Holocene climatic change reconstructed from diatoms, chironomids, pollen and near-infrared spectroscopy at an alpine lake (Sjuodjijaure) in northern Sweden

The results of a multiproxy study reconstructing the climate history of the last 9300 years in northern Sweden are presented. It is based on diatom, chironomid and pollen analyses, as well as near-infrared spec troscopy (NIRS), of a radiocarbon dated sediment core from Sjuodjijaure (67°22N, 18°04E), situated 100 m above tree-line in the Scandes mountains. Mean July air temperature was reconstructed using transfer functions established for the region. The biological proxies show significant changes in composition during the Holocene and the inferred temperatures all follow the same general trend. For the period between about 9300 to 7300 cal. BP the reconstructions should be interpreted with caution due to the lack of convincing modern analogues in the training set. However the reconstruction suggest that July temperature was on average about the same as today, with several rapid short-term cold and warm periods. Cold periods were dated to about 8500, 8200 and 7600 cal. years BP and a warm period to about 7700 cal. BP. About 7300 cal. BP, a major shift to a warmer climate occurred. Pine migrated into the area, which was previously covered with birch forest. From the mid-Holocene until today the sediment record suggests a descending tree-limit and a gradual lowering of July temperature

Paleolimnologiska undersökningar av kalkade referenssjöar : del 1. Källsjön, Gävleborgs län

Detta är första rapporten i en serie paleolimnologiska undersökningar av kalkade referenssjöar. Undersökningarna har gjorts inom ramen för IKEU-projektet på uppdrag av Naturvårdsverket.

Using a decadal diatom sediment trap record to unravel seasonal processes important for the formation of the sedimentary diatom signal

Sediment trap studies and high frequency monitoring are of great importance to develop a deeper understanding of how seasonal environmental processes are imprinted in sediment signal formation. We collected whole year diatom assemblages from 2002 to 2014 with a sequential sediment trap from a varved boreal lake (Nylandssjon, Sweden) together with environmental and limnological parameters, and compared them with the corresponding diatom record of the annual laminated sediment. Our data set indicates a large year-to-year variability of diatom succession and abundance patterns, which is well reflected in the varved sediments. Specifically, Cyclotella glomerata dominated the annual sediment trap record (as well as in the corresponding sediment varves) in years with warmer air temperatures in March/April, and Asterionella formosa dominated the annual sediment assemblages as a consequence of years characterized by higher runoff before lake over-turn. Years succeeding forest clearance in the lake catchment showed marked increase in diatom and sediment flux. The DCA scores of the yearly diatom trap assemblages clearly resemble the lake's thermal structure, which indicates that the relative abundance of major taxa seems primarily controlled by the timing of seasonal environmental events, such as above-average winter air temperature and/or autumn runoff and the current thermal structure of the lake. The high seasonal variability between environmental drivers in combination with the physical limnology leaves us with several possible scenarios leading to either an A. formosa versus C. glomerata dominated annual diatom sediment signal. With this study we highlight that short-term environmental events and seasonal limnological conditions are of major importance for interpreting annual sediment signals

Paleolimnologiska undersökningar av kalkade referenssjöar : del 3. Stensjön (Stockholms län) och Gyslättasjön (Kronobergs län)

Detta är den tredje rapporten i en serie paleolimnologiska undersökningar av kalkade referenssjöar

Paleolimnologiska undersökningar av kalkade referenssjöar : del 2. Stengårdshultasjön, Jönköpings län

Detta är den andra rapporten i en serie paleolimnologiska undersökningar av kalkade referenssjöar. Dessa undersökningar har utförts inom IKEU-projektet på uppdrag av Naturvårdsverket

Paleolimnologiska undersökningar i Vättern och Vänern

Renberg, I., Bindler, R., Bradshaw, E., Emteryd, O., Englund, J. & Leavitt, P. Paleolimnologiskaundersökningar i Vättern och Vänern. Vätternvårdsförbundet Rapport 75, VänernsVattenvårdsförbund Rapport 26.• Rapporten redovisar analyser av sedimentproppar från Vättern och Vänern som gjorts isyfte att undersöka hur miljötillståndet utvecklats i långt tidsperspektiv − flera hundra år.Proppen från Vättern togs söder om Visingsö på drygt 120 m vattendjup och proppen frånVänern mitt i Värmlandssjön på 81 m djup. Proverna togs sommaren 2001 och sedimentendaterades med 210Pb-metoden.• Det primära målet var att studera hur näringstillståndet förändrats. För att undersöka dettaanalyserades kiselalger i sedimentpropparna och kiselalgerna användes för att utläsa vattnetsforna totalfosforhalt. Kiselalganalyserna kompletterades med sedimentanalyser avpigment, biogent kisel, samt kol och kväve inklusive isotoper.• För att få ett begrepp om hur belastningen av vissa föroreningar förändrats analyseradesflygaskpartiklar, bly inklusive stabila blyisotoper, och kvicksilver.• De biologiska analyserna i sedimentet från Vättern tyder på att sjön efter en flera hundraår lång period med stabila förhållanden genomgick ganska stora förändringar med börjanunder 1800-talet och främst från mitten av 1900-talet. Kiselalgfloran förändras påtagligtoch vittnar om att sjön blev näringsrikare. Eutrofieringen kulminerade kring 1960-1970och sedan dess har en återgång i riktning mot det tillstånd som rådde före 1800-talet pågått,och i ytsedimentet är kiselalgfloran praktiskt taget återställd. Enligt kiselalgerna skulletotalfosforhalten ha stigit från 6-8 μg L-1 till ca 12 μg för att nu vara tillbaka till ca 6 ug.Enligt vattenmätserien låg totalforsforhalten i vattnet mellan 8-14 μg L-1 vid slutet av1960-talet och den är nu mellan 3-5 μg L-1. Även om de utifrån kiselalgerna utlästa totalfosforhalternai sjövattnet ska tolkas med viss skepsis när det gäller absolutvärdena pågrund av brister i transferfunktionen, så råder ingen tvekan om att trenden är korrekt.• De biologiska analyserna i Vänern visar mindre förändringar, men även här finns teckenpå ökad näringsgrad under andra halvan av 1900-talet som tycks kulminera 1960-1970.Till skillnad från i Vättern, sker dock denna ökning enligt kiselalgerna från ett minimumunder perioden 1700-1900, som föregicks av en flera hundra år lång period med ungefärlika höga totalfosforhalter som dagens.• Blyanalyserna, särskilt 206Pb/207Pb-kvoten, visar att Vättern tidigt påverkades av blyföroreningar,troligen redan från medeltiden. Ursprunget till detta bly var till en del luftföroreningsnedfallfrån Europa, men blyisotopkvoten vittnar om påverkan från gruvverksamheteller metallhantering i tillrinningsområdet. Bergsbruk har pågått i Åmmeberg åtminstonesedan medeltiden. Blyföroreningarna nådde sin kulmen på 1970-talet när inflytandetfrån bensinbly var som störst. Då finns också en topp i Vänern.• Sedimentet i Vättern och i Vänern har en markant efterkrigstopp i kvicksilver. I Vätternsom är mera noggrant undersökt finns toppen på 1950 eller 1960-talet. I Vänern är toppentill synes senare och här når den en mycket hög koncentration (1100 ng g-1), men i ytsedimentetär koncentrationen halverad. I Vänern är också halten av flygaska, som härstammarfrån eldning av olja och kol, mycket hög i sedimentet från 1970-1980-talet.• De två följande sidorna ger sammanfattningar i figurform baserade på utvalda data från detvå sjöarna