Ett kondensat av nordsvensk matkultur

Recension av boken "Urfödan: om självhushållets mat hos folk i Lappland" (Ord & visor, 2015) av Lilian Ryd

Sustainability in Rural Development Based on Natural and Cultural Heritage

The historical landscape was a mosaic of fields, meadows and forests in small patches. Farmers had to rely on all available resources. But the changes in land use during the second half of the 20th century transformed the landscape, and the biological traces from customary use of yesteryears, e.g. the biological cultural heritage or bioheritage, are today threatened. Bioheritage includes species dependent on man’s customary uses, and traces of such use, e.g. elements, structures. A continuation of customary use is necessary for the preservation and maintenance of bioheritage for the future. However, the economic situation for small-scale farmers is today threatening this continuation. The question is: can nature and culture values and customary uses add value to products produced by the farmers and thus contribute to a continuation

Folklig kunskap, lokalt naturbruk och förhållandet till mångfalden

Idén med denna text är att dels lyfta fram det kulturella värdet hos biologisk mångfald, dels synliggöra den osynliga praktiska kunskap som naturbrukare runt om i landet besitter. Samtidigt visar kapitlet på variationen i vårt naturbruk. Sverige är ett avlångt land med en varierad natur. Från norr till söder sträcker sig landet nästan 160 mil långt och 50 mil brett. Vad gäller vegetationen så går den från lövskogsregionen i söder och öster över barrskogsregionen och vidare upp till fjällbjörksoch kalfjällsregionen i norr och nordväst. Sverige omfattar åtta odlingszoner, vilket skapar förutsättning för en mängd olika biotoper och lokala växt- och djursamhällen. Föga förvånande har det baserat på klimat, geografi och tillgängliga naturresurser över tid uppstått en mängd olika lokala kulturella variationer med egna särdrag och traditioner. En riklig lokal förekomst av en viss växt- eller djurart utgör en resurs och leder ofta till ett brukande som kan få ett kulturellt värde för det lokala samhället. I många fall kan ett sådant brukande av naturresurser bli en bärande och karaktäriserande del i den lokala kulturen och arbetsåret. Ofta handlar det om säsongsvisa resurser och det kan handla om såväl vilda som tama eller odlade arter. Det biologiska i landskapet bidrar till att forma den lokala kulturen. Exempel på sådana resurser och aktiviteter är ålfisket på kusten i Österlen, surströmmingsproduktionen längs Norrlandskusten, sikhåvning i Kukkolaforsen (se motsatt sida), alvarbete på Öland, fäbodbrukets utmarksbete i Mellansveriges och södra Norrlands skogsbygder och naturligtvis den samiska renskötseln. Inom de lokala traditionerna har också tamdjur kommit att bidra, såsom exempelvis lantrasen skånegås i skånsk gåstradition, rödkulla och fjällko i fäbod- och fjällbondekulturen, och grisen (oavsett ras) som allmän kulturell matsymbol. Lokalt/regionalt har också de odlade grödorna påverkat kulturen: linet i Hälsingland, Norrlands tunnbröd av kornmjöl och bruna bönor från Öland, Skånes sockerbetor, ängsäppelodling i östra Småland, äppelodling på Österlen och västeråsgurkan för att nämna något. Potatisens roll som nationell symbol och de olika lokala potatissorternas betydelse för det lokala kulturella medvetandet. Första veckan av älgjakten har fortfarande trots att vi är ett urbaniserat folk en närmast helig status i vissa landsändar och många utflyttade har en av sina självklara semesterveckor inbokad på höstkanten i den gamla hemtrakten. Där anglosaxiska länder har sin kalkon på juldagen så är julharen ett viktigt traditionellt inslag på många håll i landet. Sammantaget så gör det att vi lokalt i Sverige fortfarande kan tala om en ganska stor kulturell mångfald i naturresursutnyttjandet och att den dessutom styr den lokala och regionala identiteten. Även om sådana resurser idag sällan är avgörande för försörjningen har de fortfarande en stor kulturell betydelse

En fulständig swensk hus-hålds-bok af Reinerus Reineri Broocman

Broocmans hushållsbok i två volymer är det mest omfattande av de svenska exemplen på denna litteraturform. I detta bokverk skildrar Reinerus Reineri Broocman (1677–1738) allt vad man bör veta som ägare till en större gård – hur man praktiskt skulle bedriva jordbruk, trädgårdsodling, boskapsskötsel, skogsbruk, fiske, jakt, gruvdrift och mycket, mycket annat. Detta är en kommenterad nyutgivning av hans två hushållsläror som utkom 1736 respektive 1739. De utgör inte bara det mest omfattande svenska exemplet på denna typ av böcker, utan markerade även slutet på eran. Den första volymen innehåller ett nytryck av Broocmans En ful-ständig swensk hus-hålds-bok om swenska land-hushållningen i gemen och synnerhet … , utgiven 1736. Den andra volymen utgörs av en nyutgivning av Then swenska hus-håls-bokens andre del … , utgiven postumt första gången 1739. Boken innehåller även ett antal nyskrivna artiklar om Broocman och hans förlagsverksamhet, liksom även om hushållsböcker som typiska fenomen av sin tid. Dessutom finns fördjupningar i ämnen som nyttjandet av gårdens naturresurser, humanmedicin, veterinärmedicin och kokkonst. Reinerus Reineri Broocman föddes i en prästfamilj i den då svenska provinsen Livland, men tvingas under krigsåren att fly över östersjön. I Sverige kom han att bli kyrkoherde i Norrköping och som sådan såg han som sin uppgift att kunna delge sin församling uppbygglig litteratur från det tyska språkområdet. Men då förlagen i Stockholm inte var tillräckligt raska med utgivningen, beslöt han sig för att starta ett eget boktryckeri med förlagsverksamhet. Han förvärvade även ett större jordbruk, startade ett brännvinsbränneri och öppnade en krog – något som med dagens ögon kan synas märkligt för en präst. Men med tanke på hans bakgrund var det nog ett naturligt drag att sprida riskerna. Han hade tidigare sett lyckan vända i ett ögonblick och sin gamla hembygds byar brännas i kriget, och även i Norrköping fick han bevittna hur hans kyrka och församling brändes av ryska trupper 1719. Av Broocmans hushållsläror får man alltså lära sig att den är säker som har en diversifierad utkomst, är sparsam och nogsamt ser om sitt hus! Det diversifierade naturbruket han pläderade för var en försäkring för framtiden – något som inte heller har förlorat sin aktualitet idag