Skatteregler för en idrottskoncern - Med fokus på internprissättning

This thesis will investigate the Swedish group taxation for income tax purpose for sport groups. I will focus on how the public non-profit organizations who owns their own sta-dium should calculate a market rent. This is due to the Swedish Tax Agency starting an audit of sport associations in 2007. After this audit a couple of sport associations have been claimed to pay more tax because the Swedish Tax Agency and the sport associations used different methods to calculate the market rent. Today three cases have been handled by lower tax court and all of them underlying this thesis. According to the general principle in chapter 6 section 3 SITA (Swedish Income Tax Act) all the non-profit organizations should pay tax. The non-profit organizations which fulfill the conditions in chapter 7 section 7-13 SITA should not pay tax. This leads to some dif-ficulties in case a non-profit organization establish a subsidiary. Because the non-profit organization in this case doesn’t pay tax, they are not able to reduce the total tax within the business group with different transactions which is possible within a business group where all entities are paying full tax. According to chapter 35 SITA it is not possible to transfer value within the business group where the parent company is a non-profit organization. Due to this the companies within the business group are not allowed to do business with each other where the price is below the market price. If a subsidiary owns a stadium, the non-profit organization has to pay a market rent. If they don’t pay a market rent, the stadium company has to pay a tax based on an estimation which raises the total income in the stadium company accord-ing to chapter 22 SITA. How the market value should be calculated is not stipulated in the law. The legal cases on this field discuss more or less only cases where an international business group is doing business within the group. Even in these cases they have to calculate the market value. If they do transactions below the market value there is a chance of paying tax in another nation. To calculate the market value within an international business group the OECD Transfer Pricing Guidelines is used. These guidelines have also been accepted in higher court and are also frequently used by the Swedish Tax Agency to calculate the market value. The conclusion of this thesis is that every single case has to be treated in its own way. The Swedish Tax Agency used the cost plus method in every case and the stadium com-pany used the comparable uncontrolled price method. I think the comparable uncontrolled price method should be used, provided there is a reasonable market price to compare with. The cost plus method should instead be used in cases where a reasonable market price wouldn’t be found.I denna uppsats undersöks koncernbeskattningsreglerna i en idrottskoncern. Fokus är på hur de allmännyttiga ideella föreningar som i ett dotterbolag äger en idrottsarena skall beräkna en marknadsmässig hyra. Detta med anledning av Skatteverkets granskning av denna typ av idrottsföreningar som tog sin början år 2007. Efter att denna granskning inleddes har flera idrottsföreningar blivit upptaxerade, då Skatteverket och idrottsföre-ningarna inte varit överens om hur den interna hyran skall beräknas. I nuläget har tre fall behandlats i lägre instanser vilka delvis legat till grund för uppsatsen. Enligt huvudregeln i 6 kap. 3 § IL är alla ideella föreningar obegränsat skattskyldiga. Från detta undantas dock de ideella föreningar som uppfyller villkoren i 7 kap. 7-13 §§ IL. Uppfylls dessa villkor blir den ideella föreningen inskränkt skattskyldig och benämns i stället för en allmännyttig förening. Detta medför svårigheter om den allmännyttiga föreningen bildar dotterbolag. Eftersom den allmännyttiga föreningen är inskränkt skatt-skyldig föreligger inte samma möjligheter till resultatutjämning som finns inom en äkta koncern där moderbolaget är obegränsat skattskyldig. Då det inte är möjligt att enligt 35 kap. IL skicka koncernbidrag från ett dotterbolag till ett moderbolag som är en allmännyttig förening är det heller inte möjligt att resultatutjämna genom felprissättning. Om dotterbolaget äger en idrottsarena och skall hyra ut den till den allmännyttiga föreningen måste detta således ske till ett pris som inte understiger mark-nadsvärdet. Om så sker skall dotterbolaget som äger idrottsarenan uttagsbeskattas enligt reglerna i 22 kap. IL. Rättsföljden blir att arenabolaget skall ta upp en intäkt som motsva-rar marknadsvärdet, med avdrag för vad den allmännyttiga föreningen erlagt. Hur marknadsvärdet skall beräknas framgår inte klart av varken lagtext eller förarbeten. De rättsfall som finns på internprissättningsområdet behandlar nästan uteslutande interna-tionella transaktioner där ett bolag finns i Sverige och ett annat inom samma koncern utanför Sverige. Dessa bolag hamnar i samma situation och får inte sätta ett pris som understiger marknadsvärdet eftersom resultatet försämras på felaktiga grunder i det ena bolaget. Om ett svenskt bolag säljer till ett utländskt koncernbolag till ett pris som under-stiger marknadsvärdet blir resultatet sämre i det svenska bolaget vilket leder till att den svenska skattebasen minskar. Vid dessa transaktioner används OECDs riktlinjer för att beräkna marknadsvärdet, vilka också delvis har accepterats i rättspraxis. I min slutsats kom jag fram till att man måste behandla varje fall där en idrottsarena hyrs ut till en allmännyttig förening enskilt. I de granskningar Skatteverket gjort har de i samt-liga fall använt en kostnadsplusmetod samtidigt som alla arenabolag använt en mark-nadsprismetod. Jag anser att marknadsprismetoden skall användas, förutsatt att det finns ett rimligt marknadspris att jämföra med. Kostnadsplusmetoden skall i stället användas i de fall där det inte finns ett rimligt marknadspris att jämföra med

K2 eller K3 – vilket regelverk bör ett företag välja?

Vi har redogjort för K2- och K3-regelverken och i praktiken finns tydliga skillnader. I K2-regelverket finns begränsande förenklingsregler och i K3-regelverket ges möjlighet att göra egna bedömningar och utforma redovisning och årsredovisning efter företagets situation. I slutsatsen utgår vi från ett medelstort företag, vilket vi definierar som ett företag som ligger över gränsvärdet 50/25/50 men under gränsvärdet 50/40/80. Mot ovanstående bakgrund väcks diskussion kring, gällande de i praktiken väsentliga skillnaderna, vilket regelverk som betraktas mest lämpligt för ett medelstort företag. De faktorer som eventuellt blir att ta hänsyn till är företagets bransch, behov av redovisningsprincip och vilken typ av intressentkrets som föreligger. Därtill bör även beaktas hur intressenterna bedömer företaget grundat på val av regelverk samt i vilken grad intressenterna efterfrågar en rättvisande bild av företagets verksamhet. Vilket regelverk som får anses mest lämpligt för ett medelstort företag beror på företagets individuella situation och framtida avsikter. Det går därför egentligen inte att med en jämfö-rande diskussion, ur denna aspekt, hävda att det ena regelverket är mer fördelaktigt än det andra. Vilket regelverk som anses bättre kommer även bero på hur revisionsbyråer framställer det ena regelverket i jämförelse med det andra. Vår slutsats är att K3 i många fall kommer att uppfattas vara det mest fördelaktiga valet för ett medelstort företag. Dels kommer det utgöra huvudregelverk och om företaget i framtiden har avsikter att expandera kommer ett byte till detta regelverk likväl föreligga. Dels har K3 större internationell anknytning vilket även kan vara positivt om företaget är verksamma internationellt eller tror sig bli så i framtiden. Obero-ende av annat, är K3 även mest fördelaktigt för företag med en bred intressentkrets men även kan företag verksamma inom vissa branscher gynnas av dess redovisningsprinciper. K2 är, ur företagens aspekt, att föredra av förenklingsskäl. Följs de standardiserade reglerna betraktas en rättvisande bild av dess finansiella situation avspeglas på lång sikt. Å andra sidan begränsar förenklingsreglerna företagets möjligheter och alternativ vid redovisningen och vissa avstamp från ÅRL:s grundläggande principer följer därav. Trots att vi ovan hävdat att K2 är att föredra ur företagens aspekt är det svårt att i praktiken se några fördelar för ett medelstort företag vid tillämpningen av dess redovisningsprinciper. K3-regelverket, som är betydligt mer komplicerat och omfattande än K2, ger trots allt användaren större möjligheter gällande redovisningen. Ur intressentperspektiv är K3 regelverket med dess mer informativa årsredovisning att föredra. De höga kraven på redovisningen innebär dels att en rättvisande bild av redovisningen ges, dels att årsredovisningen innehåller mer information. Det går dock att argumentera att K2-regelverket är minst lika bra ur intressentperspektiv, den information dess intressenter efterfrågar skulle i praktiken kunna läggas till i noter. Swedbank grundar stora delar av sina beräkningar och analyser av ett företag på siffror och nyckeltal som de själva framställer. Att det finns skillnader mellan de två olika regelverken och den information som framställs verkar inte påverka Swedbank i allt för stor grad. Skatteverket är indifferent till om företagen tillämpar K2 eller K3 då det är deklarationen som står i fokus. Däremot kan Skatteverket ställa sig mer skeptiska till K2-företags deklarationsunderlag på grund av att de justeringar K2-företag måste göra inför deklarationen kan leda till oavsiktliga fel. För externa ägare kan även nyckeltal vara av intresse för att kunna kontrollera ett företags ekonomiska ställning. Det har tidigare konstaterats att samma typ av företag med samma typ av ekonomiska förutsättningar kan uppvisa skilda resultat och avvikande nyckeltal beroende på om det redovisar enligt K2 eller K3. Valet av redovisningsprincip kan alltså få påverk