Uppvandring av ålyngel i Viskan – Årsrapport för 2023

Södra Cell Värö är ett massabruk med produktion sedan 1971. Brukets dammanläggning vid Viskans mynning utgör ett vandringshinder för uppvandrade ålyngel. ”Viskans ålplan” bildades 1980 för att gynna ålyngeluppvandringen genom att omplacera ål från dammanläggningen uppströms inom Viskans avrinningsområde. Ålyngel samlas in vid dammanläggningen varpå mängden sammanställs. Denna data används för att estimera uppvandringen av ål till Viskan och för att visa på långsiktiga trender. Ålyngel samlades in under maj – oktober 2023 via ålyngelledare i dammanläggningen. Ålyngel vägdes och antal estimerades två gånger i veckan under undersökningsperioden. Fångsten av uppvandrande ålyngel har totalt sett minskat över tid från undersökningarnas början (1971), men något högre nivåer har noterats de senaste tio åren. Fångsterna för 2023 var 33,37 kg, en minskning med 3,5 % från föregående år. Vad förändringar i fångsten av ålyngel beror på kan inte denna undersökning besvara, men relevant i sammanhanget är att rekryteringen av ålyngel har minskat kraftigt i hela utbredningsområdet, som sträcker sig över flera kontinenter

Uppvandring av ålyngel i Viskan : årsrapport för 2022

Södra Cell Värö är ett massabruk med produktion sedan 1971. Brukets dammanläggning vid Viskans mynning utgör ett hinder för uppvandrade ålyngel. ”Viskans ålplan” bildades 1980 för att gynna ålyngeluppvandringen och omplacera ål från dammanläggningen, uppströms inom Viskans avrinningsområde. I samband med den årliga insamlingen så utförs analyser av vilka effekter dammanläggningen har för uppvandringen av ålyngel i Viskan. Ålyngel samlades in under april-september via ålyngelledare i dammanläggningen. Ålyngel vägdes och antal estimerades två gånger i veckan under undersökningsperioden. Fångsten av uppvandrande ålyngel har totalt sett minskat över tid från undersökningarnas början, men något högre nivåer har noterats de senaste nio åren. Förändringar i fångsten av ålyngel kan inte kopplas till Södra Cell Värös verksamhet, utan beror snarare på storskaliga trendförändringar i ålrekryteringen till utbredningsområdet, som sträcker sig över flera kontinenter

Asköfjärden (Egentliga Östersjön) 2005–2021

Provfisket i Asköfjärden visar på ett fisksamhälle som har förändrats under tidsperioden 2005–2021, med minskande inslag av rovfisk och ett skifte till ett fisksamhälle dominerat av mesopredatorer med lägre trofisk nivå (fördelningen av fisk med olika typer av födoval). Samtidigt ökar totalfångsterna samt diversitetsindex. Fisksamhällets struktur har förändrats över tid. Abborre är den vanligaste arten i fångsterna följt av mört beräknat över alla år. Andelen abborre i fångsterna har minskat från omkring 60 procent under de första tio åren till cirka 20 procent under de senaste sju åren av provfiskeperioden. Under provfiskeperioden har strömming blivit vanligare. Fångsterna av strömming, nors, skarpsill, sik och id visar ökande trender, medan fångsterna av braxen och gädda har minskat under provfiskeperioden. Två arter som finns på Artdatabankens rödlista, torsk och lake, har fångats i provfisket. Den främmande arten svartmunnad smörbult fångades i provfisket för första gången 2018, och har därefter blivit allt mer förekommande i fångsterna. Diversitetsindex i provfiskefångsterna för Asköfjärden varierar mycket mellan år och har ökat över tid. Detta beror på en minskad förekomst av abborre i fångsterna och större inslag av till exempel strömming, nors och sik under senare år. Fångsterna av stora fiskar (större än 30 centimeter) har överlag varit låg. Fångsterna av stor abborre (större än 25 centimeter) uppvisar en minskande trend över tid och var som lägst under åren 2016–2017. Fångsterna av karpfiskar har varit större än fångsterna av abborre vid endast sju tillfällen, men har blivit vanligare under de senaste åren. Förändringar av antalet karpfiskar, abborre, rovfisk och storleken av abborre är indikatorer som används inom havsmiljödirektivet vid miljöstatusbedömning av kustfisksamhällen. Enligt den senaste bedömningen (baserad på provfiskeresultat från åren 2005–2016) anses Asköfjärden uppnå en god miljöstatus för förekomsten av abborre, karpfisk och rovfisk, dock med negativ trend för abborre och rovfisk. Storleksstrukturen hos abborre bedöms vara relativt skev, med förhållandevis få stora abborrar. Åldersanalyserna av abborrhonor visar att fångsterna främst består av individer som är upp till fyra år gamla samt att medellängden hos ett- till fyra- och sexåriga individer har ökat över tid. En genomsnittlig abborre vid viss ålder år 2021 är 5- 10 centimeter längre jämfört vid samma ålder år 2005. Detta antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsterna inte kan förklaras av långsammare tillväxthastighet

Biologisk recipientkontroll vid Södra Cell Värö : årsrapport för 2021

Södra Cell Värö är ett massabruk med produktion sedan 1971. Sammansättningen av ämnen i brukets processvatten har förändrats genom åren och i denna rapport har effekter och miljöpåverkan av brukets verksamhet undersökts, med fokus främst på livet i den marina omgivningen. Undersökningarna startade 1983, utförs årligen och omfattar analyser av vilka effekter Södra Cell Värös dammanläggning har för uppvandringen av ålyngel i ån Viskan, statusen för fisk- och evertebratsamhället i recipientområdet över tid, och inverkan på havsbotten i området kring brukets utsläppstub. Uppvandringen av ålyngel undersöks genom insamling i ålyngelledare från april– september. Fisk- och evertebratsamhället undersöks genom trålningar i september både i recipientområdet, Värö, och i referensområdet, Ustö. Från trålningarna analyseras antalet fiskar och arter, artdiversitet, och den genomsnittliga trofiska nivån i fisksamhället. Jämförelser görs även mellan de båda områdena över tid. Effekten av Södra Cell Värös utsläppstub på den lokala bottnen undersöks med filmning där visuell analys görs av bottenområdet kring tuben. Vid filmningen 2021 noterades få fastsittande arter på och runt tuben, samt vita fläckar som indikerar syrefria förhållanden på botten närmast tuben. Fångsten av uppvandrande ålyngel har totalt sett minskat över tid från undersökningarnas början, men något högre nivåer har noterats de senaste åtta åren. Förändringar i fångsten av ålyngel kan inte kopplas till Södra Cell Värös verksamhet, utan beror snarare på storskaliga trendförändringar i ålrekryteringen till utbredningsområdet, som sträcker sig över flera kontinenter. Den totala fångsten av fisk i trålundersökningarna har sett en minskning över tid inom referensområdet Ustö, medan fångsten inte förändrats inom recipientområdet Värö. Antalet fiskarter har statistiskt sett ökat över tid inom båda områdena. Utvecklingen mellan områdena skiljer sig inte åt gällande fångstmängd av fisk. Fångsten av ryggradslösa djur i provfisket över tid skiljer sig inte mellan Värö och Ustö, och har ökat inom båda områdena. Det totala antalet ryggradslösa arter har också ökat inom båda områdena sedan trålningsfiskets början. Inom Värö påvisas en positiv trend i artdiversitet i fångsten över tid, medan fångsten inom Ustö inte visar på någon förändring i artdiversitet. Inga signifikanta trender i trofisk nivå över tid kan påvisas och det fanns ingen skillnad i trofisk nivå mellan Värö och referensområdet Ustö. Den trofiska nivån kunde till stor del härledas till den höga abundansen av sandskädda som var den dominerande arten i fångsten. Individerna i fångsten var generellt små. Torsk har minskat i abundans både vid Värö och inom referensområdet, och individerna i fångsten var små och sannolikt unga. Sjukdomskontroll utfördes på samtliga fångade fiskar, och inga synliga yttre sjukdomssymtom observerades

Biologisk recipientkontroll vid Ringhals kärnkraftverk : årsrapport för 2021

Ringhals kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter. På grund av intag och utsläpp av havsvatten som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat av undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2021. Fokus i årsrapporten ligger på samhället av fisk och skaldjur, förluster av ägg, larver och yngel i kylvattenvägarna samt förekomsten av främmande arter. I kylvattenintaget utförs under våren två olika årliga provtagningar för att övervaka förlusterna i kraftverket, en provtagning av fiskägg och fisklarver, och en provtagning av yngel och juvenil fisk. I ägg- och larvprovtagningen 2021 var den vanligaste förekommande fiskäggen ägg från plattfiskar och torsk, medan de vanligaste fiskarterna i fångsten av fisklarver var rötsimpa, rödspätta och tobis. Provtagningen i kylvattenintaget efter juvenil fisk och yngel är till stor del fokuserad på fångsterna av glasål (Anguilla anguilla). Fångsterna av glasål har minskat kraftigt sedan 1980-talet. Minskningen har varit likartad i hela utbredningsområdet (Europa, norra Afrika samt västra Asien) och är inte ett resultat av förlusterna i kylvattenintaget. Effekten av utgående uppvärmt kylvatten undersöks genom årliga provfisken på tre lokaler: recipientområdet vid Ringhals, som påverkas av kylvattnet, referensområdet vid Vendelsö, som är opåverkat av kylvatten, och området vid Norra Horta, som är delvis påverkat av kylvattnet. Provfisket genomförs årligen vid två perioder, under april och augusti. År 2021 var skärsnultra den vanligaste fiskarten vid provfisket. Generellt var förekomsten av varmvattengynnade arter högre i recipientområdet och förekomsten av kallvattengynnade arter högre i referensområdet. Totalfångsten av strandkrabba var hög i samtliga lokaler och fiskeperioder med kulmen i recipientområdet i augusti. För att undersöka eventuell förekomst av invasiva främmande arter genomförs årliga dykkarteringar utanför kraftverkets kylvattenutsläpp. År 2021 observerades tre invasiva främmande arter av alger (sargassosnärja, rödsvansing och japantofs) och en invasiv främmande djurart (japanskt jätteostron)

Biologisk recipientkontroll för Ringhals kärnkraftverk – Årsrapport för 2023

Ringhals kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter. På grund av intag och utsläpp av havsvatten som kyler processen i kraftverket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i ett biologiskt recipientkontrollprogram. Föreliggande årsrapport presenterar resultat av undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2023. Fokus i årsrapporten ligger på samhället av fisk och skaldjur, förluster av ägg, larver och yngel i kylvattenvägarna samt förekomsten av främmande arter.I kylvattenintaget utförs varje vår två olika provtagningar för att övervaka förlusterna av olika fiskstadier i kraftverket: En provtagning av fiskägg och fisklarver med en bongohåv samt en provtagning av yngel och juvenil fisk med en modifierad Isaac-Kiddtrål. I ägg- och larvprovtagningen 2023 var de vanligaste förekommande fiskäggen små plattfiskägg (skrubb- och sandskädda) och de vanligaste fisklarverna sandskädda och skrubbskädda. Provtagningen i kylvattenintaget efter juvenil fisk och yngel är till stor del fokuserad på fångsterna av glasål (Anguilla anguilla). Fångsterna med Isaac-Kiddtrålen 2023 dominerades av klarbult följd av sillyngel, tobisyngel och glasål.Effekten av utgående uppvärmt kylvatten undersöks genom årliga provfisken med ryssjor på tre lokaler: recipientområdet vid Ringhals som direkt påverkas av kylvattnet, ett område vid Norra Horta som är delvis påverkat av kylvattnet och ett referensområde vid Vendelsö som är opåverkat av kylvatten. Provfisket genomförs två gånger per år, under april och augusti. För 2023 var skärsnultra generellt den överlägset vanligaste fiskarten vid provfisket på samtliga fiskade lokaler, förutom i referensområdet under april där torsk var vanligast. Mest skärsnultra fångades vid Norra Horta. Generellt sett var arter som föredrar varmare vatten vanligare i recipientområdet och arter som föredrar kallare vatten vanligare i referensområdet. Totalfångsten av strandkrabba var stor på samtliga lokaler under båda fiskeperioderna, med de största fångsterna i recipientområdet i augusti.Området kring renshusledningens utlopp undersöktes med ROV (Remotely Operated Vehicle) för att visuellt inspektera påverkan på botten. Utsläpp och sedimentation av skaldelar från musslor och krabbor har i år, liksom förra året, minskat till följd av relativt lågt kylvattenflöde.För att undersöka eventuell förekomst av invasiva främmande arter genomfördes en dykkartering i tre områden: recipientområdet vid Ringhals, Norra Horta och Vendelsö. Sammantaget för de tre områdena observerades fem invasiva främmande arter av alger (rödsvansing, japantofs, japanplym, hamndun och brunalgen, japansk sargassotång) samt en främmande djurart (stillahavsostron). Utöver dykkarteringen efter invasiva arter så hittades även den invasiva asiatisk blåskrabban under provfisket i april. Samtliga främmande arter är kända på svenska västkusten sedan tidigare

Faktablad – Resultat från övervakningen av kustfisk

• Provfisket i Barsebäck har utförts med ryssjor i augusti varje år sedan 1977, förutom 2020. Från och med 2021 utförs fisket med reviderat provfiskemetod. Fisket var ursprungligen en del av kontrollprogrammet för kärnkraftverket. I detta faktablad presenteras resultat från år 1999 och framåt, eftersom effekten från de numera stängda reaktorerna varit obetydlig från det året. • Omgivningsfaktorerna temperatur, salthalt och siktdjup vid fiske har fluktuerat under åren 1999–2022 utan att några trender kan urskiljas. • Resultaten visar att det kustnära fisksamhället i Barsebäck har förändrats sedan 1999 där antalet mesopredatorer (icke-rovfisk) har ökat. • Stor fisk i fångsten har oftast varit ål eller torsk. Ål har bortsett från 2005 och 2010 varit talrikast i fångsten sett till individer över MRB (minsta referensstorlek för bevarande). • Det totala antalet fiskar i fångsten har ökat under perioden 1999–2019. Detta förklaras av att flera arter som skrubbskädda, abborre och tånglake visar en ökande trend. • Den vanligaste arten i fångsten, med avseende på antal, har varit strandkrabba som i snitt svarat för 75 procent av fångsten. Den vanligaste fiskarten till antalet har varit ål (gulål och blankål) tätt följt av tånglake, skrubbskädda och torsk som vardera stått för 3–4 procent av fångsten. • Fyra arter som har förekommit i fångsten återfinns på ArtDatabankens rödlista (version 2020): torsk, lyrtorsk, vitling och ål. • Under provfisket 2021 och 2022, som utfördes enligt den reviderade provfiskemetoden, har ansträngningen minskat och fler djupstrata tillkommit. Shannon-Wieners diversitetsindex låg 2021-2022 på liknande nivå som provfisket enligt den äldre fiskemetoden 1999-2019. • Den invasiva främmande arten svartmunnad smörbult fångades för första gången i Barsebäck 2021 och återfanns i fångsten 2022

Lagnö (Egentliga Östersjön) 2002–2021

• Sedan provfiskets start 2002, med undantag för 2015–2017 då mört dominerade, har fångsten vid Lagnö dominerats av abborre, följt av mört, strömming, gärs och nors. • Den totala fångsten av fisk har ökat sedan provfiskets start 2002. Detta beror till stor del på den stora andelen av abborre och mört som också har ökat över tid. Under 2021 så utgjorde abborre och mört 39, respektive 37 procent av den totala fångsten. Den största totala fångsten av fisk noterades under 2020. Mört, strömming, löja, sarv och sutare har ökat i fångsten medan gädda har minskat. Totala antalet fångade individer av löja, sarv, och gädda är dock liten så att trenduppskattningar ska tolkas med försiktighet. • Fångsten av karpfiskar har ökat över tid. Detta beror främst på att fångsten av mört, den vanligaste karpfisken i provfiskefångsten, har ökat. Även fångsten av karpfiskarna löja och sarv har ökat. • Antalet fångade fiskarter per år har varierat mellan åren och det går inte att se någon trend som visar på förändrat artantal. Det finns några arter som tidigare fångats, men som inte förekommit under senare åren, som till exempel gädda, id, vimma, braxen och gös. Ruda fångades dock för första gången i provfisket och id fångades för första gången sedan 2003. • Fångsten av stora individer har minskat sedan provfiskets start, generellt för alla arter (> 30 centimeter) och specifikt för abborre (> 25 centimeter). Även indikatorn L90 för abborre (storleken på individen vid den 90:de percentilen i längdfördelningen) har minskat över tid. Möjliga förklaringar kan vara ett ökat fisketryck eller en ökad predation. • Den trofiska medelnivån har minskat över tid. Detta beror på att det i början av provfiskeperioden fanns större andel rovfiskar (främst abborre) med högre trofisk nivå och färre karpfiskar (främst mört) med lägre trofisk nivå i fångsten jämfört med i slutet av provfiskeperioden. • Åldersanalys av abborrhonor visar att medellängden för ett till femåriga individer har ökat sedan provfiskets början. Detta beror dock huvudsakligen på en stor ökning sedan 2018. Detta antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsten inte kan förklaras av en långsammare tillväxthastighet. • Ingen individprovtagning och åldersanalys gjordes på sik under 2021

Biologisk recipientkontroll för Ringhals kärnkraftverk : årsrapport för 2022

Ringhals kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter. På grund av intag och utsläpp av havsvatten som kyler processen i kraftverket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande årsrapport presenterar resultat av undersökningarna inom kontrollprogrammet för 2022. Fokus i årsrapporten ligger på samhället av fisk och skaldjur, förluster av ägg, larver och yngel i kylvattenvägarna samt förekomsten av främmande arter. I kylvattenintaget utförs under våren två olika årliga provtagningar för att övervaka förlusterna av olika fiskstadier i kraftverket: En provtagning av fiskägg och fisklarver med en Bongohåv, och en provtagning av yngel och juvenil fisk med en modifierad Isaac-Kidd-trål. I ägg- och larvprovtagningen 2022 var de vanligaste förekommande fiskäggen från torsk och de vanligaste fisklarverna från skrubbskädda och tobis (kust-/havs-). Provtagningen i kylvattenintaget efter juvenil fisk och yngel är till stor del fokuserad på fångsterna av glasål (Anguilla anguilla). Fångsterna med Isaac-Kidd-trålen 2022 dominerades av sillyngel följt av klarbult, tobisyngel och glasål. Effekten av utgående uppvärmt kylvatten undersöks genom årliga provfisken på tre lokaler: recipientområdet vid Ringhals, som påverkas av kylvattnet, referensområdet vid Vendelsö, som är opåverkat av kylvatten, och området vid Norra Horta, som är delvis påverkat av kylvattnet. Provfisket genomförs två gånger per år, under april och augusti. För 2022 var skärsnultra generellt den vanligaste fiskarten vid provfisket, förutom under april i referensområdet där stensnultra var vanligast. Generellt var förekomsten av varmvattengynnade arter högre i recipientområdet och förekomsten av kallvattengynnade arter högre i referensområdet. Totalfångsten av strandkrabba var hög i samtliga lokaler och fiskeperioder, med kulmen i recipientområdet i augusti. Området kring renshusledningens utlopp undersöktes med ROV (Remotely Operated Vehicle) för att visuellt inspektera påverkan på botten. Utsläpp och sedimentation av skaldelar från musslor och krabbor har även i år minskat till följd av relativt lågt kylvattenflöde. För att undersöka eventuell förekomst av invasiva främmande arter genomfördes en dykkartering i fem områden utanför kraftverkets kylvattenutsläpp. Sammantaget för de fem områdena observerades det sex invasiva främmande arter av alger (rödsvansing, japantofs, japanplym, agaralg, japansk sargassotång, och grönalgen klykalg) samt en främmande djurart (stillahavsostron). Utöver dykkarteringen så hittades även blåskrabba under provfisket i april. Samtliga främmande arter är kända på svenska västkusten sedan tidigare

Faktablad – Resultat från integrerad kustfiskövervakning 2023

I det här faktabladet sammanfattas resultaten från sju områden längs den svenska kusten inom programmet integrerad kustfiskövervakning för perioden 2002-2022. Områden är Fjällbacka och Vendelsö i Västerhavet, Torhamn, Hanöbukten och Kvädöfjärden i Egentliga Östersjön, samt Forsmark och Holmöarna i Bottniska viken. Syftet med den integrerade kustfiskövervakningen är att kartlägga fiskbeståndens status samt fiskens hälsotillstånd och miljögiftsbelastning för att upptäcka förändringar som indikerar storskalig påverkan av miljöhot som eutrofiering, miljögifter, klimatförändringar och andra miljöfaktorer. Resultaten från övervakningen visar att miljöförhållandena, kvantifierat som siktdjup, vattentemperatur och salthalt, har varit relativt stabila i alla provfiskeområden. De förändringar som observerats inkluderar en minskning i vattentemperaturen över tid i Holmöarna och Kvädöfjärden och en fördubbling av siktdjupet i Fjällbacka. Undersökningarna av fiskbeståndens status visar att diversiteten i fisksamhället har ökat i Torhamn och Kvädöfjärden, medan den trofiska medelnivån minskat i alla områden utom Torhamn, Vendelsö och Fjällbacka. De fiskarter som ökat i förekomst i provfiskena är ål i Fjällbacka, karpfiskar i Kvädöfjärden och Holmöarna, mesopredatorer i Hanöbukten, sik i Holmöarna, gös i Kvädöfjärden, samt strömming/sill i Forsmark, Torhamn och Hanöbukten. De arter som minskat i fångsterna är stensnultra och skrubbskädda i Fjällbacka och Vendelsö, gös i Forsmark, och gädda i Torhamn. Abborren är en indikatorart i det kustnära fisksamhället i Östersjön och det finns en tendens till minskande provfiskefångster av arten i alla områden i Östersjön, men inga signifikanta trender. Storleken på de stora abborrarna, kvantifierad genom indikatorn L90, har dock inte ändrats under den studerade tidsperioden. Alla områden utom Torhamn har värden för L90 över gränsvärdet vilket indikerar en generell god status. Trots att storleken hos stora abborrar har varit relativt konstant i de undersökta områdena, har dess längd vid ålder generellt ökat i alla provfiskeområden, vilket indikerar snabbare tillväxt hos fisken. Resultaten från undersökningarna av fiskens hälsa visar inga tydliga tecken på förändring i tånglakens reproduktion men förekomst av onormala yngel har observerats i alla provfiskeområden. Under enstaka år överskrids dock det föreslagna gränsvärdet för den naturliga bakgrundsnivån. Även om andra hälsoparametrar hos abborre och tånglake tyder på en negativ påverkan, så finns tecken på att den negativa utvecklingen har planat ut under de senaste åren i alla undersökta områden. Till exempel har den tidigare observerade tidstrenden med minskning i den relativa gonadvikten hos abborrhonor avstannat men den ligger fortfarande cirka 30 procent lägre jämfört med 1980-talet, något som skulle kunna förklaras av fiskens ökade tillväxt men även av flera andra miljöfaktorer samt miljögiftsexponering. Även om den tidigare ökningen i aktiviteten av avgiftningsenzymet EROD hos abborre har avstannat, så ligger den fortfarande på en högre nivå jämfört med 1980-talet. Detta sammantaget med starkt ökade aktiviteter av leverenzymerna glutationreduktas och katalas under senare år indikerar att fisken periodvis är exponerad för organiska miljögifter och ökad oxidativ stress. Dessutom observeras tecken på påverkat immunförsvar och ämnesomsättning. Hälsotillståndet hos skrubbskädda i Hanöbukten, där undersökningarna startat så sent som 2017, visar få förändringar vilket trots den korta tidsperioden kan tyda på stabil hälsa. Halterna av flertalet metaller och organiska miljögifter i abborre, tånglake och sill visar generellt inga tydliga trender under den undersökta tidsperioden. Medan kvicksilverhalterna minskar i tånglake, syns inga trender i abborre. Halterna ligger över EU:s gränsvärde för kvicksilver i toppredatorer med undantag för sill, men under gränsvärdet för skydd av människans hälsa vid konsumtion av fiskeriprodukter. Två metaller vars halter ökar i fisken är koppar i både abborre och tånglake i Kvädöfjärden, och kadmium i tånglake i Kvädöfjärden. Pesticiden hexaklorbensen minskar i sill i Hanöbukten men ökar i abborre i Holmöarna, och för PCB-varianten PCB-153 går halterna ner i abborre i Holmöarna och i tånglake i Kvädöfjärden. För perfluoroktansulfonsyra (PFOS) syns inga trender med undantag för en nedåtgående trend i Hanöbukten. Alla arter ligger under EU:s gränsvärde men för abborre i Kvädöfjärden ligger halterna väldigt nära gränsvärdet. Sammantaget visar resultaten från övervakningen i många fall en, i många fall, icke önskad utveckling av de studerade fisksamhällena. Övergödning, klimatförändring, möjlig påverkan från både kända och okända miljögifter, samt förändringar i den kustnära födoväven med ökande populationer av säl, fiskätande fågel och spigg, är alla i kombination möjliga förklaringar till det observerade tillståndet. Det finns även positiva signaler med ökande fångster av vissa känsliga arter, att den tidigare negativa trenden i fiskens hälsa avstannat, samt att det generellt finns få ökande trender under den undersökta tidsperioden i halterna av de studerade metallerna och organiska miljögifterna. Oroande är dock att de negativa förändringarna som observeras sker i referensområden som kan anses vara relativt opåverkade av direkt mänsklig aktivitet. Att det därtill finns brister i förståelsen för de bakomliggande orsakerna till förändringarna i kustfiskens hälsotillstånd och fisksamhällets sammansättning och funktion, gör det angeläget att kartlägga påverkan på kustfisken från okända och kända miljögifter som inte övervakas i dag i samspel med andra miljöfaktorer som övergödning, klimatförändringar och förändrad födovävsstruktur