Oljerelaterade miljögiftshalter i sediment och biota efter dieselspill i Himleån

Natten den 14 april 2022 skedde ett större dieselläckage efter en bränslestöld på fastigheten Varberg Signalen 14:1, Cylindervägen 12. Läckaget härrörde från en ovanjordscistern tillhörande Circle K. IVL Svenska Miljöinstitutet fick i uppdrag att undersöka drabbade vattenrecipienter, Himleån, Getteröns naturreservat och Farehammarsviken, med avseende på oljeföroreningsgrad och biologiskt viktiga komponenter. Uppdraget omfattade också att ge förslag på eventuella åtgärder och hur oljeutsläppet bör följas upp. Den 9–10 maj 2022 togs prover av sediment och biota på en rad platser längs Himleån, i Getteröns naturreservat och vid utloppet till Farehammarsviken. Dagvattenröret från området där olyckan skedde har sitt utlopp i ett mänskligt skapat biflöde till Himleån. I Himleån genomfördes provtagningen från utloppet ner till den punkt där ån rinner under väg 41 från strandkanten. På övriga platser längs ån provtogs sediment i åfåran med hjälp av Van Veen-huggare där detta var möjligt. Vid järnvägsbron (gränsen till naturreservatet) och vid Himleåns utlopp gjordes sedimentsprovtagningen från båt med Van Veen-huggare. Vid varje provtagningspunkt togs bilder och anteckningar för att dokumentera förhållandena på platsen. Vid fyra speciellt utvalda platser, varav en referenslokal uppströms olycksplatsen, genomfördes elfiske.Kemiska analyser av sedimentproverna visade på höga halter av alifater och PAH:er vid ett antal platser längs Himleån (provplats 2, 3 och 9) och i stora dammen inom Getteröns naturreservat (provplats 11, 14 och 16). I stora dammen var halterna höga främst i sediment från kanalen in mot den lilla dammen samt längs med stranden vid vägen. Utifrån de höga PAH-halter som påträffats i sedimenten vid dagvattenröret (provplats 2), men även med hänsyn till de förhöjda halter som påträffats vid andra provtagningsplatser i området, föreslogs uppföljande provtagning och analyser i dessa områden efter fågelsäsongen för att minimera störningarna. Resultaten från den uppföljande provtagningen skulle bidra till ett uppdaterat underlag för rekommendation om och var sanering bör utföras för att undvika eventuella biologiska effekter och vidare spridning av förorenat sediment. IVL rekommenderade också att absorptionslänsarna vid dagvattenutloppet skulle ligga kvar, åtminstone till resultaten från den uppföljande provtagningen analyserats för att kunna fånga upp lättare PAH:er. Analyser av fiskmuskel visade förhöjda halter PAH endast vid provplats 7 (Kockargården). Halterna överskred dock inte gränsvärdena för halter i fiskmuskel (HVMFS2019:25), men bör följas upp med ett senare elfiske för att utesluta följdeffekter av spill och åtgärder. Vid analyser av alger påvisades halter över referensprovet för PAH:er i samtliga prover. På tre platser (provplats 8, 10 och 16) överskreds gränsvärdet för kräftdjur och blötdjur (HVMFS 2019:25). Det saknas gränsvärden för vattenväxter. En uppföljande provtagning av gifter i sediment vid samma provplatser genomfördes av IVL 8 december 2022. Analyserna visade då för normaliserade värden inga kvarvarande detekterbara halter alifater eller PAH:er uppströms länsar vid dagvattenutloppet (provplats 2). Däremot hade halterna PAH nedströms länsar (provplats 3) ökat och översteg för floranten gränsvärde (HVMFS 2019:25). Även vid fågelskyddsområdet norr om dämmet (provplats 11) hade halterna PAH ökat och översteg för bens(g,h,i)perylen gränsvärde (HAV2018:31). IVL bedömer utifrån dessa resultat att provplats 3 efter länsar vid dagvattenutloppet bör saneras, gärna snarast innan våren tar fart. Här bör man ta kontakt med länsstyrelsen för att samråda kring lämpliga saneringsmetoder samt utarbeta en plan för efterkontroll. Analysresultat vid uppföljning av övriga provplatser föranleder inga åtgärder.Commissioned by Circle K Sverige AB.</p

Reindeer grazing has contrasting effect on species traits in Vaccinium vitis-idaea L. and Bistorta vivipara (L.) Gray

AbstractThat reindeer grazing can have large effects on plant communities is well known, but how reindeer grazing affects plant traits and plant carbon (C) and nitrogen (N) allocation has not been studied to the same extent. This study was conducted in a sub-arctic dry heath in northern Sweden. 17-year-old reindeer exclosures were used to test whether reindeer grazing affects the C:N ratio (a plant quality index), and the δ13C and δ15N (indicators of changes in C and N dynamics) as well as the C and N content of above- and below ground parts of the evergreen dwarf shrub Vaccinium vitis-idaea L. and the perennial forb Bistorta vivipara (L.) Gray. A lower C:N ratio was found in B. vivipara compared to V. vitis-idaea suggesting a higher grazing pressure on that species. We found that grazing reduced the total C content, by 26%, and increased the δ15N, by 1‰, in the leaves of B. vivipara, while no changes were observed in V. vitis-idaea. Fine roots of B. vivipara had higher δ13C (1‰) and δ15N (2.5‰) than the leaves, while such differences were not found in V. vitis-idaea. The results also highlight the importance of analysing both above- and belowground plant parts when interpreting natural variations in δ13C and δ15N

Experimental evidence of the long-term effects of reindeer on Arctic vegetation greenness and species richness at a larger landscape scale

1. Large herbivores influence plant community structure and ecosystem processes in many ecosystems. In large parts of the Arctic, reindeer (or caribou) are the only large herbivores present. Recent studies show that reindeer have the potential to mitigate recent warming-induced shrub encroachment in the Arctic and the associated greening of high-latitude ecosystems. This will potentially have large scale consequences for ecosystem productivity and carbon cycling. 2. To date, information on variation in the interactions between reindeer and plants across Arctic landscapes has been scarce. We utilized a network of experimental sites across a latitudinal gradient in the Scandinavian mountains where reindeer have been excluded from 59 study plots for at least 15 years. We used this study system to test the effect of long-term exclusion of reindeer on the abundance of major plant functional groups, the greenness indexes Leaf Area Index (LAI) and Normalized Difference Vegetation Index (NDVI), soil mineral nitrogen (N) and phosphorous (P), and species richness, and to determine whether the effect of reindeer exclusion is dependent on reindeer density, productivity, soil fertility or climate. 3. We found that NDVI and LAI, lichen and deciduous shrub abundances were largely reduced while soil mineral N was enhanced by reindeer. The direction and amplitude of other plant functional group responses to reindeer exclusion differed between forest and tundra as well as shrub- and herbaceous-dominated vegetation. Higher reindeer densities were related to decreased plant species richness in low -productive sites and to increased species richness in productive sites. 4. The relative reduction in LAI and associated absolute reductions of deciduous shrubs in response to reindeer were positively related to reindeer density, while the relative reduction in NDVI was not. Further, relative reductions in LAI and NDVI in response to reindeer were unrelated to climate and soil fertility. 5. Synthesis. Our results provide long-term experimental evidence highlighting the role of reindeer density in regulating plant species richness, global climate change induced greenness patterns and shrub encroachment at regional scales in the Arctic. These findings emphasize the need to consider reindeer in models predicting vegetation patterns and changes in high-latitude ecosystems.peerReviewe

Plant functional trait change across a warming tundra biome

Altres ajuts europeus: P.A.W. was additionally supported by the European Union Fourth Environment and Climate Framework Programme (Project Number ENV4-CT970586)P.A.W. was additionally supported by the European Union Fourth Environment and Climate Framework Programme (Project Number ENV4-CT970586).The tundra is warming more rapidly than any other biome on Earth, and the potential ramifications are far-reaching because of global feedback effects between vegetation and climate. A better understanding of how environmental factors shape plant structure and function is crucial for predicting the consequences of environmental change for ecosystem functioning. Here we explore the biome-wide relationships between temperature, moisture and seven key plant functional traits both across space and over three decades of warming at 117 tundra locations. Spatial temperature-trait relationships were generally strong but soil moisture had a marked influence on the strength and direction of these relationships, highlighting the potentially important influence of changes in water availability on future trait shifts in tundra plant communities. Community height increased with warming across all sites over the past three decades, but other traits lagged far behind predicted rates of change. Our findings highlight the challenge of using space-for-time substitution to predict the functional consequences of future warming and suggest that functions that are tied closely to plant height will experience the most rapid change. They also reveal the strength with which environmental factors shape biotic communities at the coldest extremes of the planet and will help to improve projections of functional changes in tundra ecosystems with climate warming

Plant functional trait change across a warming tundra biome

The tundra is warming more rapidly than any other biome on Earth, and the potential ramifications are far-reaching because of global feedback effects between vegetation and climate. A better understanding of how environmental factors shape plant structure and function is crucial for predicting the consequences of environmental change for ecosystem functioning. Here we explore the biome-wide relationships between temperature, moisture and seven key plant functional traits both across space and over three decades of warming at 117 tundra locations. Spatial temperature–trait relationships were generally strong but soil moisture had a marked influence on the strength and direction of these relationships, highlighting the potentially important influence of changes in water availability on future trait shifts in tundra plant communities. Community height increased with warming across all sites over the past three decades, but other traits lagged far behind predicted rates of change. Our findings highlight the challenge of using space-for-time substitution to predict the functional consequences of future warming and suggest that functions that are tied closely to plant height will experience the most rapid change. They also reveal the strength with which environmental factors shape biotic communities at the coldest extremes of the planet and will help to improve projections of functional changes in tundra ecosystems with climate warming