När sinnet rinner bort - Uppsåtsbedömningen vid gärningar under självförvållat rus ur ett rättssäkerhetsperspektiv

Frågan om hur uppsåtsbedömningen ska göras på självförvållat berusade personer är erkänt problematisk, och de olika lösningar som finns tycks aldrig bereda en fullständig tillfredställelse. Just balansgången mellan å ena sidan effektivitetsskälen och å andra sidan rättsäkerheten har visat sig svår att gå, då de är två motstående intressen som båda behöver tillgodoses för att uppnå en fullgod lösning. Att HD i NJA 2011 s. 563 slog fast att uppsåtsbedömningen för berusade gärningsmän ska göras med tillämpning av vanliga regler är grunden för uppsatsens undersökning, och de frågor som har blivit utredda är vilka följder detta innebär för berusade gärningsmän och deras rättssäkerhet. Det faktum att uppsåtsbedömningen vid självförvållat rus ska ske med tillämpning av vanliga regler har visat sig innebära att utrymmet för att tilldela en berusad person uppsåt är större än för en nykter. Att riktlinjerna för uppsåtsbedömningen är allmänna och alltså främst har utformats med en nykter persons handlande i åtanke är nämligen något som i vissa fall leder till att gärningsmannen döms för insikter han hade haft som nykter, men som han inte hade tillgång till i gärningstillfället. Vidare lägger domstolen i bedömningen stor vikt vid gärningsmannens faktiska agerande i gärningstillfället, och mindre på att utreda i vilken grad han verkligen avsåg eller ens var införstådd med följderna. Visserligen kan det argumenteras för att en gärningsmans avsikter formas i de handlingar han utför, men i fallet med berusade gärningsmän är de inte på samma sätt införstådda med vad de gör, och en stark betoning på det faktiska agerandet innebär att den straffrättsliga skulden blir dispositionell snarare än episodisk. Efter en genomgång av praxis går det således att konstatera att HD ur ett rättssäkerhetsperspektiv inte förhållit sig lika konsekvent till skuldprincipen som de efter den förändrade synen på BrB 1:2 2 st. i NJA 2011 s. 563 velat ge sken av. Åtminstone har HD tagit för lätt på rättspsykiatriska bedömningar, inte varit konsekventa i NJA 2011 s. 611, samt slirat lite på det nyligen introducerade kravet att gärningsmannen ska ha ”kalkylerat med effekten” för att ett likgiltighetsuppsåt ska föreligga. Likväl har HD på ett tydligt sätt avgränsat tillämpningen av likgiltighetsuppsåtet - för gärningar begångna av berusade såväl som av nyktra personer - något som i teorin måste ses som en form av garanti för rättssäkerheten i allmänhet, och för berusade personers rättssäkerhet i synnerhet.The question about how the subjective test of intention shall be done on self-induced intoxicated persons has been recognized as problematic, and the various solutions available never seem to give sufficient satisfaction. Especially the balancing act between so called efficiency reasons and on the other hand the rule of law has been proved difficult, as they are conflicting interests that both must be met to achieve a satisfactory solution. The Supreme court in Sweden’s (“Högsta domstolen”) pronunciation in NJA 2011 p 563 that the subjective test of intention by intoxicated offenders should be done by applying ordinary rules, forms the basis of this paper. The issues that have been investigated are which consequences this entails for intoxicated offenders and their legal certainty. That the subjective test of intention by intoxicated offenders is done with an application of the ordinary rules, inevitably means that the space for assessing intention of an intoxicated person is greater than that of a sober. The guidelines are general, and therefore primarily designed with a sober person's behaviour in mind, which in some cases leads to the offender being convicted because of retrospective insights he may have had after the fact and while sober, even though these were not available to him at the time of the deed. Furthermore, the Supreme Court generally puts a strong emphasis on the offender’s actual conduct at the time of the deed, putting more weight on the demonstrable consequences of his actions and less weight on investigating the extent to which he really intended or was even able to perceive those consequences. It can certainly be argued that the intention of a person is formed in the factual actions he commits, but in the case of intoxicated offenders they are not aware of what they do in the same way as a sober person, and a strong emphasis on the actual behaviour means that the criminal liability becomes dispositional rather than episodic. Upon review it can thus be concluded that the practices of the Supreme Court has not been quite as consistent in accordance with the guilt-principle as it would make it seem in NJA 2011 p 563. At the very least the Supreme Court has taken too lightly on forensic psychiatric assessments, as well as not having been consistent in the case NJA 2011 p 611. The Supreme Court has furthermore made a slip on the recently introduced requirement that the offender must have "calculated with the effect" if the indifference intention (“likgiltighetsuppsåt”) is to be actualized. Nevertheless, the Supreme Court clearly demarcated the application of the indifference intention - for acts committed by drunk as well as sober people - something that in theory should be seen as a form of guarantee for the rule of law in general, and for intoxicated offenders in particular

Preventionism i terrorismens tid – En undersökning av straffrättens preventiva regelverk mot terrorism

Uppsatsens syfte är att åskådliggöra den preventionistiska strömningen inom straffrätten och de uttryck den tar sig för att bekämpa terrorism. Framställningen står på två ben, förfältsgärningar och preventiva tvångsmedel, och de båda delarna redogörs inledningsvis var för sig. Först presenteras de osjälvständiga brottsformerna i allmänhet och sedan redogörs för de specifika gärningar som återfinns i antiterrorlagstiftningen, och då främst de som kriminaliserats i lagen om straff för terroristbrott. De hemliga tvångsmedlen presenteras med bakgrund i allmänna regler för tvångsmedelsanvändning. Därefter redogörs ingående för lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, förutsättningarna för preventivt tvångsmedelsanvändande och hur tillståndsprövningen fungerar i praktiken. Sedan utkristalliseras de samverkanseffekter som uppstår mellan förfältsgärningarna och de preventiva tvångsmedlen, vilka främst visar röra sig om en möjlighet att ännu tidigare än annars intervenera i misstänkta personers privata sfär, också vid gärningar som vanligtvis inte ger förutsättningar för tvångsmedelsanvändning av det slaget. Undersökningen utvärderas sedan med utgångspunkt i dikotomin defensiv- respektive offensiv straffrättsmodell, i ett försök att stämma av vilket stadie det preventiva regelverket befinner sig på. Först görs emellertid en avståndsmätning för att fastställa hur stora avstånden i vissa fall kan vara mellan kriminalisering och skada. Här framstår avståndet till det skyddsvärda intresset som föreligger vid vissa förfältsgärningar som anmärkningsvärt. Därutöver tas speciellt fasta på det faktum att spärrar inte kan härledas ur avståndsmätningen som sådan, eftersom skydd för privatsfären inte kan skapas enbart genom att förfältsgärningar är relaterade framåt. Utvärderingen visar på att straffrätten just vad gäller antiterrorlagstiftningen har rört sig i en mer offensiv riktning i förhållande till de grundprinciper som finns inom den defensiva straffrättsmodellen. Framförallt i form av ett fjärmande från den begreppsliga bundenheten till en avgränsad gärning, men också mer allmänt genom att tyngdpunkten i de här fallen är förflyttad från att reagera på begångna brott till att istället försöka förhindra att brott överhuvudtaget begås. Flera inneboende problem uppmärksammas med den preventionistiska strömningen. Terroristbrottets relativt vidsträckta definition kan leda till godtyckliga bedömningar. Självständiggörandet av osjälvständiga brottsformer möjliggör en rörelse ännu längre ut i förfältet. Det finns även en fara med de bedömningar av fara eller risk som behöver göras om framtiden, när dessa är grundade på ett vagt empiriskt underlag och belagda med kumulativ osäkerhet. Slutligen visas också på den fara för gränslöshet som är immanent i preventionismen, vilken gör att kriminaliseringen kan sträcka sig hur långt som helst i förfältet utan att några normativa begränsningar föreligger. Uppsatsen avslutas med en reflektion över straffrättens preventionistiska utveckling, och ett ifrågasättande av en överdriven tro på straffrätten. Likväl finner författaren det också i viss grad motiverat med särregleringar på grund av terrorismens väsensskildhet från andra brottstyper.This thesis is mainly concerned with the inchoate offences and the preventive coercive measures in the Swedish criminal law, with a specific focus on the antiterrorism-legislation. My aim is to visualize the broad deterrentist trend, which in this thesis is called “preventionism”. To do so, the dependent forms of crime in general are presented in the first part, together with the specific inchoate offences regarding terrorist acts. After that, the rules regarding covert coercive measures are presented with a background in the criminal procedure code (Rättegångsbalken), before the law on measures to prevent certain serious crimes (Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott) is presented in detail. After the two “legs” of preventionism – inchoate offences and preventive coercive measures – have been presented, the thesis wants to draw attention to the synergies of the two. Together, they provide the possibility of intervening in the private spheres of suspects even earlier in time than before, and also in case of crimes that normally would not allow the usage of that type of coercive measures. Apart from outlining the deterrentist trend in general, the trend is also reviewed from a legitimacy point of view, so that the inherent problems are to appear. Here, the distance between the primary harm and the inchoate offences is shown as noteworthy, as well as the fact that the private sphere can not be assured merely by relating the inchoate offences to a future crime. The examination is then evaluated with a starting point in the dichotomy between a model for defensive criminal law and a model for offensive criminal law, in an attempt to determine the position of the preventive body of law. It is shown that the criminal law, i.e. the antiterrorism-legislation, has shifted to a more offensive direction relative to the basic principles of the defensive model of criminal law, particularly by distancing itself from the conceptual bound that the criminal law has to a distinct act, but also more generally, that the emphasis in these cases has shifted from reacting to crimes committed and instead, in the highest degree possible, trying to prevent crimes being committed at all. Four specific problems with the deterrentist trend are being identified. First of all, that the relatively broad definition of the terrorist-crime might lead to discretionary assessments. Secondly, that dependent forms of crimes are made independent enables a movement even further away from the primary harm. Thirdly, that there is a danger in the assessment of criminal offenses regarding the future, as these will be founded on vague empirical support and characterized by cumulative uncertainty. Finally, the dangers of boundlessness are not to forget, which allows the criminalization to extend to any distance in space and time without any existing legislative restrictions. The paper ends with a reflection over the deterrentist development and a questioning of the excessive faith in the ability of criminal law to combat these types of crimes. Nevertheless, the thesis also to some extent finds the special regulations justified, because of how terrorism in its nature differs from other types of crimes

Annealing of Gadolinium-Doped Ceria (GDC) Films Produced by the Aerosol Deposition Method

Solid oxide fuel cells need a diffusion barrier layer to protect the zirconia-based electrolyte if a cobalt-containing cathode material like lanthanum strontium cobalt ferrite (LSCF) is used. This protective layer must prevent the direct contact and interdiffusion of both components while still retaining the oxygen ion transport. Gadolinium-doped ceria (GDC) meets these requirements. However, for a favorable cell performance, oxide ion conducting films that are thin yet dense are required. Films with a thickness in the sub-micrometer to micrometer range were produced by the dry room temperature spray-coating technique, aerosol deposition. Since commercially available GDC powders are usually optimized for the sintering of screen printed films or pressed bulk samples, their particle morphology is nanocrystalline with a high surface area that is not suitable for aerosol deposition. Therefore, different thermal and mechanical powder pretreatment procedures were investigated and linked to the morphology and integrity of the sprayed films. Only if a suitable pretreatment was conducted, dense and well-adhering GDC films were deposited. Otherwise, low-strength films were formed. The ionic conductivity of the resulting dense films was characterized by impedance spectroscopy between 300 °C and 1000 °C upon heating and cooling. A mild annealing occurred up to 900 °C during first heating that slightly increased the electric conductivity of GDC films formed by aerosol deposition

A Simulation of the Pharmaceutical Supply Chain to Provide Realistic Test

Abstrac

Temperature-dependent 2D-3D growth transition of ultra-thin Pt films deposited by PLD

During the growth of metal thin films on dielectric substrates at a given deposition temperature T, the film's morphology is conditioned by the magnitude and asymmetry of up- and downhill diffusion. Any severe change of this mechanism leads to a growth instability, which induces an alteration of the thin film morphology. In order to study this mechanism, ultra-thin Pt films were deposited via pulsed laser deposition (PLD) onto yttria-stabilized-zirconia single crystals at different deposition temperatures. The morphological evolution of Pt thin films has been investigated by means of scanning electron microscopy (SEM), atomic force microscopy (AFM) and standard image analysis techniques. The experimentally obtained morphologies are compared to simulated thin film structures resulting from a two-dimensional kinetic Monte Carlo (KMC) approach. Two main observations have been made: i) Thin Pt films deposited onto zirconia undergo a growth transition from two-dimensional to three-dimensional growth at T > 573 K. The growth transition and related morphological changes are a function of the deposition temperature. ii) A critical cluster size of i\ast = 4 in combination with an asymmetric Ehrlich-Schwoebel (ES) barrier favoring the uphill diffusion of atoms allows for a computational reproduction of the experimentally obtained film morphologies.Comment: 7 pages, 6 figures, 1 tabl