Prescribed fire is an effective restoration measure for increasing boreal fungal diversity

Intensive forestry practices have had a negative impact on boreal forest biodiversity; as a consequence, the need for restoration is pressing. Polypores (wood-inhabiting fungi) are key decomposers of dead wood, but, due to a lack of coarse woody debris (CWD) in forest ecosystems, many species are under threat. Here, we study the long-term effects on polypore diversity of two restoration treatments: creating CWD by felling whole trees and prescribed burning. This large-scale experiment is located in spruce-dominated boreal forests in southern Finland. The experiment has a factorial design (n = 3) including three levels of created CWD (5, 30, and 60 m(3) ha(-1)) crossed with burning or no burning. In 2018, 16 years after launching the experiment, we inventoried polypores on 10 experimentally cut logs and 10 naturally fallen logs per stand. We found that overall polypore community composition differed between burned and unburned stands. However, only red-listed species abundances and richness were positively affected by prescribed burning. We found no effects of CWD levels created mechanically by felling of trees. We show, for the first time, that prescribed burning is an effective measure for restoring polypore diversity in a late-successional Norway spruce forest. Burning creates CWD with certain characteristics that differ from what is created by CWD restoration by felling trees. Prescribed burning promotes primarily red-listed species, demonstrating its effectiveness as a restoration measure to promote diversity of threatened polypore species in boreal forests. However, because the CWD that the burning creates will decrease over time, to be functional, prescribed burns need to be applied regularly on the landscape scale. Large-scale and long-term experimental studies, such as this one, are invaluable for establishing evidence-based restoration strategies

Arters spridning i en grön infrastruktur

Denna rapport innehåller fem kapitel som tillsammans ska bidra med vetenskapligt faktaunderlag och vägledning i olika frågor om arters spridning och spridningsmöjligheter – eller konnektivitet som det också kallas. I kapitel 1 ges en översikt av hur arbetet med grön infrastruktur kan organiseras och hur kunskap om arters spridning och konnektivitet kan vägas in i analyser. Kapitel 2 ger en introduktion till facktermer och matematiska modeller som används för att beskriva arters spridning och konnektivitet. Kapitel 3 och 4 innehåller kunskapsöversikter med fokus på forskningsstudier av djurs, växters och svampars spridning i skog samt i andra terrestra landskapstyper (gräsmarker, våtmarker och fjäll). I kapitel 5 översätts det som framkommit i kunskapsöversikterna till vägledning om när och hur spridning och konnektivitet bör vägas in i analyser av grön infrastruktur

Leisure Physical Activity and the Risk of Fracture in Men

From a large cohort study with 35 years of follow-up, Michaelsson and colleagues conclude that regular sport activities can reduce the risk of fractures in older men

Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer

2015 års upplaga av den svenska rödlistan är den fjärde i ordningen. Den är baserad på IUCN:s rödlistningskriterier och revideras vart femte år. I rödlistan bedöms risken som enskilda arter av djur, växter och svampar löper att försvinna från Sverige. Bedömningen utförs av ArtDatabankens medarbetare i samverkan med över 100 externa experter, indelade i 14 expertkommittéer för olika organismgrupper. Under arbetet med 2015 års rödlista har tillstånd och trender bedömts för 21 600 arter och 1 318 lägre taxa (apomiktiska arter, underarter och varieteter), sammanlagt ca 22 900 taxa. Av de bedömda arterna klassificerades 2 029 som hotade (kategorierna CR, EN och VU) och 4 273 som rödlistade (inkluderar även kategorierna NT, RE och DD). Förhållandet mellan antalet rödlistade och antalet bedömda arter ar 19,8 %, vilket är ungefär samma värde som 2010 och 2005. I denna rapport jämförs antalet och andelen rödlistade arter mellan olika organismgrupper, biotoper, substrat och påverkansfaktorer. Texten ar indelad i en allmän del och åtta kapitel inriktade på olika landskapstyper. Landskapstyperna utgör en grov indelning av landets miljöer enligt följande kategorier: Skog, Jordbrukslandskap, Urbana miljöer, Fjäll, Våtmarker, Sötvatten, Havsstränder och Havsmiljöer. Skogen och jordbrukslandskapet är de artrikaste landskapstyperna med 1 800 respektive 1 400 arter som har en stark anknytning dit, och ytterligare flera hundra arter som förekommer där mer sporadiskt. De faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning, som båda utgör ett hot mot vardera ca 30 % av de rödlistade arterna. Avverkning minskar arealen av skog där naturliga strukturer och naturlig dynamik upprätthålls, och den orsakar därmed förlust av livsmiljöer. Igenväxning orsakas av ett antal faktorer, bland annat upphörande hävd (bete och slåtter), gödsling, trädplantering och brist på naturliga störningsregimer som t.ex. regelbundna översvämningar kring vattendrag och sjöar. Andra viktiga påverkansfaktorer är fiske, torrläggning av våtmarker, tillbakagång hos värdarter (främst alm och ask som drabbats av invasiva svampsjukdomar), klimatförändringar och konkurrens från invasiva arter. IUCN:s rödlisteindex beräknas för ett urval av de bedömda organismgrupperna. Rödlisteindex visar att skillnaderna mellan rödlistorna från 2000, 2005, 2010 och 2015 är små. Ett par undantag finns dock. Groddjur och stora däggdjur har fått en något förbättrad situation sedan 2000. Totalt förefaller det ändå som att trycket mot Sveriges artstock har förblivit relativt konstant under de senaste 15 åren

Blood Glucose and Risk of Incident and Fatal Cancer in the Metabolic Syndrome and Cancer Project (Me-Can): Analysis of Six Prospective Cohorts

Tanja Stocks and colleagues carry out an analysis of six European cohorts and confirm that abnormal glucose metabolism is linked with increased risk of cancer overall and at specific sites

Determining Vitamin D Status: A Comparison between Commercially Available Assays

Background: Vitamin D is not only important for bone health but can also affect the development of several non-bone diseases. The definition of vitamin D insufficiency by serum levels of 25-hydroxyvitamin D depends on the clinical outcome but might also be a consequence of analytical methods used for the definition. Although numerous 25-hydroxyvitamin D assays are available, their comparability is uncertain. We therefore aim to investigate the precision, accuracy and clinical consequences of differences in performance between three common commercially available assays. Methodology/Principal Findings: Serum 25-hydroxyvitamin D levels from 204 twins from the Swedish Twin Registry were determined with high-pressure liquid chromatography-atmospheric pressure chemical ionization-mass spectrometry (HPLCAPCI-MS), a radioimmunoassay (RIA) and a chemiluminescent immunoassay (CLIA). High inter-assay disagreement was found. Mean 25-hydroxyvitamin D levels were highest for the HPLC-APCI-MS technique (85 nmol/L, 95% CI 81-89), intermediate for RIA (70 nmol/L, 95% CI 66-74) and lowest with CLIA (60 nmol/L, 95% CI 56-64). Using a 50-nmol/L cut-off, 8% of the subjects were insufficient using HPLC-APCI-MS, 22% with RIA and 43% by CLIA. Because of the heritable component of 25-hydroxyvitamin D status, the accuracy of each method could indirectly be assessed by comparison of within-twin pair correlations. The strongest correlation was found for HPLC-APCI-MS (r = 0.7), intermediate for RIA (r = 0.5) and lowest for CLIA (r = 0.4). Regression analyses between the methods revealed a non-uniform variance (p<0.0001) depending on level of 25-hydroxyvitamin D. Conclusions/Significance: There are substantial inter-assay differences in performance. The most valid method was HPLCAPCI-MS. Calibration between 25-hydroxyvitamin D assays is intricate