A first ecological coherent assessment of eutrophication across the North-East Atlantic waters (2015–2020)

This paper presents the outcomes of the fourth application of the Common Procedure for the Identification of the Eutrophication Status of the OSPAR Maritime Area (the “Common Procedure”), conducted for the period 2015–2020 for the North East Atlantic. Previously, OSPAR has assessed eutrophication based on national assessment areas and disparate approaches lacking a transparent and comparable basis. A more harmonized approach has now been achieved through development of ecologically relevant assessment areas defined by oceanographic criteria rather than international boundaries, allowing for consistent assessments across exclusive economic zones and acknowledging that eutrophication is a transboundary problem. Thresholds that were specific for those harmonized assessment areas and eutrophication parameters have been derived primarily from an ensemble modeling approach to determine pre-eutrophic conditions. Common assessment areas and harmonized thresholds have enabled, for the first time, an objective and comparable assessment of the eutrophication status of the whole OSPAR Maritime Area. This establishes a level playing field for managing eutrophication and a solid basis for deriving OSPAR nutrient reduction targets as a prerequisite for targeted and successful regional eutrophication management. This assessment shows that eutrophication problem areas persist, in particular along the continental coasts from France to Denmark/Sweden and in the Greater North Sea and the Bay of Biscay and Iberian coast. The main areas affected by eutrophication are the plumes and adjacent coastal areas in the Greater North Sea and Bay of Biscay/Iberian Coast, with riverine nutrient inputs remaining the major source of nutrient pollution. Approximately 6% (152,904 km2) of the OSPAR Maritime Area is eutrophic, with the impacted area supporting many important ecosystem services. Fifty-eight percent of river plume areas (eight assessment areas out of 14), 22% (five of 27) of the coastal areas and 10% (three of 17) of the shelf areas were classified as problem areas. Application of the current assessment process to historical data from the previous three OSPAR assessment periods shows a gradual improvement since 2000. However, the OSPAR 2010 objective “to combat eutrophication, with the ultimate aim of achieving and maintaining a healthy marine environment where anthropogenic eutrophication does not occur” has not yet been fully achieved. Further measures to reduce nutrient loads are needed to ensure long-term sustainability of our coastal waters

Composition and abundance of oligochaetes in large Scandinavian lakes in a morpho-edaphic index framework—in the 1970s and 50+ years later

Bottom-living oligochaetes and chironomid larvae, thanks to their supposedly integrative power, could provide more robust measures of the water quality of lakes than separate chemical data. The oligochaete fauna of the large lakes of southern Scandinavia has been studied in detail over many years—often 100 years or more (Milbrink, 2020). Characteristic species associations and the ecological preferences of each oligochaete species are thus relatively well-known. In Milbrink (2020) it was shown that the precision could be greatly improved if the relationship between oligochaete species and chemical data could be instead demonstrated within a morpho-edaphic index framework (Ryder et al. 1974). The percentage composition and total abundance of oligochaetes per sample in a number of large lakes or selected basins of large lakes in southern Sweden and Norway were thus tested against this index in the 1970s (Milbrink, 1978). The trophic change which had taken place in the oligotrophic Lake Vättern—first with eutrophication and later with oligotrophication—was illustrated graphically and discussed in this work (Milbrink, 2020). A very similar trophic change could also be seen in the oligotrophic Lake Vänern (the basin of Värmlandssjön), as well as in the more eutrophic Lakes Mälaren and Hjälmaren. All these large lakes, once eutrophied in the 1950s and 1960s, are today undergoing oligotrophication. We simply have a melioration thanks to advanced sewage treatment since the 1960s. With our new knowledge, it is informative studying changes in species composition after trophic change. In a time when efforts to save the environment often fail, this new development is a real success stor

Vattenkemi och mjukbottenfauna i Mariestadsfjärden 2013

Vattenkvaliteten i Mariestadsfjärden är i högre grad påverkad av omgivningen än vattnet i Storvänern, vilket återspeglas i fjärdens vattenkemiska sammansättning, samt artsammansättningen och tätheterna av bottendjur på fjärdens djupbottnar. Lokalt påverkas vattnet bland annat av Tidans utlopp i fjärden, samt vattnet från Mariestads avloppsreningsverk. Fjärdens jämförelsevis ringa vattendjup och långsamma vattenomsättning bidrar till skillnaderna mellan fjärden och det öppna vattnet i Storvänern. Totalfosforhalten i Mariestadsfjärden har, liksom i Storvänern, i genomsnitt varit låg de senaste åren. Totalkvävehalterna har överlag uppvisat sjunkande nivåer under senare år, men förefaller nu ha planat ut. De totala individtätheterna av bottendjur var på jämförelsevis höga nivåer vid båda provplatserna. Artsammansättningen dominerades både med avseende på individtätheter som på biomassan av fjädermygglarver och glattmaskar. Sammantaget tyder undersökningarna 2012–2014 på en hög ekologisk status baserat på det så kallade BQI-indexet. Mellanårsvariationen kan dock vara mycket stor, vilket gör det viktigt att se resultaten över flera år och inte dra slutsatser på resultat från enstaka år

Vattenkemi och mjukbottenfauna i Mariestadsfjärden 2002

Vattenkvaliteten i Mariestadsfjärden är i högre grad påverkad av omgivningen än vattnet i Storvänern, vilket återspeglas i fjärdens vattenkemiska sammansättning, samt artsammansättningen och tätheterna av bottendjur på fjärdens djupbottnar. Lokalt påverkas vattnet bl.a. av Tidans utlopp i fjärden, samt vattnet från Mariestads avloppsreningsverk. Fjärdens jämförelsevis ringa vattendjup och långsamma vattenomsättning bidrar till skillnaderna mellan fjärden och det öppna vattnet i Storvänern. Totalfosforhalten i Mariestads- fjärden har, liksom i Storvänern, i genomsnitt varit låg de senaste tre åren, medan totalkvävehalterna har varit höga i båda områdena. De totala biomassorna av bottendjur var på en förhållandevis normal nivå. Enstaka dammusslor i den sydvästra delen av fjärden gjorde dock att den totala biomassan i denna del var högre än i den nordöstra delen. Bottendjursammansättningen var normal med avseende på både individantal och biomassor. Artsammansättningen tyder liksom under tidigare år på tydliga effekter av miljöpåverkan

Vattenkemi och mjukbottenfauna i Mariestadsfjärden 2006

Vattenkvaliteten i Mariestadsfjärden är i högre grad påverkad av omgivningen än vattnet i Storvänern, vilket återspeglas i fjärdens vattenkemiska sammansättning, samt artsammansättningen och tätheterna av bottendjur på fjärdens djupbottnar. Lokalt påverkas vattnet bl.a. av Tidans utlopp i fjärden, samt vattnet från Mariestads avloppsreningsverk. Fjärdens jämförelsevis ringa vattendjup och långsamma vattenomsättning bidrar till skillnaderna mellan fjärden och det öppna vattnet i Storvänern. Totalfosforhalten i Mariestadsfjärden har, liksom i Storvänern, i genomsnitt varit låg de senaste åren, medan totalkvävehalterna har varit höga i båda områdena. De totala individtätheterna av bottendjur var höga, vilket har varit vanligt under senare år. Bottendjursammansättningen var förhållandevis normal med avseende på både individantal och biomassor. Artsammansättningen under 2006 tyder på inga eller obetydliga effekter av miljöpåverkan, men mellanårsvariationen kan dock vara mycket stor, vilket gör det vanskligt att dra slutsatser på resultat från enstaka år

Kolbäcksån

Under årets undersökningar påvisades inga större avvikelser från de förhållanden som är normala i vattensystemet. Den vattenkemiska sammansättningen var överlag på normala nivåer. Växtplanktonbiomassan var överlag på nivåer som varit vanliga under senare år. Växtplanktonssamhället dominerades i år av kiselalger, tillsammans med rekyl- och guldalger. Antalet bottenfaunataxa som hittades i strandzonerna låg överlag på normala nivåer och artsammansättningen var normal för sjöarnas djupa och grunda bottnar. Transporterna av såväl närsalter som metaller var generellt sett under det normala eller på normala nivåer för vad som har varit vanligt under senare år. De jämförelsevis låga transporterna beror främst på ett lågt vattenflöde genom systemet under årets andra hälft. Vattensystemet är i stora delar fortfarande starkt påverkat av olika tungmetaller. Metaller som framförallt kommer från gruv- och industrirelaterade verksamheter, bland annat tidigare kontaminerade sediment och gruvavfallsdepåer. Den ekologiska statusen i sjöarna uppvisade sammantaget med avseende på vattenkemi, växtplankton och bottenfauna på överlag hög eller god status, speciellt i sjöarna i den övre delen av vattensystemet (ner till och med Norra Barken). I den södra delen är statusen däremot något sämre, ofta måttlig eller otillfredställande status, och indikerar på viss närsaltspåverkan och därtill kopplade problem med låga syrgashalter. I den övre delen av systemet är det främst Saxen som uppvisar indikationer på påverkan. Där tyder sammansättningarna av såväl växtplankton som bottenfauna på en viss surhetspåverkan och/eller påverkan av metaller. Bedömningsgrunderna är dock tyvärr inte utvecklade för att påvisa metallpåverkan, varför detta är i viss mån osäkert. Indikationer på surhetspåverkan finns även i den vattenkemiska sammansättningen i Saxens utlopp, i Pellabäcken, samt i Bysjön

Vattenkemi och mjukbottenfauna i Mariestadsfjärden 2009

Vattenkvaliteten i Mariestadsfjärden är i högre grad påverkad av omgivningen än vattnet i Storvänern, vilket återspeglas i fjärdens vattenkemiska sammansättning, samt artsammansättningen och tätheterna av bottendjur på fjärdens djupbottnar. Lokalt påverkas vattnet bl.a. av Tidans utlopp i fjärden, samt vattnet från Mariestads avloppsreningsverk. Fjärdens jämförelsevis ringa vattendjup och långsamma vattenomsättning bidrar till skillnaderna mellan fjärden och det öppna vattnet i Storvänern. Totalfosforhalten i Mariestadsfjärden har, liksom i Storvänern, i genomsnitt varit låg de senaste åren. Totalkvävehalterna har överlag uppvisat sjunkande nivåer de senaste åren. De totala individtätheterna av bottendjur var höga, vilket har varit vanligt under senare år. Bottendjursammansättningen var förhållandevis normal med avseende på både individantal och biomassor. Artsammansättningen under 2009 tyder på en hög ekologisk status baserat på det s k BQI-indexet, men mellanårsvariationen kan vara mycket stor, vilket gör det vanskligt att dra slutsatser på resultat från enstaka år. Bottenfaunabiomassan dominerades vid årets provtagning i den sydvästa delen av fjärden till 94% av några jämförelsevis stora exemplar av större dammussla