BMP implants in bone formation. Studies in rabbits and rats

Bone morphogenic proteins, BMPs, are a group endogenous proteins that are highly conserved through evolution. The amino acid sequences of about 15 different BMPs are now known and recombinant human BMPs are commercially available. Implantation of an individual BMP protein is sufficient to induce bone formation even at a subcutaneous site. Our initial studies discovered inhibition of bone formation by BMP-2 implanted in a titanium chamber model in rabbit tibia. This paradoxical effect was previously unknown, and lead to studies trying to elucidate the required conditions for BMPs to induce bone formation. Inhibition of bone formation was still found, despite testing different doses of BMP-2, another BMP (OP-1), a different carrier, and altered microenvironment. Stimulation of bone formation by BMP-2 was finally shown in a similar titanium chamber model by adding micromotion. The used titanium model induces minimal fracture surfaces when implanting the BMP and thus a minimal trauma unless micromotion was added. Therefore, we conclude that a certain amount of trauma probably is a prerequisite for BMP induction of bone formation. Impaction of morselized allografts in rat titanium chamber models slowed down new bone ingrowth. This delay was overcome by adding OP-1 to the impacted graft. A marrow-like cavity forms by resorption behind the bone ingrowth frontier in impacted bone allografts. In situations where the graft must resist deformation during remodeling, this resorption might compromise the final result. Bisphosphonates bind to the mineral phase of bone and induce cell death to osteoclasts resorbing the bone. By treating impacted allografts in rats with a bisphosphonate we increased the bone density (both new bone and remaining graft) after 6 weeks. When treating allograft with both a bishosphonate and a BMP (OP-1) the previous increase in new bone ingrowth by OP-1 was lost, suggesting that, at least in some grafting situations, resorption may be a prerequisite for stimulation of bone ingrowth by a BMP

Patienters och personals upplevelser av bemötandet

To be in the hospital as a patient is a special occurrence, and patients’ experiences often vary when it comes to care, specifically in relation to hospital staff. The purpose of this study was to examine patients’ and personnel’s experiences of the care in an orthopedic clinic and to explore causal factors that maybe are affecting the experience of care. The community, the organization of the hospital and people’s interaction with each other, is things that affect care experience. In order to analyze social interaction and the energy that is transferred between patients and staff, Goffman’s and Collins’ interaction theories, Turner´s role theory and Parson´s, Wadell and Wadell´s and Waddell, Pilowsky and Bond´s theory about the sick role were applied in this study. Additionally, the theories help explain the relationship between the professional role and the sick role and what factors are affecting the experience of care. The investigation was grounded on interviews with open questions. Fourteen patients were interviewed alone, and four groups with in total 13 patients from the ages of 15-80 years were interviewed. A further 14 persons with different professions working at the same orthopedic clinic were interviewed alone. The interviewed persons described both good and bad care experiences. The patients had experienced dependency, vulnerability and valued respect. The interaction and relation was the most important aspect of their experience for both the patients and the personnel even if community organizational factors, routines and rules also affected the care experiences. The results of this study are in accordance with the findings of previous researchers. The patients’ and staff’s experiences have to be understood in their context, but the results prove that the interaction and relation between patients and staff members in their special roles are very important. Basic needs are comprehensive such as having time for the patient, to comply, confirm and listen to every individual person

Åtgärder för att förbättra boxhygien och reducera ammoniakemission i konventionella slaktgrisboxar

Genom att duscha vatten över spaltgolvet får grisarna möjlighet att blöta huden och därmed öka värmeavgivningen under varma perioder. Systemet ändrar var i boxen grisarna väljer att ligga så att de ligger mindre på spaltgolvet och mer på liggytan. När spaltgolvet inte är upptaget av liggande grisar tvingas inte grisarna att gödsla/urinera på den fasta liggytan. Därmed förbättras boxhygienen och ammoniakförlusterna minskar. Ökad lufthastighet på liggytan ger också grisarna bättre möjlighet till kylning, vilket medför bättre boxhygien och mindre ammoniakförluster. Detta är två metoder att kyla grisarna som kan utföras i befintliga stallar. Åtgärderna har studerats under två varma sommarperioder i ett EU-projekt med samarbete mellan sex lände

Utegående nötkreatur och får

Detta yttrande har tillkommit efter en begäran från Jordbruksverket om sammanställning av forskning om faktorer som är viktiga för djurskyddet och djurvälfärden vid hållande av nötkreatur och får utomhus, med eller utan ligghall, i nordiskt klimat under den kalla årstiden då betestillväxt inte sker, s.k. utegångsdjur. Rådet konstaterar att det finns en betydligt större mängd vetenskaplig litteratur om nötkreatur än om får. Fullständiga och systematiska bedömningar av välfärden hos utegångsdjur förekommer knappast. Det finns också en del luckor i det vetenskapliga underlaget som visar på behov av ytterligare forskning. Utegångsdjur av både får och nötkreatur förekommer i stora delar av den tempererade världen som har vinter med kortare eller längre perioder med minusgrader och snö. Flera andra platser där utegångsdrift tillämpas, t.ex. norra USA, Kanada och Sydön på Nya Zeeland, har ett kallare och torrare vinterklimat än vad som är vanligt i södra och mellersta Sverige som i stället ofta har milda vintrar med fuktig väderlek. Nötkreatur och får som går utomhus påverkas av flera klimatfaktorer som definierar deras termiska närmiljö, främst temperatur, vindhastighet, nederbörd och solinstrålning. Det är svårt att ange vilken samlad effekt på djurvälfärden som olika kombinationer av dessa faktorer har under praktiska förhållanden vid utegång vintertid. Fuktig väderlek runt fryspunkten kan i kombination med stark vind vara mer påfrestande för djuren än lägre temperaturer vid torr väderlek utan vind. Den praktiska betydelsen av detta är dock sannolikt låg, om djuren har möjlighet att söka skydd. Blöt päls kan i kombination med stark vind orsaka stora värmeförluster, men utan vindpåverkan blir vinterpäls inte genomblöt av nederbörd och behåller därför en betydande del av sin värmeisolerande förmåga. En blöt liggyta ökar kroppens värmeförluster och åtminstone nötkreatur föredrar mjuka, torra och rena liggplatser. Det finns trots detta inte tillräckligt vetenskapligt stöd för att avgöra ifall sådana liggplatskvaliteter är helt nödvändiga för att uppnå en god djurvälfärd eller ej. För att hålla en jämn kroppstemperatur anpassar djuren sin fysiologi och sitt beteende varigenom värmeproduktionen och värmeförlusterna regleras. Om temperaturen underskrider den nedre kritiska temperaturen, kommer fysiologiska och beteendemässiga mekanismer att aktiveras för att öka värmeproduktionen och minska värmeavgivningen. Djuren huttrar, ökar sitt foderintag, söker lä, placerar sig från vindriktningen och utnyttjar värmestrålningen från andra djur. Nötkreatur tycks ha förmåga att lära sig att hitta och utnyttja olika mikroklimat i terrängen eller i skydd av andra djur. Den termoneutrala zonen påverkas av många djurspecifika faktorer såsom ras, ålder, hälsotillstånd, beteende och grad av tillvänjning, liksom av omständigheter i miljön såsom stark solinstrålning och blåst, liksom att pälsen förlorar delar av sin isolerande förmåga när den blir smutsig och blöt av gödsel, jord eller regn. Djuren kan även anpassa sig mer långsiktigt till klimatförhållandena genom att sätta eller tappa päls och genom att förändra sin hormoninsöndring och ämnesomsättning så att den termoneutrala zonen förskjuts. Det finns husdjursraser som särskilt har utvecklat förmågan att hantera kallt respektive varmt klimat, t.ex. genom att ansätta kroppsfett. Det är osannolikt att vuxna utegående nötkreatur och får hamnar utanför sin termoneutrala zon så länge de är torra, i god kondition, har tillräckligt med foder och ges möjlighet att vänja sig gradvis vid klimatet, eftersom deras metaboliska förmåga är tillräcklig för att bibehålla värmebalansen. Djurens överskottsvärme bidrar till att blöt päls torkar. Nyfödda djur (sannolikt upp till ett par veckors ålder) är dock känsligare, 6 liksom sjuka djur och djur i dålig kondition. Kalvnings- och lamningssäsongen för utegående djur bör därför förläggas utanför den kallaste delen av året, och sjuka djur kan behöva tas inomhus. Markförhållandena behöver beaktas så att djuren har tillgång till en bärande markyta utan synliga vattensamlingar. När det inte är betessäsong är det viktigt att marken bär på ytor där djuren vistas en stor del av tiden. Vid hög beläggning ökar djurens tramp och gödsel belastningen på mark och vegetation. Resurser som foder, vatten och konstruerade skydd kan behöva placeras på dränerad markyta eller flyttas då och då för att undvika upptrampade, smutsiga och halkiga förhållanden. För att djuren inte ska vara långvarigt blöta och förlora extra värme behövs tillgång till något slags skydd mot regn och hård vind. Behovet av konstruerade skydd är dock oklart och beror sannolikt på individuella djurfaktorer, klimatförhållanden och förekomst av naturliga skydd, främst vegetation och terrängformationer. Det har inte visats att konstruerade skydd överlag skulle vara bättre för djurens välfärd än naturliga skydd, om sådana finns tillgängliga för samtliga djur i flocken, eller att djurens beteende skulle vara mycket annorlunda med tillgång till konstruerat vindskydd än med naturliga skydd. Effekten av konstruerade skydd är i hög grad beroende av att de utformas och placeras korrekt. Användning av konstruerade skydd kan innebära ökat markslitage, större gödselbelastning och sämre renhet hos djuren, i de fall det leder till en större koncentration av djur på en begränsad yta. Även i anslutning till naturliga skydd kan motsvarande problem ses, om djuren koncentreras till liten yta. Husdjur är motiverade till rörelse och möjligheter att röra sig förbättrar deras välfärd. Djur som hålls frigående har ett större energibehov än djur med begränsad rörelsefrihet. Foderbehovet vid kalla förhållanden påverkas av den termiska närmiljön och djurens nedre kritiska temperatur. Utfodringen bör ske avskilt från liggplatsen för att minska belastningen av gödsel, urin och tramp där djuren ska ligga. Om fodertillgången är begränsad vid låga temperaturer kan djuren ändå öka sin värmeproduktion på bekostnad av tillväxt av kroppsvävnad eller mjölkproduktion. Vid låga temperaturer är vattenförlusterna genom avdunstning och behovet av vatten för att täcka dessa lägre. Behovet av dricksvatten kan under vissa förhållanden täckas genom intag av snö, men välfärdskonsekvenserna är inte helt utredda och därtill behöver snöns hygieniska kvalitet beaktas. Utegående djur kan i vissa områden utsättas för rovdjursangrepp. Det finns begränsat med belägg för effektiviteten hos olika rovdjurssäkrande åtgärder. Utegång minskar i allmänhet risken för klövsjukdomar och ektoparasiter, samt förbättrar djurvälfärden på flera sätt. Klövspaltinflammation, klöveksem, digital dermatit och klövröta orsakas av en kombination av bakteriell smitta och en fuktig och smutsig närmiljö. Angrepp av löss är vanligt i svenska besättningar av nötkreatur och får över hela landet och kan orsaka klåda och håravfall, vilket kan sätta ner djurens välfärd. Lössen trivs bra där det är fuktigt ochvarmt och gynnas av lång och tjock päls, liksom av att djuren håller sig nära varandra. Det är vanligare med löss på stall än utomhus. Det är olämpligt att massbehandla utegående djur med håravfall rutinmässigt mot löss utan att först säkerställa diagnosen, eftersom det ökar risken för resistensproblem och kan skada mikrofaunan i djurens spillning. Smittsamma sjukdomar kan härbärgeras och spridas av vilda djur och överföras till utegående husdjur genom direkt eller indirekt kontakt. 7 Ett gott förhållande mellan människa och djur är ett allmänt accepterat kriterium för gott djurskydd. En god skötare behöver förstå principerna för effektiv djurhantering och ha en positiv inställning till djuren. Lantbruksdjur kan vänjas vid hantering och transport. Att hålla nötkreatur och får utomhus året om, t.ex. i ranchdrift eller andra extensiva system, innebär vanligtvis en minskning av kontakten mellan människa och djur. Ovana vid hantering medför en ökad risk att djuren blir mer skygga och kan bli stressade, rädda och ibland aggressiva när hantering och fixering ändå blir nödvändigt. Väl utformade fasta eller mobila hanteringsanläggningar för veterinärbehandling, lastning, kalvning på bete, hantering av nykalvade kor och andra arbetsrutiner kan göra arbetet mer effektivt och minska stress och risker för skador både för djur och människa. Tillsynen av djuren är en utmaning i extensiv djurhållning, särskilt runt kalvning och lamning i kallt klimat, eftersom det kan vara svårt att hitta alla djur och att komma tillräckligt nära för att genomföra en tillfredställande kontroll av kondition, eventuella skador och sjukdomar. Digitala hjälpmedel kan användas för att effektivisera tillsynen, men kunskapen är begränsad om hur det kan göras i praktiken. Digitala hjälpmedel kan inte helt ersätta direkt kontakt mellan människor och djur. Olycksriskerna för djurskötare vid djurhantering beror bland annat på vilka hanteringsanordningar som gården har och hur vana djuren är vid att bli hanterade. Det saknas vetenskapligt baserad kunskap om arbetsmiljö och säkerhet vid hantering av nötkreatur utomhus. Dominansförhållanden bestämmer hur olika individer utnyttjar resurser som är begränsade. Det är därför viktigt att alla djur får tillgång till de resurser som krävs för en acceptabel djurvälfärd

Benamputation och identitetsförändring

ABSTRACT Author: Charlotte Jeppsson Title: Leg amputation and change of identity Supervisor: Staffan Blomberg Assessor: Sune Sunesson Losing a leg is a devastating event, and as an amputee, the individual’s view of her- himself changes in relation to the society. As I have been working with amputees for a long time, I have observed these changes and have found interest in the issue. The purpose of this study was to examine how identity is influenced or changed 1-3 years after a leg amputation in the age of 65-80 years. The social constructivism, that community and individuals interact with each other, theories that describe how the identity is influenced by this social interaction, how the identity for example is expressed by the human body and views about ageing and disability were applied in this study. The investigation was grounded on interviews with open questions. Nine persons, in the age of 65-80 years, 1-3 years after the amputation, were interviewed about their own thoughts of the amputation, restrictions and daily life, requiring assistance from their families and friends. In my investigation most of the interviewed persons described their identity as the same as it was before the amputation and they had a positive approach to life. The interaction between the individual and the community made habits and experience of treatment before the amputation important. There is a difference between my result in this study and my experience from my work as a welfare officer at the hospital. In my work patients often say that they have a more negative approach to life, that they feel different, and have more difficulties. They also say that there is more change of their identity after the amputation. The persons experience has to be understood in their context, both in which situation they talk about their identity and how the community around them looks like. The results of this study agree with earlier findings. Key words: Leg amputation, disablement, identity, aging, participation, adjustment