Ullöss (ullsköldlöss)

Familjen ullsköldlöss, Pseudococcidae (eng. mealybugs), hör till överfamilj Coccoidea inom sköldlössen. Ullöss är en äldre och inarbetad svensk benämning som används i detta faktablad. Även benämningen bomullslöss har tidigare använts som svenskt namn på denna familj. I svensk natur och inomhus förekommer bara ett 30-tal arter, medan det i världsfaunan beräknas finnas omkring två tusen arter. De flesta hör till subtropiska och tropiska områden. De arter, som har etablerats som skadedjur i växthus och gröna inomhusmiljöer världen över, lever ofta på långlivade bladväxter. Där kan de, liksom övriga sköldlöss (se Faktablad 98 T), vara svåra att bli av med

Biologisk bekämpning av skadedjur i tomat

Den långa odlingssäsongen för tomater i växthus innebär att skadedjuren hinner utveckla många generationer och föröka sig kraftigt med plantskador som följ d. Flera besvärliga skadedjur bland mjöllöss, bladlöss och kvalster har börjat bli resistenta mot kemiska bekämpningsmedel. Därför är motivationen stor hos tomatodlarna när det gäller att använda biologisk bekämpning. Detta underlättar också utnyttjandet av pollinerande humlor, vilka kan vara känsliga för kemikalier. Bättre arbetsmiljö samt rena produkter, fria från insekticidrester, är givetvis också viktiga anledningar att försöka klara växtskyddet biologiskt. Här följer några praktiska råd till tomatodlare om biologiska bekämpningsmetoder

Biologisk och integrerad bekämpning av skadedjur i krukväxter

Biologiskt växtskydd är en självklarhet för grönsaksodlare i växthus, därrovkvals ter, parasitsteklar m.m. använts mot skadedjuren sedan bö1jan av 70-talet. I krukväxtodling startade en motsvarande utveckling först på 80-talet och ännu dominerar den kemiska bekämpningen. Dels beror detta på skadedjurssituationen, som är mer komplex i prydnadsväxter, dels på de krav handeln ställer på "rena" plantor. Produktionsformen med olika, överlappande kulturer i åretruntodling bidrar också till ett högre smittatryck än i t.ex. tomat, där ju växthusen töms och kan saneras ordentligt mellan säsongerna. Möjligheter till stödbekämpning (ofta bara punktinsatser) med preparat som är skonsamma mot nyttodjur, ger ökad odlingssäkerhet

Minerarflugor i växthus

Minerarflugor, fam. Agromyzidae, är en grupp av insekter som är relativt vanligt förekommande i naturen. Där hålls angreppen på en lågnivå av diverse naturliga fiender, främst parasitsteklar. Ett fåtal arter av minerarflugor är viktiga skadedjur på växthuskulturer. Visserligen brukarnyttodjuren också söka sig in och så småningom ta hand om angreppet, men oftast först när skadan är ett faktum. I detta faktablad informeras om de viktigaste minerarflugornas levnadssätt och om deras bekämpning

Biologisk bekämpning av skadedjur i växthusgurka

Det är nu över 30 år sedan biologisk bekämpning lanserades i svensk gurkodlingunder glas. Då gällde det rovkvalster mot växthusspinnkvalster, en metod som snabbt slog igenom. Sedanhar sortimentet breddats och omfattar nu nyttaorganismer mot en lång rad skadedjur, men ännu är rovkvalster mot "spinn" en hörnsten i växtskyddsarbetet. Här följer någa praktiska råd till gurkodlare om biologiska bekämpningsmetoder

Mjöllöss ("vita flygare") i växthus

Växthusmjöllusen, Trialeurodes vaporariorum, och bomullsmjöllusen, Bemisia tabaci, är två subtropiska mjöllusarter som invaderat våra växthus. Den förra för minst 100 år sedan, den senare, som ännu inte etablerats permanent, fr.o.m. 80-talet. Sverige är skyddad zonför bomullsmjöllusen, vilket innebär rapportskyldighet till J ordbruksverket om den påträffas. Det finns också inhemska mjöllusarter på odlade växter. Särskilt vanliga är en på rododendron,Massileurodes (tidigare Dialeurodes) chittendeni, en på jordgubbar,Aleyrodes lonicerae och ytterligare en, A proletella, på kålväxter m.m. Dessa angriper normalt inte våra växthuskulturer. Möjligen kan A lonicerae komma in på växthusodlade jordgubbar och A proletella på julstjärnor, men inga skador är hittills rapporterade

Trips

Tripsar är allmänt förekommande skadedjur, som förökar och sprider sig snabbt. De tycker om torr och varm omgivning. Tripsar gör åverkan på ett stort antal kulturer, såväl växthuskulturer (gurka, melon, gröna växter m.fi. prydnadsväxter) som frilandsväxter (kål, purjolök, ärter, rosor m.fi.). Ett 100-tal tripsarter lär förekomma i Sverige. Några vanliga skadegörare på trädgårdsväxter är: Nejliktrips (Thrips tabaci), rosentrips (T. fuscipennis), bandad växthustrips (Parthenothrips dracaenae), gladiolustrips (T. simplex), ärttrips (Kakothrips pisivorus J. U n der 1985 fick vi in en ny tripsart i våra växthus och bland våra rumsväxter, den amerikanska blomtripsen (Frankliniella occidentalis). Denhar sedan dess kommit att bli en allvarlig skadegörare på prydnadsväxter i växthus

First record of Aphidius ericaphidis (Hymenoptera, Braconidae) in Europe: North American hitchhiker or overlooked Holarctic citizen?

Aphidius ericaphidis, an aphid parasitoid originally described from North America, is recorded in Europe for the first time, based on morphological and molecular analyses. The species is recorded in Serbia, the Netherlands, Sweden and the United Kingdom. It was formerly recorded as Aphidius sp./Ericaphis latifrons/Vaccinium uliginosum from the Alps (France). The possible origin of A. ericaphidis, as well as its likely distribution, is discussed in relation to its host. As it is a specific parasitoid of Ericaphis aphids, especially the invasive aphid Ericaphis scammelli on blueberries, its potential as a biocontrol agent is also discussed