Situationer med stora rovdjur nära bebyggelse och människor 2021

I Sverige har ingen systematisk dokumentation av hur ofta situationer med stora rovdjur nära människor eller bebyggelse inträffar genomförts. Det har bland annat medfört att det varit svårt att veta hur stora resurser som behöver läggas på att hantera sådana situationer. 2020 uppdrog Naturvårdsverket Viltskadecenter att börja samla in och årligen redovisa uppgifter om detta. Viltskadecenter sammanställer nu årligen resultaten på nationell basis och redovisar dem i föreliggande rapport på liknande sätt som viltskadestatistiken och inventeringarna av varg, lo och järv. Rapporten är en sammanställning av situationer då stora rovdjur befunnit sig inom 100 meter från människor eller bebyggelse, som inte rapporterats på annat sätt. Besiktigade och kvalitetssäkrade skador som rovdjur orsakat på tamdjur och hundar inkluderas alltså inte här, eftersom de rapporteras i Viltskadecenters årliga viltskadestatistikrapporter. Sammanställningen bygger på situationer (”händelser”) som allmänheten rapporterat till länsstyrelsen och som länsstyrelsen registrerat. Eftersom det ännu inte finns något stöd för registrering av den här typen av situationer i den norsk-svenska databasen för stora rovdjur (Rovbase) används tills vidare ett webbaserat verktyg (kallat ”händelseformulär”) som en provisorisk metod för insamling av data. Om händelseformulären används och fylls i fullständigt av länsstyrelserna kan ett underlag kring stora rovdjur nära bebyggelse och människor produceras. Ett sådant underlag är mycket användbart vid beslut om skyddsjakt och inför informationsmöten med orolig allmänhet. På sikt kommer uppgifterna även att kunna användas för att förutsäga vilka händelser som är av mer tillfällig karaktär och upphör av sig själva och vilka som kan antas bli mer varaktiga problem om inga åtgärder vidtas

Situationer med stora rovdjur nära bebyggelse och människor 2020

Den här rapporten är en sammanställning av händelser då stora rovdjur befunnit sig inom 100 meter från bebyggelse eller människor och som inte rapporterats på annat sätt. Besiktigade och kvalitetssäkrade skador som rovdjur orsakat på tamdjur och hundar inkluderas till exempel inte här, eftersom de rapporteras i Viltskadecenters årliga viltskadestatistikrapporter. Sammanställningen bygger på händelser som allmänheten rapporterat till länsstyrelsen och som länsstyrelsen registrerat. I dagsläget finns ingen systematisk dokumentation av hur ofta situationer med stora rovdjur nära bebyggelse eller människor inträffar. Det medför bland annat att det blir svårt att veta hur stora resurser som behöver läggas på att hantera sådana situationer. Naturvårdsverket har gett Viltskadecenter i uppdrag att från och med 2020 samla in uppgifter kring sådana situationer. Ännu finns inget stöd för registrering av den här typen av situationer i den norsk-svenska databasen för stora rovdjur (Rovbase). Ett webbaserat verktyg har därför använts som en provisorisk metod för insamling av data. Om det webbaserade verktyget används och fylls i fullständigt av länsstyrelserna framöver kan ett underlag kring stora rovdjur nära bebyggelse och människor produceras. Ett sådant underlag är mycket användbart vid beslut om skyddsjakt och inför informationsmöten med orolig allmänhet. På sikt kommer uppgifterna även att kunna användas för att förutsäga vilka händelser som är av mer tillfällig karaktär och upphör av sig själva och vilka som kan antas bli mer varaktiga problem om inga åtgärder vidtas. Viltskadecenter kommer årligen att sammanställa resultaten på nationell basis och redovisa det i en rapport på ett liknande sätt som rovdjursinventeringarna och viltskadestatistiken. Den här rapporten behandlar de uppgifter som samlats in under år 2020 och representerar den första resultatsammanställningen gällande stora rovdjur nära bebyggelse och människor

Test av stängseltråden RubberGuard Wire

RubberGuard Wire är en elstängseltråd som består av tunna metalltrådar överdragna med ledande gummi. Enligt distributörer kortsluts inte tråden till följd av kontakt med exempelvis vegetation och vatten. I den här studien undersökte vi hur den elektriska spänningen i stängseltråden RubberGuard Wire påverkas av kontakt med jord, vatten, mark och våt vegetation. Trådens prestanda bedömdes genom mätning av spänningen under olika förhållanden. Som jämförelse genomfördes parallella experiment med den typ av metalltråd (slät galvad High Tensile tråd (HT-tråd)) som rekommenderas till rovdjursavvisande stängsel.Experimenten visade att RubberGuard Wire påverkades på samma sätt som metalltråden vid kontakt med jord, vatten, mark och växtlighet. Vår slutsats är att RubberGuard Wire inte presterar bättre än en stängseltråd av metall när den kommer i kontakt med växande vegetation eller andra element som vanligtvis kortsluter elstängsel

Sammanställning av släktträdet över den skandinaviska vargstammen fram till 2013

Denna rapport redogör för uppdateringen av släktträdet över den skandinaviska vargpopulationen inom ramen för en överenskommelse mellan Naturvårdsverket och Grimsö forskningsstation. I rapporten presenteras stammens genealogi från 1983 till 2013 tillsammans med de reproducerande parens inavelsgrad samt en summering av inavelsutvecklingen i populationen

Multiple species-specific molecular markers using nanofluidic array as a tool to detect prey DNA from carnivore scats

Large carnivore feeding ecology plays a crucial role for management and conservation for predators and their prey. One of the keys to this kind of research is to identify the species composition in the predator diet, for example, prey determination from scat content. DNA-based methods applied to detect prey in predators' scats are viable alternatives to traditional macroscopic approaches, showing an increased reliability and higher prey detection rate. Here, we developed a molecular method for prey species identification in wolf (Canis lupus) scats using multiple species-specific marker loci on the cytochrome b gene for 18 target species. The final panel consisted of 80 assays, with a minimum of four markers per target species, and that amplified specifically when using a high-throughput Nanofluidic array technology (Fluidigm Inc.). As a practical example, we applied the method to identify target prey species DNA in 80 wolf scats collected in Sweden. Depending on the number of amplifying markers required to obtain a positive species call in a scat, the success in determining at least one prey species from the scats ranged from 44% to 92%. Although we highlight the need to evaluate the optimal number of markers for sensitive target species detection, the developed method is a fast and cost-efficient tool for prey identification in wolf scats and it also has the potential to be further developed and applied to other areas and large carnivores as well

Vildsvin i de Nordiska länderna : en rapport på uppdrag av Nordiska Ministerrådet

Vildsvinet (Sus scrofa) förekommer i stora delar av Europa, södra Asien och norra Afrika. Arten har introducerats till Nordamerika, Sydamerika, Nya Zeeland och Australien. I Europa har vildsvinet ökat kraftigt både till antal och utbredning under de senaste trettio åren och i Norden förekommer vildsvin i Finland, Sverige, Norge och Danmark. Vildsvin är i ett historiskt perspektiv en naturlig del av den Nordiska faunan, med undantag för Island. Arten utrotades dock under olika perioder (1000-talet i Norge, 1700-talet i Sverige, 1800-talet i Danmark) och har sannolikt inte funnits naturligt i Finland under de senaste 8 000 åren. Under de senaste decennierna har dock vildsvinet återkommit till Sverige genom rymningar från hägn och via naturlig spridning från grannländer till Finland, Danmark och Norge. Artens naturliga förmåga att snabbt föröka sig har medfört en stor population i Sverige, med påföljande och ökade skador framför allt inom jordbruket. Även vildsvinsolyckor i trafiken har ökat kraftigt i takt med den ökande vildsvinsstammen. Den ökande populationen innebär också att risken för spridning av sjukdomar ökar, framför allt är oron inom svinproduktionsnäringen påtaglig. Det allvarligaste hotet anses vara Afrikansk svinpest (ASF) som sprids bland vildsvin i stora delar av forna Östeuropa och länder som gränsar till väst. Under våren 2021 fick Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i uppdrag av Nordiska Ministerrådet att sammanfatta kunskapsläge, förvaltningsmål och policys kring vildsvinssituationen i de Nordiska länderna med särskilt fokus på nuläge och framtiden. Förekomst och övergripande nationella mål för vildsvinspopulationerna I Sverige är den övergripande och nationella målsättningen för vildsvinspopulationen att nå ”en hållbar, kontrollerad och frisk population av vildsvin, anpassad till regionala och lokala förutsättningar”. I Finland är målsättningen att minska stammen till 500–600 djur. I Norge definieras vildsvinet som en främmande art och det övergripande förvaltningsmålet är ”minsta möjliga antal vildsvin på minsta möjliga område”. I Danmark finns ett tydligt mål att vildsvin inte ska tillåtas återetablera sig. I Sverige har vildsvinspopulationen ökat kraftigt sedan 80-talet och uppskattningsvis finns idag minst 300 000 vildsvin i landet. Utbredningen sträcker från söder upp till ungefär i höjd med Gävleborgs och Dalarnas län. I Finland har en population etablerats genom att vildsvin vandrat in från sydöst. Förra året uppskattades den finska populationen omfatta omkring 3 500 djur. Populationen är tätast i sydöstra Finland men vildsvin förekommer ända upp till Norra Österbotten. I Norge dokumenterades föryngring av frilevande vildsvin för första gången 2005. Därefter har en population på 400–1 200 djur etablerats i ett område längs gränsen mot Sverige, från Halden i söder till Kongsvinger i norr. Genom vildsvinets kraftiga expansion i Europa, inklusive Tyskland, har vildsvin också vandrat in i Danmark söderifrån och år 2018 fanns en stam på 100–150 djur i landet. Därefter har Danmark i stort sett eliminerat alla frilevande vildsvin samt uppfört ett stängsel längs hela den tyska landsgränsen och på så sätt minskat risken för spridning av ASF från Tyskland. Skador på gröda, mark och i trafiken Vid större tätheter kan vildsvin orsaka stora skador inom jordbruket. Omfattningen av skadorna påverkas av flera faktorer, men antalet vildsvin är den främsta parametern varför vi ser betydligt färre skador i Finland och Norge än i Sverige. När vildsvinen söker efter föda i form av maskar, insekter och växtdelar skadas jordbruksgrödor genom att de trampar ned, bökar och betar. Skador orsakade av vildsvin innefattar även maskinskador då vildsvinen bökat upp jord och sten. I Sverige, år 2015, beräknades kostnaderna för vildsvinens skador inom jordbruket till mer än en miljard SEK per år. Även anläggningar som golfbanor och trädgårdar kan skadas av bökande vildsvin. Ökande vildsvinstammar innebär också fler trafikolyckor med vildsvin inblandade. Under perioden 2003–2016 beräknas den totala kostnaden för vildsvinsrelaterade trafikolyckor i Sverige ha ökat med 536%, från 1,9 miljoner till 12,3 miljoner EUR. Sjukdomsspridning ASF är en anmälningspliktig virussjukdom som kan drabba vildsvin och tamsvin. Sjukdomen smittar inte människa men klassas som en epizooti eftersom den kan orsaka stora ekonomiska förluster för grisnäringen. Vaccin är under utveckling men botemedel saknas och sedan 2014 förekommer sjukdomen i flera länder inom EU med etablering i vildsvinsstammar i Tyskland, Polen, Slovakien, Ungern och de baltiska länderna, dock inte i Norden. ASF finns även i Ryssland (sedan 2009), Ukraina och Serbien. Smitta sprids genom kontakt mellan djur och via indirekt överföring av virus. Viruset kan dessutom överleva flera år i kylt, fryst, rökt eller saltat kött, varför även charkprodukter från drabbade länder utgör ett hot. Även import av foder kan utgöra en risk för spridning. Andra förvaltningsrelevanta sjukdomar som förekommer bland vildsvin inkluderar bland annat trikiner och salmonella. Ekosystemtjänster Olika intressegrupper, och individer inom intressegrupper, värderar ofta samma ekosystemtjänst olika beroende på kontext och grad av påverkan eller otjänst. Vildsvinets påverkan på sin omgivning genom bök, födointag och tramp är i fel kontext en uppenbar otjänst medan bök i till exempel en granmonokultur, i lagom dos, kan utgöra en viktig tjänst för att öka den biologiska mångfalden. Övriga mer uppenbara tjänster som arten anses bidra med i olika utsträckning är fröspridning, spillning, asätande, biologisk kontroll av skadeinsekter, produktion av viltkött och rekreation med mer. Åtgärder och policys i de Nordiska länderna Den viktigaste åtgärden för att minska vildsvinens negativa effekter i de nordiska länderna är ökat jakttryck. Samverkan mellan markägare, jägare och andra förvaltande aktörer framhålls ofta som en springande punkt för att nå förvaltningsmålen, både lokalt och nationellt. Gemensamt för län derna är exempelvis lättnader i jaktbestämmelserna samt information/utbildning för att öka jakten. I Sverige pågår ett omfattande arbete för att förenkla och öka avsättningen av vildsvinskött till marknaden och på så sätt motivera till ökad jakt. I Finland och Norge kan jägare erhålla ersättning för skjutna djur genom att sända in prov för smitto- och hälsoövervakning. Danmark har sedan 2018 intensifierat ansträngningarna för att utrota vildsvinet genom att bygga ett vildsvinsstängsel längs hela den dansk-tyska gränsen och genom intensiv jakt vid bevakade utfodringsplatser. Åtgärder för att förhindra ASF är aktuella i alla nordiska länder, och tycks vara särskilt centrala i Danmark och Finland, som gränsar direkt till länder med ASF. Danmarks huvudsakliga åtgärd för att hindra smittspridning via vildsvin är att förhindra dem från att etablera sig i landet. I Finland har tillsynen intensifierats genom provtagning, regler, rekommendationer, och gränskontroller, men också genom regler för import av foder och köttprodukter. Informationsinsatser om ASF och dess smittvägar har gjorts i alla länder. Information har exempelvis riktats till jägare, lantbrukare, allmänhet och turister. I Norge och Finland finns krav på att observationer av sjuka eller självdöda vildsvin ska rapporteras till veterinär eller myndighet. I samtliga nordiska länder med vildsvin finns övervakningsprogram där djuren analyseras med avseende på ASF och andra sjukdomar. Sammanfattande överväganden med särskilt fokus på behov av samverkan i Norden Ett Nordiskt samverkansråd liknande samverkan kring förvaltningen av de stora rovdjuren i Sverige, Norge och Finland skulle sannolikt koordinera och effektivisera vildsvinsförvaltningen, särskilt i gränsbygder. Ett sådant samverkansråd kan driva frågor och initiera diskussioner kring: • gemensamma lagar, regler och riktlinjer med avseende på jakt, sjukdomsövervakning (provtagning), export/import och regler kring försäljning av vildsvinskött och förädlade charkuterier. • ett ökat forsknings-, övervaknings och kunskapsutbyte mellan länderna gällande populationsövervakning, inventering av jord/skogsbruksskador, skadebekämpning, jakt och smittskyddsåtgärder. Förvaltnings- och övervakningsinriktad forskning bedrivs i olika omfattning i såväl Sverige, Norge och Finland. • samordnad information kring vilka förvaltningsåtgärder som empiriskt varit framgångsrika och vilka regler/riktlinjer/rekommendationer som gäller i de olika nordiska länderna. Det är i nuläget svårt att få en aktuell överblick över olika myndigheters senaste beslut, när de börjar gälla, huruvida det är rekommendationer eller krav och så vidare