The Importance of CTLA-4 and HLA Class II for Type 1 Diabetes Immunology

Type 1 Diabetes (T1D) is a serious chronic disease that results from an autoimmune destruction of the insulin-producing beta cells. Sweden has the second highest incidence of T1D in the world, and it affects more and more children each year. Genes controlling key functions of the immune system regulation of autoimmunity has been associated to T1D. Polymorphism in the Human Leukocyte Antigen (HLA) Class II is a major risk determinant for T1D but also Cytotoxic T lymphocyte Antigen 4 (CTLA-4) polymorphism can affect predisposition. Immune responses towards Glutamic Acid Decarboxylase 65 (GAD65), Insulin, insulinoma-associated antigen 2 (IA-2) and Heat Shock protein 60 have all been implicated in T1D pathogenesis. We aimed to study the effect and role of CTLA-4 and HLA Class II in the T1D immunity. By focusing on the immune responses associated to T1D in healthy children with risk genotypes we aimed to study immunological effects of T1D risk. We found that HSP60-peptide induced a higher IFN- response in subjects with risk associated CTLA-4 +49GG allele while GAD65 induced IL-4 secretion was lower in risk subjects. Individuals with T1D neutral HLA showed higher IFN- responses to GAD65 than DR3-DQ2 and DR4-DQ8 positive children. We did also detect that T1D patients have reduced IFN- responses to GAD65 compared to healthy children. Interestingly, HLA and CTLA-4 risk genotype seem to reduce those responses to become similar to responses of T1D patients. We also found that CTLA-4 and HLA risk is associated to reduced percentages of lymphocytes expressing intracellular CTLA-4 in healthy children. In another study we recorded maintained levels of CTLA-4 and TGF- mRNA responsiveness to GAD65 in recent onset T1D patients receiving ECP treatment although clinical outcome was certainly limited. In conclusion, HLA Class II risk genes but also CTLA-4 +49A/G to some extent, influence CTLA-4 capacity and T1D protective antigen-specific responses in a manner that might explain the genes’ predisposing and pathogenic capability.Varför har Sverige näst efter Finland världens högsta incidens av barndiabetes? Typ 1 diabetes (T1D) är vanligare i norra Europa och särskilt i de nordiska länderna. Genetisk profil, infektioner och andra miljöfaktorer påverkar en individs mottaglighet för T1D. Hittills är det dock okänt vad som till slut utlöser den process som leder till att aktiverade immunförsvarsceller ”byter sida” och förstör kroppens egna insulinproducerande celler i bukspottskörteln. Ett grundläggande problem utifrån immunförsvarets perspektiv är att kunna skilja mellan vän och fiende, dvs skilja skadliga bakterie- eller virusfragment från fragment som tillhör kroppen själv. För att lära sig vad som är vad, utbildas immunförsvarets dirigenter, T-cellerna (en sorts vita blodkroppar) i thymus-körteln. Där sorteras överreagerande celler bort och de som blir kvar skickas ut i kroppen för att hjälpa oss att hålla oss friska. En förutsättning för att cellerna ska kunna göra den här åtskillnaden är att de nedbrutna bakterie- och virusfragment i form av äggviteämnen, visas upp för andra vita blodkroppar. HLA klass II molekylen fungerar som en serveringsbricka och håller upp det som ätarceller hittat och brutit ned. Variationer i konstruktionskoden för HLA gör att risken för att utveckla T1D ökar eller minskar. Möjligen sker detta genom att de HLA-varianter som finns i 95 % av T1D patienter serverar äggviteämnen på ett sätt som immunförsvaret missförstår som farligt. Vissa virus har identiska sektioner med äggviteämnen i de insulinproducerande cellerna vilket gör att immunförsvaret skulle kunna missta betacellerna för virusinfekterade celler och attackera dem. Det har på senare år visat sig att utbildningssystemet i thymus inte fungerar perfekt, utan faktiskt släpper igenom en del överreagerande celler, som skulle kunna starta reaktioner mot kroppens egna celler. För att hindra detta utnyttjar immunförsvaret ett kontrollsystem bestående av regulatoriska signaler och T-celler (T-reg celler). Treg celler har till uppgift att hålla eventuella självreaktiva immunprocesser i schack och undervisa immunförsvaret att tolerera ofarliga äggviteämnen. Ett viktigt äggviteämne i detta kontrollsystem är CTLA-4. Det är en ytmarkör som finns i och på T-celler, och framförallt T-reg celler. CTLA-4 fungerar som en sorts tröskel, så det krävs en tillräckligt stark (=säker) hotsignal för att komma över denna tröskel så att immunförsvaret sen kan gå till attack. CTLA-4 aktivitet tros vara väldigt viktigt i de mekanismer som kan bromsa eller hejda utvecklingen av T1D. Dessa skyddande mekanismer är målet för en del av forskningen kring framtida behandlingar av T1D. Konstruktionskoden för CTLA-4 varierar något mellan olika personer. Några varianter har visat sig vara sammankopplade med ökad risk för T1D och andra sjukdomar där immunförsvaret överreagerar och angriper kroppens egna vävnader (så kallade autoimmuna sjukdomar). Tidigare studier har visat att immunförsvarets signalmolekyler, cytokiner, driver in systemet mot i huvudsak två olika profiler, Typ1 och Typ2. De här profilerna är en viktig del i den normala kampen mot virus och bakterier, men i vissa sjukdomar visas en övervikt av den ena eller den andra profilen. Typ1 är vanligare bland personer som utvecklar typ 1 diabetes, medan Typ2 verkar skydda. Både immunprofil och Treg celler går att spåra med hjälp av signaler som är karakteristiska för celltyperna. Populärt förfarande vid utredning av T1D-immunologi och genetik är att man antingen studerar signalerna inom immunförsvaret och dess inbördes förhållanden, eller att man studerar hur stor andel av individerna med en viss genvariant som utvecklar sjukdomen. Detta är förstås värdefull information, men det lämnar en kunskapslucka i relationen mellan gen och immunförsvar. Det som är unikt med vår forskning är att vi studerat just vad för effekt de genetiska förändringarna får på immunförsvaret och särskilt det immunreglerande proteinet CTLA-4. Vår hypotes är att genom att gruppera friska och sjuka individer för olika kända riskgener - och sedan studera deras immunreaktioner – så kan vi identifiera delar av den process som riskgenerna verkar genom. Vi har fokuserat vår forskning på att försöka ta reda på hur de olika varianterna i HLA och CTLA-4 påverkar immunförsvaret så att de insulinproducerande cellerna angrips. Vi har observerat att immunsvaret i individer med den sjukdomsassocierade varianten av CTLA-4 har en större övervikt mot typ 1 när det retas med ett särskilt äggviteämne som är intressant inom diabetesforskning. Vi kunde även observera att friska barn med HLA klass II risk att utveckla T1D reagerade med svagare Typ1 svar än barn med neutrala gener när deras celler retades med ett äggviteämne som verkar vara aktivt i sjukdomsmekanismen av T1D. Intressant nog verkar barn med HLA risk ha en responsprofil som liknar de barn som redan utvecklat T1D. Observationer från ett annat projekt visar tecken på att barn med både CTLA-4 och HLA risk har försämrad förmåga till att uppreglera tolerans. Cellernas depåer av äggviteämnet CTLA-4 som är en viktig aktör i den toleransprocessen, är lägre i friska barn med genetisk risk. Inom avhandlingen har vi dessutom studerat effekter på toleranssystemen efter behandling med en tidigare föreslagen terapikandidat vid T1D, fotoferes. Behandlingen som i princip gick ut på att en andel av de vita blodkropparna bestrålades med UV-ljus, hade begränsade kliniska resultat men vi kunde se att behandlingen verkade stödja toleranssystemen. Genom att studera centrala immunologiska mekanismer och gener starkt förknippade med T1D har vi kunnat observera interaktioner mellan dessa system. Om vi drar oss till minnes att 95% av individerna som utvecklar T1D har HLA risk, kan vi nära nog säga att HLA risk är nästintill en förutsättning för att senare utveckla sjukdom. Vi visar att friska barn med HLA risk har en försämrad kapacitet att motverka ett självreaktivt immunförsvar. Kan det alltså vara så att T1D föregås av en försämring av kontrollsystemen? Det är viktigt att fortsätta undersöka hur CTLA-4 och framförallt HLA påverkar immunförsvaret och vad det betyder för personer med riskvarianter av dessa gener. I framtiden kanske vår forskning leder till att vi blir bättre på att se vem som riskerar att bli sjuk och hur detta går till. Det är också av yttersta vikt att vi får en tydligare bild av hur dessa centrala toleransmekanismer verkar när vi utvärderar den möjliga effekten av det nu aktuella T1D-”vaccinet” Diamyd och andra kliniska terapiförsök

Open Access

Performance indicators for initial regional medical response to major incidents: a possible quality control too

Performance indicators for initial regional medical response to major incidents: a possible quality control tool

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Timely decisions concerning mobilization and allocation of resources and distribution of casualties are crucial in medical management of major incidents. The aim of this study was to evaluate documented initial regional medical responses to major incidents by applying a set of 11 measurable performance indicators for regional medical command and control and test the feasibility of the indicators.</p> <p>Methods</p> <p>Retrospective data were collected from documentation from regional medical command and control at major incidents that occurred in two Swedish County Councils. Each incident was assigned to one of nine different categories and 11 measurable performance indicators for initial regional medical command and control were systematically applied. Two-way analysis of variance with one observation per cell was used for statistical analysis and the post hoc Tukey test was used for pairwise comparisons.</p> <p>Results</p> <p>The set of indicators for regional medical command and control could be applied in 102 of the130 major incidents (78%), but 36 incidents had to be excluded due to incomplete documentation. The indicators were not applicable as a set for 28 incidents (21.5%) due to different characteristics and time frames. Based on the indicators studied in 66 major incidents, the results demonstrate that the regional medical management performed according to the standard in the early phases (1–10 min after alert), but there were weaknesses in the secondary phase (10–30 min after alert). The significantly lowest scores were found for Indicator 8 (formulate general guidelines for response) and Indicator 10 (decide whether or not resources in own organization are adequate).</p> <p>Conclusions</p> <p>Measurable performance indicators for regional medical command and control can be applied to incidents that directly or indirectly involve casualties provided there is sufficient documentation available. Measurable performance indicators can enhance follow- up and be used as a structured quality control tool as well as constitute measurable parts of a nationally based follow-up system for major incidents. Additional indicators need to be developed for hospital-related incidents such as interference with hospital infrastructure.</p

Uppföljning av Stop the Bleed-utbildning för räddningstjänsten

I ett samarbete mellan Linköpings universitet och MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har ett utbildningskoncept baserat på STB (Stop the Bleed) för svensk räddningstjänst tagits fram (Prytz &amp; Jonson, 2019). I samband med utvecklingen av utbildningen genomfördes pilotutbildningar under 2018 och 2019 med Sörmlandskustens Räddningstjänst, Räddningstjänsten i Eskilstuna och Västra Sörmlands Räddningstjänst. Forskning har visat att kunskaperna från utbildning i blödningskontrollerande åtgärder börjar förfalla så snart som 30 dagar efter genomförd utbildning (Pasley et al., 2018), liksom för andra kunskaper som hjärt-lungräddning (HLR; Madden, 2006; Moser &amp; Coleman, 1992; Broomfield, 1996, Zieber &amp; Sedgewick, 2018). Det finns därför ett behov av fler uppföljningsstudier efter utbildningar i blödningskontroll för att förstå hur kunskaper bibehålls över tid (Goralnick et al., 2020). Vidare finns även ett behov att följa upp den praktiska nyttan av utbildningar i blödningskontrollerande första hjälpen-åtgärder och effekten på räddningstjänstens förmåga.  Den aktuella studien är en uppföljningsstudie av pilotutbildningen som genomfördes 2018/2019. Forskningsfrågorna som ämnades besvaras i studien var: Hur har kunskaperna om blödningskontroll förändrats under den tid som gått sedan utbildningen 2018/2019?  Har den räddningstjänstpersonal som utbildades i blödningskontroll haft praktisk nytta av utbildningen? Hur förberedda upplevde de sig vara i de situationerna?  Har erfarenheter av skarpa situationer påverkat tilltron personalen har till sin egen förmåga att hantera svåra blödningar?  Studien genomfördes som en kvantitativ enkätstudie. Totalt deltog 48 representanter från räddningstjänsterna i Sörmland i studien. Resultatet visar inledningsvis att kunskapsnivån hos räddningstjänstpersonalen är fortsatt hög med goda resultat på kunskapsprovet. Nivån är dock något lägre 2021 än vad den var 2018/2019. Vidare visade resultaten att en majoritet av den räddningstjänstpersonal som svarade på enkäten har hanterat skarpa situationer med blödningar efter att de genomfört pilotutbildningen och att den upplevda nyttan med utbildningen var hög. Deltagarnas självförtroenden gällande hanteringen av skarpa situationer var högre efter utbildningen, jämfört med skarpa situationer de upplevt innan utbildningen. Över lag visar resultatet att denna typ av utbildning ökar räddningstjänstens förmåga att hantera händelser där det förekommer allvarliga blödningar, och att räddningstjänstpersonalen är positivt inställda till utbildningar i den form som gavs i pilotutbildningen 2018/2019

Informationsöverbelastning i ledningsfunktioner inom respons och räddning

Informationsöverbelastning är fenomenet där mängden tillgänglig information en beslutsfattare har tillgång till är så stor att den i sig leder till försämrade förutsättningar för beslutsfattande. Informationsöverbelastning är ett potentiellt framtida problem inom ledningssystem för respons och räddning, då nya informationskällor och mer effektiva datainsamlingsmöjligheter kan leda till en kraftigt ökad mängd information. En studie i två delar genomfördes för att undersöka informationsöverbelastning. Den första delen bestod av en litteraturöversikt över fenomenet både individuellt sett och från ett systemperspektiv. Den andra delen var en intervjustudie med 13 deltagare från svenska blåljusorganisationer som inkluderar polis, räddningstjänst och akutsjukvård. Deltagarna som intervjuades arbetar med ledning av räddning- och responsinsatser för mindre och större händelser på olika nivåer, från det operativa till det strategiska perspektivet. En tematisk analys på intervjumaterialet visade på fem teman rörande informationsöverbelastning i det svenska räddningssystemet: Man behöver information för att förstå lägesbilden, och man behöver en lägesbild för att förstå informationen Informationshantering är en medveten och manuell process Information är nyckeln till framgång men all information är inte användbar Informationsöverbelastning orsakad av mängden information är inte ett problem Informationsöverbelastning är ett strukturellt problem Sammantaget visar dessa teman att beslutsfattare i de svenska räddningssystemen arbetar manuellt, aktivt och medvetet med information och att de förlitar sig på sin tidigare erfarenhet för att kunna utföra sitt uppdrag effektivt. Vidare förlitar beslutsfattarna sig på själva ledningsstrukturen för att säkerställa att den information de tar del av är strukturerad, meningsfull och relevant för uppdraget och beslutsfattarens roll i ledningssystemet. Informationsöverbelastning sågs inte som ett aktuellt problem, då ledningsstrukturen ska fungera som ett filter mot irrelevant eller dåligt strukturerad information. Dock såg de intervjuade att informationsöverbelastning kan bli ett problem om beslutsstöd eller nya informationsflöden införs i ledningssystemen, utan att dessa är utvecklade specifikt för att fungera i det existerande arbetsflödet i ledningssystemen.A current issue in the command and control (C2) community is information overload. With more information available and more efficient information-gathering capabilities, modern C2 systems are faced with the problem that the human operators will be confronted with an information environment that may adversely impact their ability to do their jobs. To gain insight into this problem, an interview study was conducted focusing on Swedish emergency response C2 operators to investigate their views on information overload and how the phenomenon may be related to their work. Thirteen participants were recruited from three different Swedish agencies that engage in emergency response work: the police, rescue service, and medical emergency response. A thematic analysis was conducted to identify themes related to how Swedish emergency response C2 operators work with information and how they view information overload. A total of five themes were identified, showing that operators assess and integrate information manually to support their decision-making, mainly relying on their experience to do so, and that operators rely on the control structures of the C2 system to provide them with structured, rich, and relevant information. Operators do not view information overload as a present threat to their work environment, arguing that the C2 systems provide enough support to protect them from unnecessary information load. However, if information overload were to become an issue, operators felt that this would be caused by poorly implemented decision aids, and new information flows that would erode the control structures that support the operators

Triage performance of Swedish physicians using the ATLS algorithm in a simulated mass casualty incident : a prospective cross-sectional survey

Background: In a mass casualty situation, medical personnel must rapidly assess and prioritize patients for treatment and transport. Triage is an important tool for medical management in disaster situations. Lack of common international and Swedish triage guidelines could lead to confusion. Attending the Advanced Trauma Life Support (ATLS) provider course is becoming compulsory in the northern part of Europe. The aim of the ATLS guidelines is provision of effective management of single critically injured patients, not mass casualties incidents. However, the use of the ABCDE algorithms from ATLS, has been proposed to be valuable, even in a disaster environment. The objective for this study was to determine whether the mnemonic ABCDE as instructed in the ATLS provider course, affects the ability of Swedish physician's to correctly triage patients in a simulated mass casualty incident.Methods: The study group included 169 ATLS provider students from 10 courses and course sites in Sweden; 153 students filled in an anonymous test just before the course and just after the course. The tests contained 3 questions based on overall priority. The assignment was to triage 15 hypothetical patients who had been involved in a bus crash. Triage was performed according to the ABCDE algorithm. In the triage, the ATLS students used a colour-coded algorithm with red for priority 1, yellow for priority 2, green for priority 3 and black for dead. The students were instructed to identify and prioritize 3 of the most critically injured patients, who should be the first to leave the scene. The same test was used before and after the course.Results: The triage section of the test was completed by 142 of the 169 participants both before and after the course. The results indicate that there was no significant difference in triage knowledge among Swedish physicians who attended the ATLS provider course. The results also showed that Swedish physicians have little experience of real mass casualty incidents and exercises.Conclusion: The mnemonic ABCDE doesn't significantly affect the ability of triage among Swedish physicians. Actions to increase Swedish physicians' knowledge of triage, within the ATLS context or separately, are warranted

Uppföljning av Stop the Bleed-utbildning för räddningstjänsten

I ett samarbete mellan Linköpings universitet och MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har ett utbildningskoncept baserat på STB (Stop the Bleed) för svensk räddningstjänst tagits fram (Prytz &amp; Jonson, 2019). I samband med utvecklingen av utbildningen genomfördes pilotutbildningar under 2018 och 2019 med Sörmlandskustens Räddningstjänst, Räddningstjänsten i Eskilstuna och Västra Sörmlands Räddningstjänst. Forskning har visat att kunskaperna från utbildning i blödningskontrollerande åtgärder börjar förfalla så snart som 30 dagar efter genomförd utbildning (Pasley et al., 2018), liksom för andra kunskaper som hjärt-lungräddning (HLR; Madden, 2006; Moser &amp; Coleman, 1992; Broomfield, 1996, Zieber &amp; Sedgewick, 2018). Det finns därför ett behov av fler uppföljningsstudier efter utbildningar i blödningskontroll för att förstå hur kunskaper bibehålls över tid (Goralnick et al., 2020). Vidare finns även ett behov att följa upp den praktiska nyttan av utbildningar i blödningskontrollerande första hjälpen-åtgärder och effekten på räddningstjänstens förmåga.  Den aktuella studien är en uppföljningsstudie av pilotutbildningen som genomfördes 2018/2019. Forskningsfrågorna som ämnades besvaras i studien var: Hur har kunskaperna om blödningskontroll förändrats under den tid som gått sedan utbildningen 2018/2019?  Har den räddningstjänstpersonal som utbildades i blödningskontroll haft praktisk nytta av utbildningen? Hur förberedda upplevde de sig vara i de situationerna?  Har erfarenheter av skarpa situationer påverkat tilltron personalen har till sin egen förmåga att hantera svåra blödningar?  Studien genomfördes som en kvantitativ enkätstudie. Totalt deltog 48 representanter från räddningstjänsterna i Sörmland i studien. Resultatet visar inledningsvis att kunskapsnivån hos räddningstjänstpersonalen är fortsatt hög med goda resultat på kunskapsprovet. Nivån är dock något lägre 2021 än vad den var 2018/2019. Vidare visade resultaten att en majoritet av den räddningstjänstpersonal som svarade på enkäten har hanterat skarpa situationer med blödningar efter att de genomfört pilotutbildningen och att den upplevda nyttan med utbildningen var hög. Deltagarnas självförtroenden gällande hanteringen av skarpa situationer var högre efter utbildningen, jämfört med skarpa situationer de upplevt innan utbildningen. Över lag visar resultatet att denna typ av utbildning ökar räddningstjänstens förmåga att hantera händelser där det förekommer allvarliga blödningar, och att räddningstjänstpersonalen är positivt inställda till utbildningar i den form som gavs i pilotutbildningen 2018/2019

Fixation Differences in Visual Search of Accident Scenes by Novices and Expert Emergency Responders

Objective: We sought to investigate whether expert–novice differences in visual search behavior found in other domains also apply to accident scenes and the emergency response domain. Background: Emergency service professionals typically arrive at accidents only after being dispatched when a civilian witness has called an emergency dispatch number. Differences in visual search behavior between the civilian witness (usually a novice in terms of emergency response) and the professional first responders (experts at emergency response) could thus result in the experts being given insufficient or erroneous information, which would lead them to arrive unprepared for the actual situation. Method: A between-subjects, controlled eye-tracking experiment with 20 novices and 17 experts (rescue and ambulance service personnel) was conducted to explore expert–novice differences in visual search of accident and control images. Results: The results showed that the experts spent more time looking at task-relevant areas of the accident images than novices did, as predicted by the information reduction hypothesis. The longer time was due to longer fixation durations rather than a larger fixation count. Conclusion: Expert–novice differences in visual search are present in the emergency domain. Given that this domain is essential to saving lives and also relies heavily on novices as the first link in the chain of response, such differences deserve further exploration. Application: Visual search behavior from experts can be used for training purposes. Eye-tracking studies of novices can be used to inform the design of emergency dispatch interviews.Funding agencies: Swedish Civil Contingencies Agency (MSB) [2011-4957]</p

Framtidens skadeplats : intervjuer med landstingens beredskapssamordnare

Syftet med föreliggande studie var att genom intervjuer med beredskapssamordnare från Sveriges landsting försöka skapa en bild av hur uppfattningen var att skadeplatsen såg ut idag och skulle kunna kommat att förändras på sikt. Vidare önskade intervjustudien söka svar på frågor som rörde komplexiteten på skadeplatsen genom att diskutera ledningsförhållanden, samverkan med andra aktörer, alarmerings- och dirigeringsfunktionernas roll i det svenska sjukvårdsystemet samt hur ett möjligt arbete med ett återtagande av förmågan till ett civilt försvar skulle påverka systemet i sin helhet. Överlag har detta syfte uppnåtts genom ett rikt material kring relevanta frågeställningar som belyst ett flertal kritiska aspekter både i dagens situation men även för framtiden. Resultatet ger en relativt entydig bild av hur situationen uppfattas på landstingsnivå idag av personalen som behandlar beredskapsfrågorna. Den bild som målas upp fokuserar kanske främst på en upplevd avsaknad av centrala och nationellt övergripande styrningar vilket menligt påverkar förmågan att lyfta ledningsförmågan från regional till nationell nivå vid en större händelse som överstiger den regionala förmågan. Den svenska modellen för att hantera samhällsstörningar av idag är väl anpassad för att hantera händelser inom ramen för det egna länets geografiska område. Befintliga koncept för samverkan och samordning bedöms fungera bra i vardagen, exempelvis vid de vanligaste fallen av skadeplatser: trafik och brand. Detta innebär dock att systemet fungerar väl under förutsättning att händelsen är begränsad i såväl tid och rum som vad avser antalet drabbade. En större händelse eller flera händelser samtidigt på olika platser, särskilt om det finns försvårande faktorer såsom utsläpp av farliga ämnen eller en högre hotbild, skapar försvårande omständigheter som upplevs svårhanterliga idag. I ett framtida scenario upplevs även risken för dessa händelser och terrorattacker att öka. Avhängigheten av IT samt ett samhälle som i allt högre grad förlitar sig på ”just in time”-leveranser gör att sårbarheten har ökat och upplevs fortsätta göra det även i framtiden. Andra viktiga områden som lyfts är nuvarande och befarad framtida brist på kompetent personal samt att utbildnings- och övningsverksamhet inte kan bedrivas i önskvärd utsträckning, delvis på grund av personalbrist och –omsättning. Vidare syns den generella uppfattningen vara att det saknas ett tydligt ledarskap på nationell nivå då det sällan, om alls, utkommer några direkta styrningar rörande vad som skall uppnås och i vilken utsträckning. Detta har också påvisats i avsnittet ovan rörande före-, under- och efterperspektivet där det finns en klart övervägande del synpunkter på de två förstnämnda perspektiven. Nationell styrning är alltså något som uppfattas vara efterfrågat och då inte bara avseende ledning under insats utan även i frågor rörande enhetlig utrustning och metodik samt utbildnings- och övningsfrågor. Få respondenter har tagit upp efterperspektivet i någon större utsträckning men då det har förekommit har det framförallt berört erfarenhetshanteringsfrågor och den brist som upplevs finnas inom detta specifika område idag. Erfarenheter från den egna verksamheten, såväl i vardagen som vid insatser vid allvarliga händelser, behöver tas om hand, följas upp och sedan utgöra grund för ett levande utvecklingsarbete

Framtidens skadeplats : intervjuer med landstingens beredskapssamordnare

Syftet med föreliggande studie var att genom intervjuer med beredskapssamordnare från Sveriges landsting försöka skapa en bild av hur uppfattningen var att skadeplatsen såg ut idag och skulle kunna kommat att förändras på sikt. Vidare önskade intervjustudien söka svar på frågor som rörde komplexiteten på skadeplatsen genom att diskutera ledningsförhållanden, samverkan med andra aktörer, alarmerings- och dirigeringsfunktionernas roll i det svenska sjukvårdsystemet samt hur ett möjligt arbete med ett återtagande av förmågan till ett civilt försvar skulle påverka systemet i sin helhet. Överlag har detta syfte uppnåtts genom ett rikt material kring relevanta frågeställningar som belyst ett flertal kritiska aspekter både i dagens situation men även för framtiden. Resultatet ger en relativt entydig bild av hur situationen uppfattas på landstingsnivå idag av personalen som behandlar beredskapsfrågorna. Den bild som målas upp fokuserar kanske främst på en upplevd avsaknad av centrala och nationellt övergripande styrningar vilket menligt påverkar förmågan att lyfta ledningsförmågan från regional till nationell nivå vid en större händelse som överstiger den regionala förmågan. Den svenska modellen för att hantera samhällsstörningar av idag är väl anpassad för att hantera händelser inom ramen för det egna länets geografiska område. Befintliga koncept för samverkan och samordning bedöms fungera bra i vardagen, exempelvis vid de vanligaste fallen av skadeplatser: trafik och brand. Detta innebär dock att systemet fungerar väl under förutsättning att händelsen är begränsad i såväl tid och rum som vad avser antalet drabbade. En större händelse eller flera händelser samtidigt på olika platser, särskilt om det finns försvårande faktorer såsom utsläpp av farliga ämnen eller en högre hotbild, skapar försvårande omständigheter som upplevs svårhanterliga idag. I ett framtida scenario upplevs även risken för dessa händelser och terrorattacker att öka. Avhängigheten av IT samt ett samhälle som i allt högre grad förlitar sig på ”just in time”-leveranser gör att sårbarheten har ökat och upplevs fortsätta göra det även i framtiden. Andra viktiga områden som lyfts är nuvarande och befarad framtida brist på kompetent personal samt att utbildnings- och övningsverksamhet inte kan bedrivas i önskvärd utsträckning, delvis på grund av personalbrist och –omsättning. Vidare syns den generella uppfattningen vara att det saknas ett tydligt ledarskap på nationell nivå då det sällan, om alls, utkommer några direkta styrningar rörande vad som skall uppnås och i vilken utsträckning. Detta har också påvisats i avsnittet ovan rörande före-, under- och efterperspektivet där det finns en klart övervägande del synpunkter på de två förstnämnda perspektiven. Nationell styrning är alltså något som uppfattas vara efterfrågat och då inte bara avseende ledning under insats utan även i frågor rörande enhetlig utrustning och metodik samt utbildnings- och övningsfrågor. Få respondenter har tagit upp efterperspektivet i någon större utsträckning men då det har förekommit har det framförallt berört erfarenhetshanteringsfrågor och den brist som upplevs finnas inom detta specifika område idag. Erfarenheter från den egna verksamheten, såväl i vardagen som vid insatser vid allvarliga händelser, behöver tas om hand, följas upp och sedan utgöra grund för ett levande utvecklingsarbete