LVU och Europakonventionen - om lagligheten av att omhänderta unga över 18 år med stöd av LVU

Care provided by the Swedish social services shall, as a starting point, always be based on voluntary participation. Each person’s autonomy and integrity must be respected. However, interventions of these rights may be justified under certain circumstances. By applying the Act containing Special Provisions on the Care of Young Persons (hereinafter LVU), a child may be committed to compulsory care on account of his or her home environment, or because of his or her behaviour. LVU complements the Social Services Act (hereinafter SoL), which regulates voluntary care. Although LVU is primarily applicable in relation to children, young persons between 18 and 20 years may, under certain circumstances, be committed to compulsory care. 3 § LVU sets out the conditions for compulsory care on account of a person’s behaviour. It is on this ground that persons over the age of 18 may be committed to care. Such care may continue until that person’s 21st birthday. The compulsory care, as provided for by LVU, constitutes a significant intervention in a person’s life. The care may be provided in a family home or in an institutionalised accommodation. There are also certain accommodations, in which the young person is put under particular supervision. This form of accommodation may be used for the care of persons over 18 years. The European Convention on Human Rights was incorporated with Swedish law in 1995. Article 5 of the Convention contains the right to liberty and security. The article provides an exhaustive list of exceptions to the prohibition of depravation of liberty. The two categories that are particularly relevant to examine for the purpose of this thesis are, detention of minors, and detention for medical or social reasons, of drug addicts or alcoholics. The purpose of this thesis is to examine the legality of committing persons over the age of 18 to compulsory care in accordance with LVU, in relation to article 5 of the European Convention on Human Rights.Som utgångspunkt skall vården genom Socialtjänsten grundas på frivillighet, med respekt för varje människas självbestämmanderätt och integritet. Trots det avsteg från frivillighet, och det ingrepp i en persons såväl integritet, som självbestämmanderätt ett tvångsomhändertagande innebär, anses sådana ingripanden ändå vara försvarliga under vissa omständigheter. Genom tillämpning av lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, kan barn tvångsvis omhändertas på grund av sin hemmiljö, alternativt på grund av barnets eget beteende. Trots att LVU i första hand är tillämplig i förhållande till barn, kan även unga över 18 år, som ännu ej har fyllt 20 år, bli föremål för ett tvångsomhändertagande. Det är 3 § LVU som reglerar möjligheten att omhänderta en person på grund av dennes eget beteende, och det är denna grund som kan aktualisera vård av personer över 18 år. Sådan vård får som längst fortgå fram till dess att den unge fyller 21 år. Den vård som ges i enlighet med LVU innebär en mycket ingripande åtgärd i den omhändertagne personens liv. Vården kan ges i ett familjehem, eller i ett hem för vård eller boende. Det finns även hem med särskild tillsyn, som kan aktualiseras för personer som har beretts vård på grund av sitt eget beteende. Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, trädde i kraft den 1 januari 1995, genom vilken Europakonventionen inkorporerades med svensk rätt. Sedan dess gäller konventionen som lag här i landet. Artikel 5 i Europakonventionen reglerar rätten till frihet och personlig säkerhet. I en uttömmande lista framgår de kategorier under vilka ett frihetsberövande kan anses vara konventionsenligt. De två grunder som är mest relevanta för detta arbete är den som behandlar möjligheten att frihetsberöva underåriga för att de skall undergå skyddsuppfostran, samt grunden för frihetsberövande av missbrukare av alkohol eller droger. Arbetet syftar till att undersöka huruvida svensk lagstiftning i LVU gällande omhändertaganden av unga över 18 år, är förenlig med artikel 5 i Europakonventionen