Working together for enhancement-led and voluntary institutional quality audit

The national QA system in Sweden does not any longer include assessment of the institutions’ internal QA procedures. The Experts Group on Quality at the Swedish Association for Higher Education (SHUF) has proposed and tested how voluntary audits can be performed by the institutions in collaboration, coordinated by SUHF. The audits have quality enhancement as its sole purpose. The audit method focuses on quality management, acknowledging the diversity of institutions and the national context. This paper includes results from pilot studies earlier this year. It is demonstrated how voluntary audits can be valuable as an external QA element in the institutions’ quality management. Using the audit as a voluntary and flexible element allows it to address the specific needs of the institutions and keeps the strain on human and financial resources limited

Field ionization of high-Rydberg fragments produced after inner-shell photoexcitation and photoionization of the methane molecule

We have studied the production of neutral high-Rydberg (HR) fragments from the CH4 molecule at the C 1s -> 3p excitation and at the C 1s ionization threshold. Neutral fragments in HR states were ionized using a pulsed electric field and the resulting ions were mass-analyzed using an ion time-of-flight spectrometer. The atomic fragments C(HR) and H(HR) dominated the spectra, but molecular fragments CHx(HR), x = 1-3, and H-2(HR) were also observed. The production of HR fragments is attributed to dissociation of CH4+ and CH42+ ions in HR states. Just above the C 1s ionization threshold, such molecular ionic states are created when the C 1s photoelectron is recaptured after single or double Auger decay. Similar HR states may be reached directly following resonant Auger decay at the C 1s -> 3p resonance. The energies and geometries of the parent and fragment ions have been calculated in order to gain insight into relevant dissociation pathways. (C) 2015 AIP Publishing LLC

Electronic state dependence in dissociation of core-excited water

Vattenmolekyler som spricker Sönderslagning av vattenmolekyler med hjälp av intensivt ljus har haft avgörande betydelse för evolutionen och därmed för människan och världen. Vatten finns överallt omkring oss, och så har det varit under nästan hela jordens historia. Detta examensarbete undersöker hur det går till när kemiska bindningar i vattenmolekylen bryts på grund av intensiv röntgenstrålning. Vattenmolekylen, som är den minsta byggstenen i vatten, består av två väteatomer och en syreatom. Atomerna är hårt bundna till varandra. När vattenmolekylen bryts sönder bildas mindre fragment. En av produkterna man kan få av vattenmolekyler är vätgas. Väteatomerna, som är mycket små och lätta, är en tiondel av vattnets vikt. Vätgas kan separeras från vattenmolekylen genom kemiska reaktioner. Redan idag finns det bilar och bussar som tankas med vätgas istället för bensin, etanol och biogas. För att få väte att släppa från vattenmolekylen måste man påverka de bindningar som håller ihop molekylen. En vattenmolekyl är mycket stabil, men ljus och strålning kan påverka dess inre struktur. Den kan byta form. Om man väljer strålning med rätt energi kan en bindning brytas och en väteatom blir fri. Fria väteatomer betyder att man kan utvinna vätgas. Den avgörande frågan är då när ljuset eller strålningen har precis den energi som behövs. I detta examensarbete har jag specifikt undersökt vad som händer när man bestrålar vattenmolekyler med röntgenstrålning med olika energi. En röntgenstråle är en mycket intensiv stråle av ljuspartiklar, fotoner. Varje foton bär med sig en liten men mycket bestämd mängd energi. När en lämplig foton träffar en vattenmolekyl kan molekylen ta över fotonens energi. En molekyl med överskottsenergi gör den sig snabbt av med den. Den kan göra sig av med en partikel, ofta en foton eller en elektron. Ibland gör sig syreatomen av med en eller båda sina väteatomer. Det experiment jag gjort mäter när detta händer och exakt hur fragmenten ser ut. Experimentet gjordes på forskningsanläggningen MAX-lab. Där kan vi generera en mycket stark röntgenstråle där alla fotoner har den energi som vi bestämmer. Det betyder att när en vattenmolekyl träffas av fotonen vet vi precis hur mycket överskottsenergi molekylen får. Vi varierar energin och mäter samtidigt hur molekylen beter sig. När molekylen gör sig av med en elektron så mäter vi dess egen energi. Samtidigt mäter vi vilka fragment som bildas. Man kan alltså mäta om vi får fria väteatomer eller inte. Farten på elektronen gör att vi kan se hur mycket överskottsenergi som finns kvar i fragmenten. All denna information är pusselbitar i ett detektivarbete där experimentets resultat ska kopplas till teoretiska beräkningar av hur en vattenmolekyl sitter ihop. Man kan säga att vi plockar isär vattenmolekylen för att se hur den ser ut på insidan.Water (H2O) is the most studied molecule in the history of science. Yet many things remain unknown about its nuclear motion and decay. In recent years some studies have been made on the behavior of core-excited water molecules and its subsequent Auger decay and dissociation. Particular attention has been drawn to the ultra-fast dissociation channel H2O* -> H + O*H, which occurs on a femtosecond time-scale in the H2O*(O1s^(-1)4a1^1) core-excited state. This study concerns the outcome of an electron energy resolved electron--ion coincidence (PEPICO) measurement on core-excited water . The experiments were carried out at the I411 beamline at the MAX II synchrotron in Lund. A setup consisting of a time-of-flight ion spectrometer and an electron energy analyser was used to measure the energy of Auger electrons in coincidence with the resulting ion fragments from the decay. Although this method implies intriguing features, issues concerning false coincidences and detector resolution leave room for improvement. The report discusses possible improvements of the experimental method and data analysis. We verify that ultra-fast dissociation channels exist, and we are able to directly observe the associated Auger decay O*H -> OH^+ + e^- in coincidence with the OH+ ionic fragments. In the same Auger electron energy region we study the spectator Auger decay to anti-bonding H2O+ electronic states. We find a state-specific effect where the intermediate state H2O*(O1s^(-1)2b2^1) has a strong preference for decay to states dissociating to OH + H+ , whereas H2O*(O1s^(-1)4a1^1)

Partners or Counterparts?: Student Involvement in Management and Quality Assurance at Lund University

There is an increasing demand from students and their organisations all over Europe for involvement in quality assurance. Today, this demand is met with a wide international understanding that student involvement is a key factor in quality assurance. Student representatives and organisations are involved in the development and execution of quality assurance processes in many higher education institutions. While involvement is desirable, it puts higher demands on student organisations to act professionally. Sweden has a long tradition of student involvement in higher education. Swedish legislation entitles students to representation in all decision-making and preparatory bodies at universities. At Lund University this has evolved into a student partnership model where student representatives have full insight as equal partners in university management. This has been a successful and appreciated model. This paper discusses how the partnership model has evolved, how it is maintained and how the student voice has changed

Dissociation of C 1s excited states of OCS

I alla tider och på alla platser har människan försökt förstå hur världen hänger ihop. Sökandet efter den substans som bygger världen har lett oss till upptäckterna av molekylerna, atomerna och atomernas byggstenar. Och när man tränger längre och längre in i materiens märkligheter finner man att svaren inte bara ligger i vad byggstenarna är, utan också hur de trivs med varandra. Växelverkan – hur partiklar visar för varandra vilka de är och var de finns – gör att materian kan sluta sig samman i strukturer som bygger universum. Den som vill förstå hur en samling atomer kan sättas ihop till alla material som vi omger oss med måste förstå hur atomerna sitter ihop. Vi måste veta hur atomerna beter sig när de är tillsammans. Vi vill veta hur atomerna föredrar att placera sig, och vad som händer när de blir störda. I det här arbetet har jag studerat en liten molekyl som består av tre atomer. Karbonylsulfid (OCS) består av tre atomer som sitter på rad. Molekylen är mycket nära släkt med koldioxid (CO2), man har bara bytt ut en syreatom mot en dubbelt så tung svavelatom. Svavelatomer och syreatomer är kemiskt väldigt lika. Man kan i många molekyler byta ut en syreatom mot en svavelatom utan att molekylens form ändras. Men eftersom svavelatomen är större och dubbelt så tung som syreatomen bör det finnas skillnader. OCS blir intressant att studera eftersom man har med både syre och svavel i var sin ända av molekylen. När en foton (en liten bit ljus) absorberas av en molekyl kan det innebära att en elektron får mer energi än tidigare (den exciteras). Fotonens energi flyttas från fotonen till elektronen. Jag har studerat vad som händer om man exciterar en elektron som är mycket hårt bunden till kolatomen så att den nästan blir helt fri. Man bestrålar molekylen med röntgenstrålning som man får från en synkrotronljuskälla. Ljusets energi går då över till elektronen i kolatomen. Den exciterade elektronen flyttar då ut från mitten av atomen till en position i utkanten. När molekylen har så mycket extra energi så är den inte stabil. Molekylen kommer att innehålla mycket överflödig energi som den måste göra sig av med. Många gånger går en sådan molekyl sönder i två eller flera delar (fragment). Genom att mäta vilka fragment som bildas och hur de rör sig kan man ta reda på mer om hur atomerna satt ihop från första början. Jag kan i detta arbete visa att bindningen mellan kol och syre är starkare än den mellan kol och svavel. Därför går molekylen hellre sönder där. Jag visar också att bindningen mellan kol och syre går sönder bara om OCS-molekylen blir av med minst två elektroner.Excitation of the C 1s core-electron in carbonyl sulfide (OCS) gives rise to many dissociation channels. Excitation at the C 1s edge gives rise to localized core-holes in carbon atoms, thus being strongly site specific. Photoelectron–photoion coincidence (PEPICO) measurements of the fragmentation of OCS have been done with 3D spectroscopy at MAX-lab in Lund. I show in this report strong differences between the behavior of the O=C bond and the C=S bond by an analysis of the energy and dissociation directions of the molecular fragments O+ and S+. The C=S bond is hereby found to be weaker than the O=C bond. I also show the existence of alignment effects when OCS is irradiated by plane polarized synchrotron radiation corresponding to the C 1s – excitation and the C 1s –excitation. The present report in addition provides an overview of the basic molecular orbital theory