well as for states.I artikel 1F flyktingkonventionen stadgas ett antal av de så kallade uteslutandeklausulerna från flyktingstatus, vilka utgör undantag från möjligheten att åtnjuta internationellt skydd för personer som uppfyller rekvisiten i flyktingdefinitionen. Artikeln utesluter asylsökande som misstänks för vissa grova brott, såsom krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, om det finns synnerligen anledning att anta att personen i fråga har gjort sig skyldig till den påstådda brottsligheten. I den svenska rätten motsvaras denna reglering av 4 kap. 2 b-c §§ utlänningslagen. Denna uppsats syftar till att behandla samverkan mellan flyktingrätten, principerna för de mänskliga rättigheterna och den internationella samt nationella straffrätten när det gäller regleringen kring uteslutandeklausulerna. Uppsatsen tar avstamp i det faktum att beviskravet för att utesluta en person enligt den flyktingrättsliga regleringen, synnerligen anledning att anta, och det straffrättsliga beviskravet för att döma samma person till ansvar för samma brott, ställt utom rimligt tvivel, skiljer sig åt. Detta får till konsekvens att en person kan uteslutas från flyktingstatus på grund av att det anses finnas synnerligen anledning att anta att personen begått något av de brott som kan föranleda uteslutning. Vid en straffrättslig process kan dock bevisningen anses vara otillräcklig för att kunna styrka brott utom rimligt tvivel. Detta trots att det är dessa misstankar som har föranlett uteslutningen från flyktingstatus och ligger till grund för att personen skall utvisas. Den internationella flyktingrätten är vidare konstruerad på ett sätt som gör att det med beaktan av principer inom mänskliga rättigheter finns omständigheter som gör att ett utvisningsbeslut inte kan verkställas. Det innebär att den enskilde hamnar i en form av rättslig limbo. Mot bakgrund av den nyss beskrivna problematiken syftar uppsatsen vidare till att undersöka skälen för den eventuellt upplevda paradoxen mellan de olika beviskraven i den flyktingrättsliga- och den straffrättsliga regleringen samt försöka göra en bedömning av huruvida denna paradox kan motiveras med utgångspunkt i de bakomliggande skälen för regleringarna samt två förklaringsmodeller till rätten som sådan: naturrätten och rättspositivismen. I uppsatsens avslutande kommentar presenteras slutsatsen att min uppfattning är att beviskraven i de olika regleringarna ytterst egentligen inte har motstående syften utan att de, om än från olika utgångspunkter, båda värnar om grundläggande mänskliga rättigheter. Med anledning av att rättsområdena har utvecklats i olika takt och till stor del fristående från varandra har konsekvenserna av tillämpningen inte uppmärksammats i tillräcklig omfattning. För att samverkan mellan de olika regleringarna skall resultera i att det bakomliggande syftet uppfylls är det av största vikt att uteslutanderegleringen tillämpas på ett rättssäkert och noggrant sätt. Om de flyktingrättsliga- och straffrättsliga reglementena tillämpas så som det är tänkt, i kombination med principerna kring de mänskliga rättigheterna, finns det ett väletablerat skydd för den enskilda individen såväl som staterna

Asylsökande barns rättigheter och barnkonventionen - En jämförande studie av rättighetsdiskursen i Sverige och Danmark

The aim of the study is to investigate the rights of asylum seeking children in Denmark and Sweden, whether children rights actors in respective country consider these rights as being followed and whether these rights can be seen as comparable to the rights stated in the United Nations Convention on the Rights of the Child (CRC). The overarching question is which tensions between the CRC and the national legislation regarding asylum seeking children might exist and how the discourse regarding these rights vary between Denmark and Sweden. This is explored through analysis of national legislation concerning aliens and children and reports with critique from different children rights actors. The study shows that neither of the countries – in accordance with the children rights actors – can be seen as fully satisfying the rights of the child as stated in the CRC. The study also shows that there is a difference between the Danish and Swedish discourse regarding asylum seeking children’s rights. The standpoint of Denmark is - compared to the Swedish case - more aimed at separating the asylum seeking children from the children already citizens

Filling the Gaps? Subsidiary Protection and Non-EU Harmonized Protection Status(es) in the Nordic Countries

The interpretation and use of subsidiary protection in Europe has received much attention in recent years. An area that has received considerably less attention is that of the residual forms of complementary protection that exist in national legislation but that have not been harmonized at a European level. The key to understanding the contemporary use of complementary protection in the Nordic region lies in its origin and development to date. This article will therefore explain the conception of and contents of other complementary forms of protection and their use today compared to EU harmonized subsidiary protection. The article will analyse the existing legislation and practical examples of its application at first instance, on appeal, or by other precedent setting bodie