Response of saproxylic insect communities to forestry

In boreal Fennoscandia clear-cutting practices and fire suppression have drastically reduced dead wood amount and diversity, deteriorating the sapoxylic fauna (species associated with dead wood). More effective conservation measures are urgently needed, which requires more empirical data on many saproxylics in managed forest landscapes. In this thesis I have studied both the immediate and more long-term effects of clear-cutting on saproxylic insect communities (beetles, parasitic wasps and flat bugs), by comparing species richness, abundance and assemblage composition in the whole successional range of existing spruce dominated forests. My thesis also provides data on substrate requirements of red-listed beetles, response of flat bugs to forest fires, and complementarity of sampling methods for assessing data on rare and threatened species. Old-growth forests supported the most intact communities and the highest densities of saproxylic insects and are probably very important as source habitats, especially for red-listed species. Mature managed forests were very similar in assemblage composition, strongly suggesting a high conservation value of these forests. Surprisingly, many saproxylic beetles adapted to late successional stages were present in thinned middle-aged forests, suggesting a significant conservation potential of these forests, provided that sufficient amounts and qualities of dead wood are retained. In contrast, unthinned forests held assemblages more similar to clear-cuts, which both were low in occurrence of red-listed beetles. Re-growth forests had a sparse dead wood supply compared to the older forests, especially reserves, and my results suggest that dead wood retention should include both snags and logs as these support different saproxylic assemblages. Finally, prescribed burnings are necessary for the survival of pyrophilus flat bugs. Window and eclector traps collected different assemblages of both red-listed saproxylic beetles and parasitoids. Window traps gave a better measure of the local species pool, while eclector traps provided more detailed information on substrate requirements, host choice and hatching periods. For more precise parasitoid-host relationships, debarking of logs can be a useful method. Thus, the trap types used should be carefully selected depending on the specific questions addressed in each study

Proximity-sensors on GPS collars reveal fine-scale predator-prey behavior during a predation event: A case study from Scandinavia

Although the advent of high-resolution GPS tracking technology has helped increase our understanding of individual and multispecies behavior in wildlife systems, detecting and recording direct interactions between free-ranging animals remains difficult. In 2023, we deployed GPS collars equipped with proximity sensors (GPS proximity collars) on brown bears (Ursus arctos) and moose (Alces alces) as part of a multispecies interaction study in central Sweden. On 6 June, 2023, a collar on an adult female moose and a collar on an adult male bear triggered each other's UHF signal and started collecting fine-scale GPS positioning data. The moose collar collected positions every 2 min for 89 min, and the bear collar collected positions every 1 min for 41 min. On 8 June, field personnel visited the site and found a female neonate moose carcass with clear indications of bear bite marks on the head and neck. During the predation event, the bear remained at the carcass while the moose moved back and forth, moving toward the carcass site about five times. The moose was observed via drone with two calves on 24 May and with only one remaining calf on 9 June. This case study describes, to the best of our knowledge, the first instance of a predation event between two free ranging, wild species recorded by GPS proximity collars. Both collars successfully triggered and switched to finer-scaled GPS fix rates when the individuals were in close proximity, producing detailed movement data for both predator and prey during and after a predation event. We suggest that, combined with standard field methodology, GPS proximity collars placed on free-ranging animals offer the ability for researchers to observe direct interactions between multiple individuals and species in the wild without the need for direct visual observation

Bear in mind! Bear presence and individual experience with calf survival shape the selection of calving sites in a long-lived solitary ungulate

The careful selection of ungulate calving sites to improve offspring survival is vital in the face of predation. In general, there is limited knowledge to which degree predator presence and prey's individual experience shape the selection of calving sites. Predator presence influences the spatiotemporal risk of encountering a predator, while individual experiences with previous predation events shape perceived mortality risks. We used a multi-year movement dataset of a long-lived female ungulate (moose, Alces alces, n = 79) and associated calf survival to test how predator presence (i.e., encounter risk) and females' individual experiences with previous calf mortality events affected their calving site selection and site fidelity. Using data from areas with and without Scandinavian brown bear (Ursus arctos) predation, we compared females' calving site selection using individual-based analyses. Our findings suggest two things. First, bear presence influences calving site selection in this solitary living ungulate. Females in areas with bears were selected for higher shrub and tree cover and showed lower site fidelity than in the bear-free area. Second, the individual experience of calf loss changes females' selection the following year. Females with lost calves had a lower site fidelity compared to females with surviving calves. Our findings suggest that increased vegetation cover may be important for reducing encounter risk in bear areas, possibly by improving calf concealment. Lower site fidelity might represent a strategy to make the placement of calving sites less predictable for predators. We suggest that bear presence shapes both habitat selection and calving site fidelity in a long-lived animal, whereas the effect of individual experience with previous calf loss varies. We encourage further research on the relevance of female experience on the success of expressed anti-predator strategies during calving periods.Bear presence influences the calving site selection in a solitary living ungulate like moose (Alces alces). Females' individual experience of calf loss changes their selection for a calving site the following year. Reduced calving site fidelity in bear areas, relative to the area without bears, might represent a female strategy to make the placement of calving sites less predictable for predators. Increased vegetation cover seems to be an important habitat feature for reducing calf predation risk, possibly by improving calf concealment.imag

Slutrapport GPS-märkta älgar i Haradsområde 2020-2023 – Vandring, fördelning och livsmiljönyttjande

Att förvalta en rörlig resurs är utmanade och kräver en god förståelse om resursens fördelning i tid och rum. I Norrbotten behöver älgförvaltningen anpassas till stationära och vandringsälgar. Under perioden mars 2020-2023 följde och kvantifierade vi fördelning, vandringbeteende och val av livsmiljöer av 30 vuxna GPS-märkta älgar (20 kor och 10 tjurar) i centrala Norrbotten. Älgarna i Haradsområdet rörde sig över en stor yta där de stora hemområdena förklaras av en mycket stor andel av vandringsälgar, samt att de flesta älgar vandrar långa sträckor mellan sina säsongsområden – även om avståndet varierar mellan enskilda älgar. Älgarnas vandringsbeteende ledde till att nuvarande avgränsning mellan älgförvaltningsområden inte fångar upp merparten av vandringsdjuren inom samma förvaltningsenhet. Därmed kan det finnas ett behov av att justera gränsen mellan förvaltningsområden om älgförvaltningen vill samla större delen av vandringsälgarna inom samma förvaltningsenhet. Tallskog är en central livsmiljö för älgar året om – även om skogstypens andel varierar mellan vinter och sommaren och under älgarnas vandringsperiod. Under vintertid får hyggen en betydande roll i älgarnas livsmiljöval och under vår/sommarperioden betonar blandskogens och våtmarkernas roll i älgarnas val av livsmiljöer. Under sin vandring rör sig älgar fram för allt över hyggen, i tallskog och blandskog

GPS-märkt klövvilt i Nordmalings studieområde 2017-2021 – Fördelning, rörelse, livsmiljö och överlevnad

I Sverige är Nordmaling ett av få områden på så nordlig breddgrad där flera olika klövviltarter (d v s älg, rådjur, kronhjort och dovhjort, såväl som ren och mufflon) förekommer i större omfattning. Därmed utgör Nordmaling ett utmärkt referensområde att studera hur olika klövviltarter påverkar varandra och den omgivande miljön (studier om ekosystempåverkan) under nordiska förhållanden. Under perioden mars 2017 till mars 2021 märktes 27 vuxna älgkor, 23 rådjur (13 getter, 10 bockar) och 8 kronhindar med GPS-halsband. Totalt föddes 113 kalvar av 27 kor under studieperioden. Sommaröverlevnad av GPS-kornas årskalvar låg i genomsnitt på 88 % och efter jakten var 45% av de födda kalvarna vid liv. Antal kalvar som sköts under jakten skiftade mycket mellan åren och överlevnad under jakten låg i medel på 52%. Alla arter visade en dygnsrytm i sitt aktivitetsmönster med två aktivitetstoppar – en under tidig morgon och en senare på eftermiddag/kvälle. För älgkorna kunde vi se både vandringsälgar och stationära älgar. Rådjuren och kronhindarna visade inget tydligt vandringsbeteende som älgkorna – förutom ett rådjur. Livsmiljöanvändning under vinter varierade något mellan arterna där älgarna visade minst variation för olika livsmiljöer jämfört med tallskog och i relation till rådjur och kronhindar. Likaså under sommaren använde älgkorna ingen livsmiljö mer eller mindre än tallskog, medan rådjuren och kronhindarna visade en tydlig selektion för andra livsmiljöer än tallskog under vår/sommarperioden. Studier i Nordmalings området har ökat vår förståelse om hur älg, rådjur och kronhindar nyttjar ett borealt landskap på nordliga breddgrader. En viktig orsak till att försökspopulationen i Nordmaling fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning

Årsrapport GPS-märkta älgar och inventeringar i brandområdet 2020-2021 – fördelning, rörelse, livsmiljö, bärris och spillning

Det är alltid lika spännande att börja i ett nytt studieområde! Vissa observationer liknar vad vi ser i andra studieområden, andra skiljer sig åt. Studieområdet i Ljusdal är speciellt i två avseenden som berör älgar direkt och därmed skiljer sig åt från andra studieområden: brandfältet och en hög täthet av brunbjörnar. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som överlappar delvis, och ett fåtal verkar ha i stort sett helt överlappande områden. Drygt hälften av älgarna är stationära där några älgar har förflyttat sig en bara kort sträcka mellan sitt vinter- och vår/sommarområde. Den andra halvan hade klart avskilda säsongsområden där merparten höll sig inom 25 km radie till sitt vinterområde. Drygt hälften av de GPS-märkta älgarna kunde vi lokalisera i brandfältet under året. Hur länge älgarna uppehöll sig inom brandområdet varierade mellan individerna. Stationära älgkor återfanns fler dagar inom området jämfört med vandringskorna. Älgarna nyttjade brandfältet framförallt under vår/sommarsäsongen där många älgar rörde sig i brandområdets ytterkanter. Alla kor, förutom F1924, kalvade och vid 35% av kalvningarna föddes tvillingkalvar. Medelkalvningsdagen var 17:e maj. Sommaröverlevnaden av de årskalvar som föddes under kalvningssäsongen 2020 var mellan 13 och 17% fram till jaktstarten. Det är betydligt lägre jämfört med områden utan större rovdjur. I studieområdet i Ljusdal utsätts årskalvar för predation framförallt av björn. För hälften av årskalvarna misstänker vi björnpredation under sommarperioden, vilket också verifierades i flera fall. Insamlingen av prover under jakten resulterade i över 100 käkar och 40 kompletta reproduktionsorgan från hondjuren. Medelåldern hos de bedömda fällda hondjuren var 6,8 år och hos tjurar 5 år, och de respektive slaktvikterna låg på ca 181 och 218 kg. Fetthalten i benmärgen var i medel 80% och hos tjurar 70%. Reproduktionsundersökningarna visade att majoriteten (76%) av de provtagna hondjuren var kor. Hos hondjur fällda i september sågs att de var på väg mot brunst, och från oktober hade de passerat brunst. Hos de djur som hade brunstat (kvigor och kor) sågs en ovulationsfrekvens på 1,9 (antalet lossade ägg per hondjur). En viktig orsak till att försökspopulationen i Ljusdal fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning

Slutrapport: GPS-märkta älgar i brandområdet och i interaktioner med rovdjuren – Fördelning, överlevnad, livsmiljö, bärris och spillning

Studieområdet i Ljusdal är speciellt i två avseenden som berör älgar och därmed skiljer sig åt från andra studieområden: brandfältet och förekomst av flera stora rovdjur varav brunbjörn har en hög täthet i området. Dessa två faktorer påverkar älgen direkt och indirekt genom fodertillgång och predation, vilka livsmiljöer är tillgängliga och säkra under olika delar av året samt älgkornas kroppskondition. Utav de 51 GPS-märkta älgar vi följde i området, kunde vi lokalisera 34 älgar i brandfältet medan 17 älgar aldrig satt en klöv i fältet under vår treåriga studieperiod. För en del älgar omfattar både hem- och kärnområden själva brandfältet som tyder på att dessa älgar tillbringar mycket tid vid och i brandfältet. I medel tillbringade älgarna 73 dagar i fältet huvudsakligen mellan maj och oktober. En del av korna kalvade i brandfältet. Variationen hur länge en enskild älg ett enskilt år rörde sig i brandfältet var dock stor. I medel tillbringade stationära älgar fler dagar i fältet än vandringsälgar. Älgkorna i Ljusdalområdet är i god kondition och har en bra reproduktion med en hög andel tvillingkalvar (i medel 63 % av alla kalvar som föddes). Andel tvillingkalvar av GPS-märkta kor motsvarar därmed vad vi har sett i Kronoberg i områden efter stormen Gudrun och Per där vi följde GPS-märkta älgkors reproduktion mellan 2009-2017 (t ex Neumann m fl. 2019). Årskalvarnas överlevnad under sommaren är däremot mycket låg i Ljusdalsområdet (i medel 19 – 30% fram till jaktstarten). Preliminära resultat från de fortsatta studierna i området tyder på något ökande kalvöverlevnad under 2023. För stora merparten av kalvar som dog eller försvann under sommaren kunde vi antingen konstatera att björn har tagit dem (tack vare fynd i fält) eller starkt misstänker predation på grund av förändringar i kons rörelse (okänt rovdjur eftersom vi inte kunde hitta rester av kalven). Det höga predationstrycket och en tidig kalvförlust medför att älgkorna har goda förutsättningar att bygga upp sina kroppsreserver under sommaren när vegetation är som bäst och de behöver inte ta hand om kalv. Detta leder till att älgkorna kan vara i bra hull vid brunsten (som återges i andel tvillingkalvar som föds, kornas egen slaktvikt såväl som slaktvikt av kalvar som överlever). Det höga predationstrycket och en låg sommaröverlevnad betyder också att antalet kalvar som finns tillgängliga för jaktuttag är begränsat, samt att älgpopulationen kan vara känslig för ett högt jaktuttag eftersom antal framgångsrika reproduktioner är låg som påverkar populationstillväxten (dvs produktionen av årskalvar som blir fjolingar och sen kan bli vuxna älgar som bidrar till populationsökning framöver). Inom förvaltning av älg och skogsbruk får älgarnas kondition och kvalité en nyckelroll i att hitta en balans mellan älgpopulation och brukandet av skogen, speciellt i områden med stark rovdjurspåverkan. Enligt rörelsemönster av de 51 GPS-märkta älgarna består älgpopulationen i Ljusdalsområdet till ungefär hälften av stationära och hälften av vandringsälgar. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider hur mycket de förflyttar sig och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som överlappar delvis, och en del har i stort sett helt överlappande områden. I medel omfattar älgkornas hemområde 3 380 ha och älgtjurarnas 5 570 ha. Älgarnas årliga hemområden fördelas relativt jämnt mellan älgförvaltningsområdena (ÄFO) Ljusdal-Ramsjö och Ljusan-Voxnan med en något större andel av hemområden i Gävleborgs län än Jämtlands län. Några enskilda älgar har delar av sina hemområden i andra ÄFO (t ex Berg och Noppikoski). Vandringsälgarna börjar röra på sig i aprilmånad och de flesta rör sig inte mer än 20 km från området där de tillbringar vintern. Många återvänder först kring eller efter årsskiftet när älgjakten är i stort sett avslutad. I kontrast till andra studieområden ser vi ett ’omvänt’ vandringsmönster för en del älgar för vissa år i Ljusdal, där älgarna förflyttar sig långt till andra områden i februari/mars och återvänder till sina ’vinterområden’ där de har varit året innan i maj för att tillbringa resten av året där. Våra observationer och resultat visar att nuvarande ÄFO-gränsdragning klyver älgarnas vandringar (t ex Ljusdal-Ramsjö Äfo och Bergs Äfo). Detta ser man tydligt där älgar följer bland annat fångstgropssystem. Därför kan det finnas ett behov av att man ser över nuvarande gränsdragningar i denna del av studieområdet. Skillnad i livsmiljönyttjande är liten mellan älgarnas vinter- och vår/sommarområden som delvis förklaras av en stor variation mellan älgar och år såväl som en stor andel stationära älgar som tillbringar hela året i stor sett samma område. Tallskog och ungskog är i bägge säsonger de dominerande livsmiljöer älgarna väljer. Under vintertid ser vi dessutom också att älgar tillbringar en del av sin tid i granskog och våtmarker. Under vår/sommar dominerar brandfält livsmiljöval för en del av älgarna. Älgar lokaliserades framför allt på ställen där buskskikten var högre (>1 meter) och där träden inte var högre än 20 meter. Sammanlagt bekräftar en del observationer i Ljusdalsområdet vad vi har sett i andra områden, men vi har också lärt oss mycket nytt! Det är spännande att följa tidsresan hur älgar använder brandfältet och kommer nyttja det framöver, samt att lära sig mer om hur ett högt predationstryck påverkar bytesdjurens population. Studier inom Ljusdalsområde kommer fortsätta med ytterligare tre år. Under de kommande tre åren kommer vi fortsätta med frågeställningarna vi hittills har jobbat med, samt att vi fördjupar våra forskningsinsatser och samverkan mellan forskningsgrupperna. Vårt övergripande mål är att öka vår ekologiska förståelse av detta älg-björn-varg system i ett skogslandskap påverkat av människor såväl som att skapa ny kunskap som är relevant för viltförvaltning. En viktig orsak till att studieområdet i Ljusdal fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning. Älgarnas rörelse kan följas under https://wram.slu.se/public. Utöver denna SLU:s sida, har Sveaskog även låtit studierna få en egen facebooksida "Viltsamverkan i brandens spår" där färsk information läggs ut och där intresserade kan komma med inspel och egen information till projektet. Det är en del i att kommunicera i realtid med intresserade människor. Författarna ansvarar ensamma för innehållet i rapporten

Årsrapport GPS-märkta älgar och inventeringar i brandområdet 2021-2022 – fördelning, rörelse, livsmiljö, bärris och spillning

Nu har det redan gått två år sen vi sjösatte referensområdet ’Ljusdal’. Vi ser att årets observationer förstärker bilden vad vi såg året innan i området, samt vissa observationer liknar vad vi ser i andra studieområden, medan andra skiljer sig åt. Studieområdet i Ljusdal är speciellt i två avseenden som berör älgar direkt och därmed skiljer sig åt från andra studieområden: brandfältet och en hög täthet av brunbjörn. Som förväntat ser vi skillnader mellan olika älgindivider och resultaten liknar vad vi sett i andra delar av landet - en del älgar har helt skilda sommar- och vinterområden, andra har områden som överlappar delvis, och ett fåtal verkar ha i stort sett helt överlappande områden. Av de 39 älgar vi kunde följa under mars 2021-2022, var drygt hälften stationära där några älgar har förflyttat sig bara en kort sträcka mellan sitt vinter- och sommarområde. Den andra halvan hade klart avskilda säsongsområden där merparten höll sig inom 20-25 km radie till sitt vinterområde. Men vi kunde också följa några riktiga långvandrare! Tjugofem av de 39 GPS-märkta älgarna kunde vi lokalisera i brandfältet under året. Hur länge älgarna uppehöll sig inom brandområdet varierade mellan individerna. Stationära älgkor återfanns fler dagar inom området jämfört med vandringskorna. Älgarna nyttjade brandfältet framförallt under vegetationsperioden (maj-okt/nov) där några rörde sig inom brandområdet medan många älgar främst rörde sig i ytterkanterna. Alla kor, förutom F1874, F1887 och F1924, kalvade och vid hälften av kalvningarna föddes tvillingkalvar. Medelkalvningsdagen var 18:e maj. Sommaröverlevnaden av de årskalvar som föddes under kalvningssäsongen 2021 var mellan 17 och 26% fram till jaktstarten och låg därmed högre än året innan då överlevnad låg mellan 13-17 %. Sommeröverlevnaden är betydligt lägre jämfört med områden utan större rovdjur. I studieområdet i Ljusdal utsätts årskalvar för predation framförallt av björn. För en tredjedel av kalvarna som försvann under sommaren kunde vi verifiera björnpredation genom fynd i fält och för ytterligare en tredje del misstänker vi predation. Vid vinterkoll efter jakten var överlevnaden 12%. Insamlingen av prover under jakten resulterade i ca 70 käkar och 20 kompletta reproduktionsorgan från hondjuren. Medelåldern hos de bedömda fällda hondjuren var 8.4 år och hos tjurar 4.4 år, och de respektive slaktvikterna låg på ca 188.0 och 201.0 kg. Slaktvikten för kalv låg i snitt på 71.5 kg. Fetthalten i benmärgen var i medel 81% för kor, 70% för tjurar och 74% för kalvar. En viktig orsak till att försökspopulationen i Ljusdal fungerar så bra är det nära samarbetet med alla intresserade. Intresset är mycket stort, många olika användare är inne på hemsidan www.slu.se/alg-forskning. Författarna ansvarar ensamma för innehållet i rapporten