Effects of Additive Type on Fermentation and Aerobic Stability and Its Interaction with Air Exposure on Silage Nutritive Value

As farm profitability and sustainability of animal production are largely affected by overall losses of dry matter and nutritive value of silage from field to trough, the objective of the study was to assess the effects of different additive types on fermentation, aerobic stability (ASTA) and changes in in vitro organic matter digestibility (IVOMD) and metabolisable energy (ME) of grass and grass-clover silage exposed to air. Three trials were performed, where grass and grass-clover forages were treated with biological and chemical additives and ensiled in 1.6-L glass jars. Upon silo opening, fermentation characteristics, yeast counts and ASTA were determined as well as changes in IVOMD and ME during subsequent air exposure for up to 336 h. All silages were well preserved. The ASTA was improved byLactobacillus buchneri-containing additives in all trials and by chemical additives in trial 3. In untreated silage, aeration reduced IVOMD and ME but variable effects of additives were observed. The nutritive value was maintained throughout aeration by all additives in trial 1, whereas in trial 3, only chemical additives were successful. A strong negative linear relationship across trials was detected between the extent of aerobic deterioration and changes in ME during air exposure (r = -0.756,p< 0.001). Silage additives improving aerobic stability have the potential to prevent the loss of nutritive value of grass and grass-clover silage during feed-out

Effects of Chemical Additives on Whole-Crop Maize Silage Traits

Fungi-associated aerobic instability of maize silages occurs frequently under practical farming conditions. The use of heterofermentative lactic acid bacteria inoculants of the Lactobacillus buchneri-type has been demonstrated to improve stability of silages exposed to air (Kleinschmidt and Kung 2006) but is not a viable option if the silo is closed for less than 8 weeks, and for the treatment of the upper layers, which are particularly prone to deterioration due to lower compaction. In those cases, antimycotic chemicals must be applied of which sorbates, benzoates and propionates are most efficient against fungi (Auerbach 1996; Woolford 1975). However, as commercial chemical silage additives differ in composition and concentrations of individual active ingredients it is difficult to directly compare their efficacy. Therefore, this study aimed at investigating the effects of two chemical additives of different compositions and varying application rates on whole-crop maize silage traits. The parameter ‘sodium benzoate equivalents’ was employed to enable the direct comparison in terms of efficacy regardless of the specific composition of the additives

α-Tocopherol and β-Carotene Concentrations in Legume-Grass Mixtures as Affected by Wilting and Ensiling

Fresh or preserved forage is the largest source of natural α-tocopherol and β-carotene for dairy cows. Plant species, wilting and method of preservation can affect the vitamin content of forage and, consequently, have a large impact on the concentrations of these vitamins in plasma of dairy cows (Agabriel et al.2007). The aim of this study was to determine the effects of species mixture, wilting, ensiling and additive on the contents of α-tocopherol and β-carotene in legume-grass forages

Milk Production of Dairy Cows Fed Grass-Clover Silage Pulp

Silage pulp (SP) is a byproduct from biorefinary of silage that can be used as forage source for ruminants. However, there is a lack of information regarding the complete replacement of dietary silage for SP on performance of dairy cows. The purpose of this study was to evaluate the complete substitution of dietary grass-clover silage for SP on milk production of dairy cows. Grass-clover mixture was harvested, wilted, and ensiled in bunker silos. The silage was screw pressed in a biorefinery for solid (SP) and liquid (protein-rich juice) separation. Seventy-two lactating cows were used in a completely randomized block design, receiving either the original silage- or SP-based diets. The SP-based diet had lower concentrations of water-soluble carbohydrates and crude protein but greater fibre concentration compared to the silage-based diet. Milk yield and energy corrected milk were generally greater for cows receiving the silage-based diet compared to the SP-based diet. Cows receiving the silage-based diet had a greater yields of milk protein and milk fat, and tended to have a greater yield of milk lactose than cows receiving the SP-based diet. Milk composition, body condition score and body weight were not affected by diets. The complete substitution of silage for SP reduced the lactation performance of dairy cows over time

Contents of α-tocopherol and β-carotene in grasses and legumes harvested at different maturities

Concentrations of α-tocopherol and β-carotene in forage species at various maturities were studied in Scandinavia. Red clover (RC)/timothy (TI), RC/meadow fescue (MF), and birdsfoot trefoil (BT)/TI mixtures were grown in Skara and Umeå, Sweden. RC/TI,RC/perennial ryegrass (PR), white clover/PR and BT/TI were grown in Foulum, Denmark. Forages in Sweden were cut one week before heading (BH), at heading and one week after heading of TI. The regrowth was cut six and eight weeks after each harvest in the spring growth cycle. In Denmark, one first harvest and three regrowths were taken. Results from Skara and Foulum are presented. Highest concentrations of α-tocopherol and β-carotene (mg kg-1 DM) in legumes were found in BT grown in Skara (49.8 and 69.6 in spring growth cycle,48.1 and 79.8 in regrowth) and in Foulum (81.3 and 89.2). MF had more α-tocopherol and β-carotene than TI in the spring growth cycle (73.5 and 54.2 vs. 46.9 and 43.0 mg kg-1 DM). Highest concentrations of vitamins in the regrowth were found six weeks after BH with 71.8 and 104.8 mg α-tocopherol and 99.6 and 73.1 mg β-carotene kg-1 DM in legumes and grasses,respectively

PhytoMilk - Open seminar

Programme for open seminar for the PhytoMilk project held at Studentersamfundet, UMB, Ås, Norway, 23 June 201

Sporprojektet : vad har mjölkgårdar utan problem som mjölkgårdar med problem inte har?

Vid ett arbetsseminarium inom Agroväst mjölkprogram på SLU i Skara 2006 blev en av de prioriterade frågeställningarna att kartlägga sporförekomst i olika jordar, fodermedel, strömedel och gödsel, hitta åtgärder för att bryta sporkedjan på gården, samt att ta fram ett rådgivningsmaterial till mjölkproducenter. Sporer i mjölken överlever pastöriseringen och kan övergå i klostridiebakterier, som bidrar till feljästa ostar när de producerar vätgas, vilket ger problem för mejerierna. Mjölk som innehåller för mycket sporer medför därför prisavdrag, vilket är ekonomiskt kännbart för lantbrukarna. Syftet med studien var att i ett enkelt informationsmaterial kunna visa på praktiska åtgärder för att minska sporproblematiken på gården och syftet skulle nås genom att följa upp mjölkgårdar med och utan sporproblem. Projektet startade i samband med stallgödselspridningen i april 2007 och pågick under två år. Studien omfattade 23 gårdar inom Falköpings (15) och Gäsene (8) mejeriföreningar i Västra Götalands län, där hälften av gårdarna inte hade haft några förhöjda sporhalter medan hälften av gårdarna hade haft sporproblem 65 % av tiden under de senaste 16 månaderna före försöksstart med prisavdrag som följd. Provtagning gjordes i stallgödsel, jord, stående gröda, grönmassa vid varje skörd före ensilering och på ensilage vid uttag och vid utfodring, i strömedel och gödsel från korna såväl höst som vår under stallperioderna för analys av klostridiesporer. Mjölken analyserades för sporinnehåll av mejerierna två gånger per månad. Under första året genomfördes en enkät för att få ett bra underlag för studien och för att kunna bedriva rådgivning till gårdarna med sporproblem. Hygien och renlighet från fält till mjölktank noterades. Lägesrapporter skickades individuellt ut till lantbrukarna i projektet och rådgivningsbroschyrer skickades med jämna mellanrum under projektets gång ut till samtliga leverantörer inom de båda mejeriföreningarna. Sporproblematiken är en hygienfråga både vad gäller foder och kor. Antalet prov med förhöjda sporhalter, från fält till mjölktank, ökade ju längre fram i produktionskedjan man kom. Sporhalten i jorden påverkades inte av mängden stallgödsel som spridits på vallen och det förkom inga förhöjda sporhalter i stående gröda, vare sig i vall eller i helsäd. Endast några få grönmasseprov hade förhöjda sporhalter. Problemen började emellertid under ensileringen. Resultaten från de hygieniska analyserna tyder på att en noggrann ensileringsteknik alltid är mycket viktigt för en lyckad ensilering, även vid användning av tillsatsmedel. Det är också viktigt att använda rätt dosering av tillsatsmedlen. Alla gårdar med plansilo använde tillsatsmedel, om än i otillräcklig mängd på några gårdar. Eftersom man på en stor andel av gårdarna, både de med och utan sporproblem hade kraftigt förhöjda sporhalter i kanterna på silorna är detta ett tecken på att packning och täckning varit otillräcklig i kanterna. Det var förhöjd sporhalt i en fjärdedel av rundbalsproverna under 2007-2008, men endast ett prov (4 %) från en helsädesbal hade förhöjd sporhalt under 2008-2009. Endast en femtedel av de gårdar som hade rundbalshantering använde tillsatsmedel. De förbättrade sin ensilering från år 1 till år 2, troligtvis beroende på en snabbare och bättre förtorkning, då ts-halten i vallensilaget var tio procentenheter högre år 2. Förmodligen bidrog detta till att även proverna från det utfodrade ensilaget/fullfodret/blandfodret på foderbordet hade lägre sporhalt år 2 än år 1. Ts-halt, teknik vid skörd, användning av tillsatsmedel och lagringssystem påverkar ensilagets innehåll av fermentationsprodukter. Låg ts-halt i ensilage gynnar mikrobiologisk aktivitet och proteinnedbrytning. Proteinnedbrytning till ammoniak motverkas bäst genom förtorkning. För att få en snabb och jämn förtorkning av grönmassan kan man använda sig av bredspridning, vilket testades på två av gårdarna i projektet år 2. Detta förkortade förtorkningstiden väsentligt, speciellt i andra skörd och vid högt baljväxtinnehåll. Strömedlen var inte någon bidragande orsak till sporförekomsten i mjölken. Ju mer nedsmutsade korna var med gödsel ju högre sporhalt var det i tankmjölken. Åtgärder som minskar risken för sporer i mjölken genomfördes på flera av gårdarna mellan år 1 och 2. Exempel som kan nämnas var: Användning av ensileringsmedel, speciellt viktigt till den blöta tredjeskörden. Noggrannare ensilering med plast utmed sidorna i plansilon och bättre täckning. Införskaffande av blockuttagare och därmed en jämnare uttagsyta i plansilon. Fler lager plast runt balarna vid rundbalsensilering. Noggrannare rengöring av foderbord. Klippning av korna direkt efter installning. Slutsatsen från studien är att problemet med sporer börjar vid ensileringen och förekommer både på gårdar med och utan sporproblem, men går att bemästra med god hygien hela vägen från fält till mjölktan